wish

Det har varit sådär extra tungt i ett par dagar nu, och jag har velat skriva men inte fått fram ord. Jag önskar så, hela tiden, att hon fanns vid min sida som hon alltid gjort. Saknar allt med henne, just idag speciellt hennes röst och hennes léende. När jag var liten och farfar blev tvungen att lämna jorden så önskade jag sådär innerligt att han skulle komma tillbaka. Jag tänkte samtidigt att det inte går, och att det blir lättare när detta händer när man är äldre. För "då kommer man nog inte önska på samma innerliga sätt" att få den älskade tillbaka, för då förstår man bättre att det ändå inte går. Men nej, det blir inte lättare. Inte för mig. Det är lika svårt idag, kanske värre? Kanske värre just för att man nu förstår att det är en önskning som aldrig kommer att uppfyllas... Och samtidigt en önskning som alltid kommer att bli kvar inom mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback