Jag har lämnat på dagis efter kommentarer som "Mamma, jag vill vara sjuk idag" (hmm?) och "Jag älskar mamma" medan hon ligger i sängen och bara vill vara kvar hemma hos mig. Det har hänt något och jag tror det kallas separationsångest det hon har nu. Och det började i samma stund som jag blev så fruktansvärt magsjuk att hon var tvungen för hennes egen skull att vara kvar hos sin far EXTRA länge. Jag menar att 7 dagar hos mamma, 7 dagar hos pappa är det som fungerar och hon ÄLSKAR att vara hos oss båda, men något hände när det blev alldeles för länge :/ Vi har försökt så att vi umgåtts alla tre ett par dagar, och hon har varit lyckligare än någonsin då. :/ Världens kramigaste finaste lilla unge! Jag tror att hon är rädd för att hon inte riktigt känner att hon VET om han eller jag kommer tillbaka. Jättehemskt men det kan ha blivit sådana känslor. Hon är ju bara tre år. Men vi gör det bästa av situationen som vi kan iallafall <3

Efter lämning på förskolan idag var det dags att STRESSA till förmiddagsjobbet, sedan efter jobbet var det dags för vet ni vad? Jo, JOBB! ;) Men efter stressdagens slut hämtade jag Viper och vi gick en rask promenad till kontoret mitt för att lämna in ett par nycklar. Sen bar det vidare för att hämta Jennie och hem för att äta, dammsuga och försöka (försöker än..) hitta någon slags lugn och ro.

Två hundpromenader och en nu sovande Jennie senare sitter jag här en kortis för att "bara vara". Viper's matte kom precis nu och hämtade honom så jag ska väl planera morgondagen (restider och vägar samt någon sorts lunch)och sedan sussa. Har fasen inte ens hunnit se "En unge i minuten" än!!! Tur att man kan spela in allt VIKTIGT. Synd bara att man aldrig hinner se på tv:n. Kan jag känna. ;)

"Min" Viper håller sig passiv så att säga ;) Katterna mina som han ville leka med SÅ gärna var inte av samma åsikt som honom....