Inatt har jag inte sovit mycket alls. Det tog jättelång tid innan jag kunde somna för att jag kände det som att jag knappt kunde andas emellanåt. Många tycker kanske att man inte blir så ledsen om sin farmor går bort som någon annan men då tror jag det är när man inte stått varandra så nära, kanske inte ses så ofta (?) Min farmor är min vän. Hon fanns för mig väldigt mycket när jag var liten, då jag behövde det mest av allt. Nu med förstås men jag klarar mig bättre själv nu så jag berättar inte allt för henne längre, även om jag skulle kunna och säkerligen må bra av det. Och hon med.
Vi ses kanske inte så ofta som vi borde och vill, men vi har regelbunden kontakt och pratar länge länge varje gång. Jag saknar henne massor nu. För en sekund ibland har jag den där vanliga saknaden och vill ringa henne, men sedan inser jag att hon inte är hemma. Men hon kommer väl vara det igen snart?
Vill ringa och säga några ord. Men hon är kvar på Intensiven.

Hade viljan att hitta på saker. Den här veckan vill jag hinna träffa en vän som inte är hemma så mycket och så vill vi ju och måste verkligen träffa Sylvia och Diane igen. De åker hem till andra sidan jorden på fredag. Det tycker vi inte om! =(

Låt allt bli bra...

Nu ska jag ta medicin och dricka kaffe, sedan vill nog lillan ha frukost och jag ska väl slappa en del.. kanske se på tv för att försöka få bort de hemska tankarna? Undrar om det hjälper att inte tänka, när tankarna är känslor inifrån...