Hemma hos.

Doften jag aldrig ska få njuta av igen, samtalen jag aldrig kommer att ha, kramarna jag aldrig kommer att få eller ge, glädjen och kärleken jag aldrig kommer att få uppleva tillsammans med henne igen. Hennes hem, där jag aldrig kommer gå in i igen, har den här dagen handlat om.

Svärmor var gullig och kom och var med Jennie medan jag och pappa åkte till farmor. Vi var där en stund, jag kände mycket. Åkte till Trollstigen (till pappa) efter och hämtade den lilla gungstolen som Jennie fått för några månader sedan av farmor. Han hade tagit hem den sålänge. "Eftersom Jennie är mitt första barnbarnsbarn så är det hennes nu, hämta den när ni vill" sa farmor en dag. Det tyckte jag om. Den är liten, söt och gammal och jag gungade i den som liten. Jag ska köpa en fin kudde i rosa att ha i den.

Tomt. Tomhet. Men jag var fylld av känslor och saknad. Farmor, hennes hem och saker luktade alltid hon och det var en så mysig, varm, fräsch doft som man alltid fylldes med när man var med henne. Och den doften fanns där idag med förstås. För sista gången fick jag känna den, och känna farmors närvaro där i hennes hem. Jag saknar henne.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback