Imorgon är det dags för lite julmat hos pappsen o Catarina och julklappsöppning igen för lillan (jag vet vad hon ska få ju :)! ) Känns lite som vanligt när jag tänker att vi förstås ska hämta upp farmor på vägen dit. Men så är det ju inte i år så i nästa ögonblick känns det verkligen inte som vanligt utan en massa sorg bara inuti. Hade hennes smycken på mig under julen för att känna lite mer att hon var med ändå.
Kommer kännas underligt att sitta där och äta o småfira jul när hennes plats är borta. Men jag ser förstås fram emot att åka till dem ändå. Det är alldeles för sällan verkligen!
Jag saknar min farmor så grymt mycket att det inte går att förklara med ord. Det värker på riktigt inuti när jag tänker på det att hon inte finns mer. Om man ändå fick träffa bara en gång till iallafall...

Innan Marcus hämtar upp oss och vi åker dit ska jag försöka mig på en sväng på rean och se om man kanske slipper gå i slitna kläder mer ett tag ;) Fick en slant i julklapp så det blir att försöka hitta lite där då under ett par timmar. Och eftersom jag sa förra året (jag var där i en halvtimma!) att jag aldrig skulle gå på julrea med barnvagn så åker jag först till mormor och lämnar Jennie där. Hon har länge velat få ta hand om henne själv, och förhoppningsvis känner hon sig mer stark nu som hon ju säger så att det verligen fungerar. Men jag är borta bara några timmar och det tar 10 till 15 minuter att ta sig dit om det skulle vara något. Så det känns bra oså :)