Litegrann... ensam. Igen.

Undrar NÄR jag har känt mig såhär jäkla ensam förut. Det är inte klokt det här, på något sätt! Man man känner så ibland. Tur att jag HAR Jennie, Max och Minus :)

Saknar familj, som var det planerade och det enda rätta.

Det vore så fint att ha mitt barn hos mig :) Hon ger mig glädje. Och jag kan inte ens nöja mig med att vi tillbringade kvällen ihop igår och en stor del av dagen idag. Imorgon kommer hon igen för att vara här en vecka igen <3 Saknar henne alltid, saknar familjelivet. Mest av allt saknar jag Jennie. Min lilla Nenne. Men jag älskar att vi umgåtts lite.. jag, Jennie och Marcus. Och de har haft en bra vecka ihop de två ;:) <3

                                                 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback