Grå är kärleken

Max och Minus, mina grå pälsiga barn. Älskade ni. Så snälla, mjuka, lena, trogna, underbara.
Jag satt och försökte komma på hur man talar om i ord hur mycket jag älskar dessa två, men det gick verkligen inte. Jag älskar dem så innerligt att det inte går att beskriva, och jag kan inte på något sätt alls förstå de människor som inte på något sätt alls förstår att man absolut kan älska sina djur så som man älskar sina barn eller andra i familjen, eller utanför med för den delen...  För jag gör det och så är det.

Måste också säga att jag är så glad att de fanns hos mig när jag var gravid, som om de förstod. De tog hand om mig på det sättet de kunde göra, och jag glömmer aldrig Minus på förlossningsdagen. Han trotsade sin rädsla för höga ljud och gick inte iväg när jag skrek och grät förtvivlat. Han kom istället mot mig, jag såg honom i ögonvrån och önskade att jag inte skulle behöva skrämma honom. Han fortsatte fram till mig, ställde sig på pallen med framtassarna och strök sig ordentligt men mjukt mot min haka. Jag grät ännu mer, men av glädje till det Minus gjorde.

 
  

Sötnosar!

Jag förstår absolut!!!

Absolut att man kan älska så :)

Ja grät såå enormt när vi var tvugna att avliva våran lilla Ozzy, ja grät för de hon gjorde och att de inte fanns nåt val :(

Att sitta hos henne och hålla henne va en självklarhet för mig...

Saknar den lilla pälsbollen...

Nej orden "jag älskar dig" känns fjuttiga när man ska förklara hur mycket man tycker om någon som man verkligen älskar så där mycket.Har säkert med att göra att så många idag säger det

då de menar jag är kär idig/ jag gillar dig osv. För mig är jag älskar dig ett så starkt ord som man bara säga säga när man menar det.

Ja, på förlossningsdagen var Minus en riktig hjälte, han förstod att det var nåt på gång o var så snäll. :) Han är så söt...

Djur är så oändligt kloka men inte på det sätt vi ofta definerar som 'klokt'... :-)

De människor som antingen inte har djur eller som har egna husdjur men aldrig får det förhållande med dem så att de får uppleva den sortens kärlek går verkligen miste om något. Är så otroligt att ha den sortens 'förhållande' med sina djur... Och visst kan man älska dem lika gränslöst mycket som man kan älska människor, vi är ju alla levande varelser ändå... :-)