Milla kom en stund ikväll. Älskar när hon kommer innanför dörren här, eller det räcker att veta att hon är på väg så får jag en sorts glädje och energi. Och trots att det är fattigt med det i mig nu så gick det lite den här gången med.
Tänkte inte alls så mycket på det jobbiga ikväll. Visst kommer det på mig ändå men jag kunde liksom koppla bort det litegrann iallafall och det kändes bra att kunna göra det.
Milla har tänkt en del på farmor med, det värmer. Alltså jag menar tänkt på saker från förr när hon träffat henne. Nu var det ju några år sedan förutom en snabbis i somras.
Vi tittade på filmsnutten på farmor också, och det var nog första gången jag inte grät då, sedan farmor lämnade livet. Hindrar mig själv att gråta och stoppar det ofta, jag vet inte varför. Det är konstigt, jag vill inte gråta när andra ser, men när jag gör det sen ensam så vill jag inget hellre än att ha någon av de nära som håller om mig.
Kände inte för att ha "nåt stöd" ikväll utan för att få vara lite som vanligt, skratta och prata som vanligt. Så det var bra.




Det blev lite gott att äta också. Gott bröd, räkor, lax, röror, avokado och citron... det är fina grejer tycker vi. Tur att hon den där Milla kommer hit så vi inte svälter ihjäl! För här fixar hon alltid mat och hennes mat är alltid bäst =)