Gulle ni <3

Jag vet och förstår att det känns svårt för er i närheten som förstår min sorg.. Men ni behöver inte känna så för jag vet och förstår att det inte finns så mycket att göra eller så mycket alls att säga. Det gör ingenting, det är ju så det är. Vet att ni tänker på oss och det räcker, det borde det göra också för det är svårt för de nära med fast på ett annat sätt. Jag vet att man känner sig så hjälplös och inte hittar ett rätt att göra. Tycker ni har varit så gulliga ändå och det betyder massor. Men det som betyder mest är ju vetskapen om att ni bryr er om mig, och oss.

Jag fick ett kort av svärföräldrarna där det stod en bra text som verkligen stämmer.


"Skulle vilja trösta
men orden blir så små,
för människan är liten
när sorgen knackar på."




Tack för maten du fina

En snabbvisit på Babyland för att kolla efter en enkel grind och det fanns förstås inte någon sådan jag hade tänkt mig, eller rättare sagt någon som skulle fungera att ha här hemma. Så jag föreslog en såndär bur? Med annat ord kallas det visst Lekhage eller något liknande. Men nja, vi var nog rätt överens om att absolut inte stänga in trollet i en sådan, höhö ^^.

Man var helt slut efter bara den lilla trippen. Här kan jag tillägga att jag är totalt matt hela jag, jag orkar ingenting och har ett enda virrvarr av tankar i huvudet precis hela tiden. Jag fungerar verkligen inte som jag borde just nu, och det räcker nog att säga så.

Vi bjöd in oss själva på middag hos Mattias sedan, det blev jättegod mat och det var mycket trevligt att få se honom igen efter hans extreeeemt långa Thailandsvistelse. Nu får han faktiskt inte vara borta sådär länge något mer, vi klarar oss ju inte utan honom. Minus bara skriker efter Matte och Jennie förstår liksom inte alls var busMatte tagit vägen. Nej, det håller inte såna där konstigheter.

Angående middagen hos Mattias så var ju inte tanken precis men det blev så och snart blir det middag här, vare sig han vill eller inte.



Begravningen ska inte vara den 21 februari, tack och lov att det ordnar sig. "Vi ska aldrig ha en begravning på någons födelsedag". Tack snälla för att du ordnar det, så skönt att slippa oroa sig för att behöva ha det minnet på min dotters dag.

Hon ger oss så mycket glädje

Hon är så fin, så söt, så underbar. Ett mirakel, ett fantastiskt litet barn som vi har fått äran att vara mamma och pappa till. När hon kom till världen, till oss.. förstod vi vad våra liv var till för. Vad vi hade för mening, uppgift. Den uppgiften kommer vi alltid ta på största allvar. Några av hennes namn är lycka, liv, glädje, mirakel.



Lite i taget

När jag tar lite i taget känns det som att det har börjat hjälpa att skriva igen. Men mina brev till farmor som hon skulle få när hon kommit hem och blivit bättre kommer hon aldrig att få läsa. För nu finns inte farmor mer här i livet hos oss.

Jag vet inte om det är en positiv sak eller inte i skedet nu att jag ser henne så levande. Jag hör hennes skratt, hennes ord och känner hennes närvaro. Men skulle jag förstå istället kanske jag skulle få ur mig det jag behöver. Har svårt att prata om det, jag önskar att jag kunde för behovet finns. Min pappa och jag talar inte samma språk när det gäller känslor..tyvärr (för ändå känns det som att det är honom jag skulle behöva mest), samma med min farbror men honom har jag ändå inget liv ihop med längre (tyvärr). Min faster och jag talar samma språk så där finns den någon jag skulle behöva sittandes med armarna om mig hela tiden. Ja, för just nu känner jag mig så liten så liten...

Jag har börjat sakna dem jättemycket som jag hade mycket tillsammans med som liten, men kontakten har varit dålig de senaste åren även fast vi aldrig tappat den helt. Jag känner mig som jag i deras närvaro och vi delar samma minnen och känslor. Jag hoppas och tror att vi kommer ses ofta och stötta varandra. Prata, gråta och skratta ihop. Det är min faster och min kusin Sara jag tänker främst på och vi förstår varandra bäst i det här hemska.

Som sagt, tar lite i taget.. och jag ska försöka komma till den där dagen också.

Vin tillsammans

Tog inga bilder nästan då hos pappa i slutet av december, några dagar innan farmor blev sjuk. Men ett kort där hon finns med hittade jag. Vi drack gott vin tillsammans efter mumsig middag och som vanligt var det roligt och härligt att vara med farmor och de andra. Att vara med farmor har alltid varit en speciell känsla för mig, vi har mycket bakom oss ihop.. Enda förklaringen jag tänker ge nu.. Farmor sitter närmast kameran. Hon bredvid är Ingrid, Catarinas (min styvmor) mamma. Hon mår inget vidare heller, har ramlat och slagit sig rejält. Men hon repar sig.
Tänk.. här visste vi inte att farmor skulle vara allvarligt sjuk bara några få dagar senare...



Varför?

Slutet kan nu bara gå åt ett håll för farmor säger dem, fast jag trodde annorlunda sista veckan..., och vårt liv kommer inte vara det vi trott på väldigt länge. När som helst kommer jag inte ha min farmor kvar i livet. De har vakat hela natten då hennes timmar var få kvar redan igårkväll. Jag ska åka in snart, bara pappa och Catarina fått vila lite. Åka in snart, en sista gång. Jag hörde att hoppet är det sista som överger en, det stämmer. Jag hoppas hela tiden, kanske mer än någonsin. Men faktan står mot det jag trodde kunde bli ett mirakel.. ett fortsatt liv.

Bloggen kommer jag allt skriva i igen så småningom, så kolla gärna in ibland om ni vill fortsätta läsa den. Det tar nog ett tag att ta sig upp igen, att få lust till saker.. Jag känner mig själv ganska bra trots allt. Men detta vet jag ändå inte hur jag ska lyckas ta mig igenom. Förstår inte ens varför jag måste göra det nu.

Jag trodde att allt skulle gå bra innerst inne, sedan senaste rapporten, och säkert innan det egentligen. Jag kunde ju aldrig tro något annat på riktigt för det finns bara inte i min värld. Lider med farmor, lider med oss alla och nu vet jag hur det är att verkligen ha ett brustet hjärta. Jag vet dock att hon hjälper mig att laga det igen, men inte som hon kunde förr.

Besviken på livet. Aldrig ska jag sluta älska dig...

Ta vara på dem ni älskar.




...

Undrar om inte allt bara kan vara bra snart? Lite lycka bytt mot allt helvete runt om den bubbla jag försöker göra så att vi befinner oss i. Jag har några som betyder allt. Tur att de finns. De ger så mycket glädje varje dag att det andra till och med glöms bort några korta få stunder ibland. Och även om de är så väldigt korta är det så skönt att för en liten stund få slippa vara ledsen och orolig. Ska gå och kika nu om de älskade sover sött, sen sova igen jag med. Godnatt.


Ur Cessilis tjejfest..



Ja, nu kommer äntligen de lättknäppta bilderna (hälften var för suddiga hehe) från tjejkvällen hos Cissi i fredags. Inleder kalaset här med en tydlig festbild ala kork i flaskan, men gott var vinet ska jag säga! Det bjöds på snacks och god dricka "Cessili och Wicked special".

Med på tjejkalaset var då Cissi, Tora, Sandriz och jag. Jag gosade också med kissen en del men det var bara Ginga som ville vara med och snurra bland oss sjungande varelser.


   
   
   
   
   
  

Pizza efter detta!

Ja, jag vill inte påstå att det är lätt heller att lägga in bilder när man sover! Mådde lite halvilla och skulle ju bara lägga mig och blunda lite innan jag satte igång bärbara i sängen och fixade in bilderna... Så det kan bli! Men skönt var det minsann. Jag ska lägga mig igen snart, lillan var lite ledsen nyss så jag gick upp och tröstade, efter lite napp, snutte och mammavisning så blev det bättre.

Jennie mår förresten mycket bättre nu. Hon har sovit mest det senaste dygnet, fått vätskeersättning som jag skrev.. även frukt och lite fruktdricka (det där med sötsaker kommer nog bli en härlig surprice sen ändå.. verkar det som). Kändes konstigt att inte ge henne mat, och när hon var hungrig dessutom! Gick och köpte lite majsvälling som verkar vara typ det enda att ge i det här läget och det kunde hon behålla också, jättebra. Så vi börjar smått med lite mat imorgon skulle jag tro, vi får väl se hur det går innan dess.

Marcus mår väl inte sådär jättebra precis, stackars honom. Så klen så.. Jag mår okej. Magen min är väl inte helt bra och speciellt inte efter jag fick för mig att jag skulle börja äta mat och gjorde en pizza när de andra sov. Var ju vrålhungrig och åt en portion god hemmagjord pizza. Sedan dess är det som att jag haft "mjölkmage", helt uppsvälld och ont. Det var nog ingen smart idé att börja såhär... Men jag förstår ändå behovet av mat jag kände. Hoppas det är över tills imorgon bara.



Alla mår vi lite bättre nu

Jag har mått bättre nu inatt och idag iallafall. Men de andra har det inte varit något vidare med. Lite halvt kaos kändes det som inatt när lillan vaknade då och då och kräktes och vi båda var mer och mindre sjuka. Men det får ju gå det med, lillan pysslades om bra och fick ju bada en stund i diskhon så hon blev glad. Sedan har hon sovit väldigt mycket, trots tom mage, men det var nog skönt för henne. Har matat henne med vätskeersättning teskedsvis var femte minut cirkus när hon varit vaken. Ringde sjukvårdsupplysningen inatt för var inte säker på hur jag skulle göra med Nennie, lilla stumpan som kräktes och mådde dåligt. Men efter detta då alla tre varit sjuka samtidigt är vi sannerligen en stor erfaranhet rikare, höhö ^^ Tur att jag mådde lite bättre dock, så att jag iallafall inte låg i en hink nu när Nenne blev sjukis med.

Har lagt över lite bilder från kameran nu och till bloggen, och ska förflytta mig själv in till sängen. Så fler (utlovade) bilder kommer upp snart....

Jag börjar med ett par bilder på besöket i fredags. Sötisen Freyda och plutten Johan var här ett tag, me like! =)




Tre sjuklingar

Så nu har Jennie och Marcus blivit sjuka med. Det här var inte lätt! Så nu kan väl inte Jennie åka iväg imorgon och vi får hjälpa varandra på något sätt. Jen blev iallafall glad när hon fick akutbada i diskhon. Hoppas att jag mår MYCKET bättre imorgon för att klara att ta hand om oss. Undrar hur det blev såhär! Jag vet nu att vi gjorde rätt som var rädda för magsjuka och som gjorde allt för att hålla oss ifrån den smittan.. Riktigt vidrigt.

Vintersjuka

NU vet jag vilket helvete den där vinterkräksjukan innebär kan jag lova! På nåt sätt trodde jag inte att jag skulle få den nångång då jag klarat mig så bra undan i många år. Men inatt startade helvetet... Och nu börjar M känna nåt med. Hur ska detta gå. Jennie ska till sin farfar (o farmor men hon jobbar) imorgon pga detta. Som att jag inte redan saknar Nenne massor.. har inte blivit mycket gos och bus den här helgen inte. Men hon har haft en riktig pappa-helg iallafall så de två har de då inte gått nån nöd på. Är väldigt glad iallafall att Johnny kunde hjälpa oss.

Håll tummen nu för oss att vi blir friska snarast.

Tjejkväll på Kungsgatan

Torsdagens uppdatering om farmor kändes lite bättre än tidigare. Jag kommer inte förklara här nu men det som i stort sätt krävs nu är att hon inte får någon infektion. Då kan hon klara sig, trots att det inte verkat möjligt, men får klara av en lång rehabilitering efteråt. Men jag tror verkligen att hon vill det bara hon får leva.
Jag hoppas verkligen att ingen i familjen går dit "för mycket" nu för man vet ju inte vad för skit man bär med sig dit. Jag kommer fortsätta vänta tills jag själv har varit helt frisk ett tag och så kommer jag gå in dit en gång en kortis.

Fredagen var stressig här hemma, men med mycket trevligt besök först av Freyda och Johan, sedan strax innan jag skulle få lift av Jonne in till stan så kom mamma och Christer för att träffa Jennie och hämta C:s nya dator som Marcus byggt ihop. Jag hann inte träffa dem mer än en kortkort stund. Sedan åkte jag in och mötte Alexandra för nu skulle vi på tjejkväll hemma hos Cissi.

På tjejkvällen blev det Cecilia, Viktoria, Alexandra och jag och det var lagom faktiskt och vi hade jättekul.
Pratade, spelade singstar (men gud vad jag inte kan några låtar nästan, blä!) och drack vin. Skoj skoj!
Borde dock inte druckit något på tom mage. Fick försöka trycka ner lite sallad som jag köpte med då jag inte fått i mig något innan på dagen. Men det var svårt och ogott. Så idag mådde jag inget vidare...
Sov hos Sandra och först efter en dusch mådde jag lite bättre. Marcus och Jennie kom dit sedan. Sandra fick även besök av Malin med barnen (inkl den i magen förstås) men vi var inte så roliga jag och Jennie. Jag var supertrött och Jennie var superkänslig! Hon har varit det i ett par dagar nu av nån anledning (?) och ville inte umgås med Theodor. Konstigt att han var så läskig idag men ibland inte alls. Men det brukar vara något när hon är så, kanske mår hon inte helt bra.

Gick och lade mig vid lite innan halv nio ikväll och somnade. Vaknade och drack te för ett tag sedan men ska nu försöka sova igen. Bilder kommer från gårdagen! Ligger med bärbara nu. Godnatt!


Alexandra

Sötisen Alexandra kom hit idag (Theo du har varit saknad idag, tro inget annat!) och hjälpte mig lite med Jennie. Busade, lekte och gosade gjorde de och så gick vi alla en kort promenad innan matlagning och så vidare... Tack för idag, skönt med sällskap.

Ja, bilderna talar väl för sig själva men om ni inte förstår trots våra superdupersnygga håruppsättningar så kan jag tala om att vi har båda toningen ala mörkbrun i håret! Tjooo, tre kvart och en proffsfotografering senare och så var vi förtrollade. Efter-bilder glömde vi bort att ta men jag tar några på oss imorgon istället så ska ni allt få se.







Sandriz och Nenne myser i soffan efter Sandriz-dusch och Nenne-sovstund. Jag tror att de pratar om Jennies söta små tår! Hörde något om att hon har söta tår iallafall.. hihi. Gulliga ni! Du är så fin med Jennie Sandra!


Den mardröm vi lever i..

Tårarna och tankarna sövde mig inatt, till slut somnade jag väl visst men med huvudet fullt av sorg igen. Jag vill ringa min farmor, det var var ju ett tag sedan nu. Jo, för att hon ligger svårt sjuk på sjukhuset och kämpar för sitt liv... Kan inte förstå att det är sant, är detta verkligheten vi verkligen lever i nu eller är det är lång fruktansvärd mardröm?
Läste min kusin blogg: Sara's blogg, och samtidigt som det är hemskt att hon känner som jag så är det skönt att vi är fler.. Hur ska farmor klara det här? Det verkar omöjligt, samtidigt som det bara måste gå. Det finns inget annat! Vet fortfarande inte vem eller vad jag vill be till, men jag har människor som hjälper mig och förstår. Tack och lov för det.

Den lilla lilla bebisen

Hittade just denna annonsen på nätet och blev lite rörd... =)

Flicka

Förälder:
Thina Olofsson och Marcus Pettersson
Datum: Tors 21 feb 2008
Tid: 18:21
Vikt: 2385
Längd: 45
Hemort: Norrköping
BB-ort: Vrinnevisjukhuset
Vår älskade lilla prinsessa Jennie är nu här hos oss!

Hos mamma

Idag har Marcus varit hemma från jobbet för att ta hand om lillskruttan så att jag kunde börja må bättre. Jag var så sjuk med massa feber inatt och imorse men efter att ha sovit halva dagen mådde jag faktiskt mycket bättre. Lite yrsel än och lite ont i halsen men det klarar man ju av. Så nu kan jag och Nenne fortsätta våra vardagar tillsammans. Det var jobbigt för M att stanna hemma från jobbet idag, men skönt att det löste sig iallafall.
Har rensat bland lillans kläder ikväll och städat hennes skåp i badrummet. Pratat med Milla (skönt, nu kan man det igen då efter hennes lååånga Thailandstripp!) och vi har big plans framför oss, hoppas det går vägen! Återkommer om det.

Tänkte berätta snabbt om i söndags...

Vi fick god middag hos min kära mamma och hennes Christer i söndags. De har äntligen flyttat ihop, eller ja.. mammas lass går i helgen som kommer. Tyckte att de hade en fin lägenhet, bra planlösning, mysigt vardagsrum och stora fönster i v-rummet. Det var mysigt att ses och Jennie stormtrivdes! Bilden i mitten nere.. ser lite svårt ut att stå utan stöd än =) Oj, vad hon kämpar hela dagarna, så duktig så!

  
  



Jennie 11 månader!

Vårt lilla hjärta blir idag 11 månader. Tiden går så fort så fort! Men kul är det. Om bara EN månad fyller vår lilla söta underbara Jennie Tina Miranda 1 år! Då blir det förstås födelsedagskalas! Undrar vilka som vill komma då.. och undrar vad för mumsigt fika vi ska fixa till kalaset. Jag ska fråga Nenne sen. Den dagen kommer hon få smaka sina första "sötsaker" faktiskt. Vi lär nog hålla sånt onödigt borta sedan ändå förutom på speciella tillfällen. Hennes godis är kex, frukt och osaltade sockerfria ostbågar, and she like it much.

Det är knappt att vi minns första tiden med lillskruttan, visst minns vi lite smått, men man glömmer ju så fort hur liten hon varit och hur allt kändes då. Samtidigt som vi lever i nuet och den tiden som gått känns så avlägsen så känns det ändå inte som så längesedan det var den dagen hon kom till världen. Den dagen hon föddes och dagarna på bb. Tänk att det nästan är ett helt år sedan!

Nu hoppas vi att farmor/gammelfarmor får vara med på kalaset. Iallafall att hon får vara med om Jennies första födelsedag, även om det innebär att vi åker dit istället.


Jennie bara några veckor liten


Nenne Bus busar som vanligt =)

Jaha, så har den här dagen gått med. Det var visst tabletterna som hjälpte mig att må bättre imorse, för senare blev jag massa sjuk igen. Vilken dålig och trist mamma jag känner mig som när jag försöker ta hand om lillan när jag behöver ligga i sängen egentligen. Men så är det ju det är. Har feber och massa ont i kroppen. Huvudet hänger som inte med när jag vänder mig, måste göra allt sakta för att inte ramla ihop. Men jag kanske har tur och blir frisk snart! Kan hända att karln måste stanna hemma imorgon om jag mår som ikväll.


Det är extra kul att busa när mamma är orkeslös!

Hon börjar med lådorna i hallen.. Jen tar bort framsidan. Lättare att lägga in saker då eller hur!?
  
 
Sedan tar hon sig snabbt in i vardagsrummet... Vad ska hon nu hitta på för bus?
  

Jo, skåpet med alla cd-skivor! Och påkommen blev hon minsann... Hon kollar in pappas blipp-blopp-skivor ;p Fy!
  

Vidare in i sovrummet, det går ju att öppna nattduksbordet (bordet man har dukar i om nätterna alternativt sängbord för guds skull!) och rota igenom det medan mamma vilar sig 5 min på sängen. Och vilken intressant sak lillan hittade! En anti-stress-boll som mamma glömt att hon hade. Den är fylld med vatten och jätterolig att dra i!
   

P-corn överallt!

Jag hade planer för oss på lördagskvällen som var, ville bjuda Marcus på god middag och ha det mysigt. Kan säga att det inte var lätt alls att fixa detta dock. Mattipset kom från Alexandras kock där hemma och det blev jääättegott verkligen. Det var bara så att själva tillagningen började väldigt sent på kvällen efter att jag legat i soffan och fått tröst av M, bröt ihop igen av att det är som det är nu som ni vet. Marcus tröstade mig och när jag tittat på en kort filmsnutt jag har på farmor ett par gånger klarade jag att rycka upp mig lite och sätta fart med matlagningen. När allt nästan var klart och jag skulle ha tag på en glasskål till riset skedde ett litet missöde. Hela köksgolvet blev fullt av opoppade popcorn! Det kändes väl lite sisådär...hmm.

 


Maten jag fixade till var Kycklingklubbor med ruccolaris och rödvinssås. Det blev så gott så! Jag vet att Andreas (the kock) kommer tycka att vi är helknäppa om han kollar in här och ser bilden (man kan ju herregud inte ha morötterna MED på tallriken! De ska ju kastas efter tillagningen!) Men vi är inte idioter. vi gillade dem bara ;)


Vi ger inte upp..

Det ska väl inte vara så lätt att leva. Man måste gå igenom de mest hemska sakerna, det bara är ju så. Men tänk om det där hoppet faktiskt ljusnar snart, tänk om det faktiskt sker ett mirakel och tänk om det faktiskt går vägen detta. Det ser så mörkt ut, men jag ger inte upp. Vi ger inte upp. Jag skickar tankar och styrka hela tiden. Kanske är det därför jag själv är så svag och sjuk nu.. Isåfall är det bara bra om det skulle fungera. Men det är väl en önskedröm. Det tråkiga är att jag inte kan vara hos henne just för att jag är sjuk. Hoppas att nallen ger henne styrkan och kärleken från mig och jag hoppas nu att den för tur med sig som tanken var när jag lämnade den där... Den sitter hos farmor med ett meddelande ihoprullat på magen som jag hoppas att hon snart ska kunna få läsa...


Spontanitet

Morgontrött, men jag mår faktiskt en aning bättre idag och ändå är det bara morgon än (då man annars brukar må värre)! Febern verkar hålla sig borta och jag har inte alls lika ont i kroppen. Tog visserligen värktabletter inatt men det var ju några timmar sedan nu och borde väl inte hjälpa fortfarande!? Hoppas, hoppas att jag blir frisk snart! Då ska jag åka till sjukhuset.
Morgonen har gått bra, väldigt bra mot förväntan eftersom jag inte är så sjuk som igår. Vi har ätit frukost jag och Nenne bus och lekt en del. Nu tänkte jag faktiskt försöka sova en stund till (i samma stund som jag skrev det hörde jag Jen inifrån hennes rum - så hon ville nog inte sova...).

Tänkte iallafall att jag skulle berätta att jag gjorde något roligt i fredags. Jag var extremt impulsiv för den kvällen. Jag och Alexandra babblade på msn och hon skrev att hon skulle ta ett glas vin. Jag tänkte att det skulle ju vara trevligt att ta ett par glas tillsammans och hon frågade om jag inte borde komma (sådär halvt på allvar - halvt på skoj som vi gjort några ggr). Impulsiva idéer är rätt svårt att göra verkliga när man har barn så det minns jag inte när jag gjorde senast. Det slutade med att jag pratade snabbt med Marcus och bussen gick ca 5 min efter det med mig i! Klockan var över 22 på kvällen när jag for iväg blixtsnabbt! Det kändes kul att få göra så en gång och vi hade trevligt. Pratade strunt och allvar och jag mådde bra av att ha Sandriz-sällskap och henne som stöttade när ledsna tankar infann sig. Hon är dessutom en tjej som får mig glad bara av att göra mig sällskap.
Det var skönt att jag kunde tänka på annat en kväll. Mest annat iallafall. Jag sov där och sov så bra, och dagen efter vaknade jag till sötisen Theodor som jag saknat.
Men OJ vad jag saknade min Jennie innan hon och far sin dök upp där för att umgås och äta lite mat med oss.





Thiniz Sjuksson

Jag är nu sjuk som jag nämnde i den tidigare texten. Nu var det väl ganska många veckor sedan jag var sådär ofta sjuk och min kropp och mitt psyke är ju enormt påverkat av måendet och oron jag befinner mig i. Så det känns inte helt konstigt att jag skulle bli sjuk nu faktiskt, om än väldigt typiskt. Det svåra och mest jobbiga i det hela är att jag absolut inte kan sitta hos farmor något. Det innebär livsfara för hennes liv att gå dit och bära med sig nåt skit (nån smitta). Haft ont i halsen ett par dagar men inte så farligt, nu ikväll kände jag mig sjuk och det blev sen snabbt värre. Ligger i sängen med datorn och febern som (o/)vänner och funderar på hur jag ska klara av dagen imorgon ensam med Jennie.

Symtomen är alltå feber, hängig, trött, svag, halsont, huvudvärk och ont i kroppen. Kanske går det dock över fort? Och vet ni, det kunde ju vara värre!


Äckliga händer i munnen!

Fy så äcklad jag var efter att jag varit på Folktandvårdens tandreglering i stan idag! Han tog i min mun tre gånger utan sådana plasthandskar de brukar ha och jag ville kräkas! Marcus tyckte med att det var jättekonstigt och när jag kom ut till honom och Jennie i väntrummet och berättade så mådde jag illa och gick till toaletten och sköljde munnen.
Det vanligaste sättet att överföra smitta på är via våra händer, och även om inte jag fick någon smitta av honom (?) så tog han ju på tangentbordet och annat emellan också, och jag är sjuk nu! Så stackars de som blir smittade via hans händer nu. Nästa gång.. "Hörredu tandläkaren, plasthandskar på TACK!"

Enligt Folktandvårdens hemsida ska personalen ha god hygien och handhygienen har en egen rubrik där det står om plasthandskar. Så även om det är normalt i mina ögon att de ska använda det så står det också som hygienregler för personalen.

I övrigt gick det väl inget vidare där heller. Tog ca 10 min, det gjordes ingenting men kostar ca 400 spänn med resa. Vi pratade bara om framtiden.. eftersom jag nu valde att avvakta tills den där jäkla mjölktanden ramlar ut. kan vi istället prata om en dyr historia förresten! Fasa.


Svårt att göra något alls nu..

Dagarna går och går. Vi försöker leva på normalt hemma samtidigt som oron o klumpen i magen är kvar. Bröt ihop jättehårt igår när jag förstod hur sjuk hon är och hur liten chansen är... men senare fick jag iallafall veta att operationen hade gått bra (trots allt), förutom blodtrycket som sjönk kraftigt efteråt - det har de fått ordning på nu dock. Läget är stabilt men kritiskt... Är det verkligen henne vi pratar om?
Jag vet hela tiden saker som jag vill blogga om.. saker jag tänker, undrar och saker vi gör, men så fattas den där lusten till allt jag egentligen vill och borde för att jag är så svag och ledsen som det är nu.
Jag har iallafall en bra sak att säga. Det är skönt när man märker hur andra är gentemot vad man själv vill ha och behöver. Jag har några få vänner som verkligen förstår min sorg och rädsla och hjälper mig att klara av både vardagen och att försöka tänka positivt och inte ge upp. Det betyder så mycket och värmer enormt i mig. Min Marcus tröstar och min Jennie ger mig glädje, skratt och pussar hela dagarna. Tur att jag har min dotter säger jag bara! =)

Imorgon ska jag till tandläkaren (antar för att röntga tusen ggr om och planering av det hemska?) sent på eftermiddagen. Är väldigt nervös inför det med. Även fast det samtidigt känns som världens minsta lilla skitsak nu när jag lever mitt uppe i det här som är.

Vika lakan nu, sedan nattinatti!  Sov gott ni...  



Livet

Ett mirakel behövs nu. Annars går det inte.

Middagssova

Oj, vi somnade efter maten! Vi tänkte vila lite både jag och M när Jen ville sova. Och vad vi somnade och sov hårt! Jätteskönt, även om vi är väldigt sega nu men det gör ingenting.

Jennie var med sin käre far på vårdcentralen förut idag och doktorn fick ta en titt på ögat som krånglar. Det rinner var, klibbar igen ögonlocken och kliar på henne och det ser ju ganska irriterande ut även om jag vet att det inte är någon fara med det. Men det är lite bättre idag också och läkaren verkade inte ens tro att det var bindhinneinflammation igen som jag trott. Det kvittar ju vad det är eftersom det snart går över också. Fick lite saltlösning och kompress att tvätta med. Bomull var tydligen inte det bästa men om man vill använda det bör man koka upp vattnet innan och låta svalna lite.

Nu har jag fått i mig en kopp kaffe, mums! Lägger in ett inlägg om filmen Juno med som jag lovade. Skrev det häromdagen. 

Ha en trevlig fredagskväll nu!

Hälsade på farmor igårkväll...

På sjukhuset:

Sköterskan som tog hand om farmor nu kom ut och pratade med oss först och förberedde oss på besöket, det var nog bra eftersom det är en sådan skillnad att se henne så sjuk och med så extremt mycket saker/mediciner inkopplade i kroppen och ett stort silvrigt värmetäcke (som såg ut som tjockt folie) på sig. Hon förklarade vad det var för slangar i henne och varför och att det kunde se otäckt ut. Jag hade ju bara varit där innan det blev såhär illa!
Men som sagt så gick det bra, det kändes bra att vara där även om det kändes så otroligt konstigt och fel. Vi var där ungefär en halvtimma och jag pratade med henne hela tiden.

Nynnade på "Tryggare kan ingen vara" för henne, hon sjöng alltid den för mig innan jag skulle sova när jag var liten. Berättade att vi alla tänker på henne hela tiden, att jag tänker och önskar varje minut, att jag älskar henne så otroligt mycket och saknar henne, saknar de långa samtalen om allt, hälsade från pappa som är sjuk som inte kan hälsa på sin mamma därför (hemskt), hälsade från min faster och från mamma och mormor. Berättade att Jennie mår bra och busar runt hemma och ger oss glädje i det dystra. Pratade om att hon ska bli frisk, att vi alltid finns för henne och kommer hjälpa henne, att hon måste kämpa för sig själv och för oss, att vi behöver henne.. och att jag längtar så tills hon kommer hem och mår bra igen...., Sa att "jag vet att jag låter ledsen, men det är för att jag är ledsen och jag får vara det". Sa att jag tror att hon hör mig fast hon sover och att jag tycker det är bra att hon får sova och vila upp sig. "Det här gör nog susen!" sa jag. Försökte låta lite gladare och hoppfull.
Lämnade en liten nalle som håller i en blomma och så ett ihoprullat litet papper med några meningar från mig som jag hoppas att de läser för henne när hon vaknar. Pussade henne på pannan, strök hennes hår och klappade hennes kind. "Jag älskar dig farmor".

Tårarna kom och jag var nära att börja gråta sådär hårt flera gånger, kände hur det var så nära eftersom det blivit så många gånger nu men jag klarade att tvinga tillbaka det. Det var bra. Gråta kan jag göra hemma. Där vill jag ge styrka. Det var sorgligt att lämna henne där även om det kändes bra inuti att ha varit där iallafall.
"Jag måste gå nu farmor, vi ska hämta Jennie och åka hem. Men jag kommer till dig igen. Jag älskar dig."


Lite hopp infann sig oförklarligt igårkväll efter besöket på sjukhuset och jag har känt mig lite "gladare" om man nu kan kalla det så.


Sussa så gott!

Nu blev det några inlägg ikväll för att jag inte kunnat skriva innan. Men det får gå =) Ni som är intresserade pallar nog det ändå! ;) Nu har jag ätit lite yoghurt + smörgås inatt igen. Måste skärpa mig med att äta såhär sent, det är fy på mig! Ska krypa ner och läsa några sidor i min bok och sedan sussa, förhoppningsvis lite bättre än de nätterna som varit nu ett tag.
Imorgon ska jag berätta om mitt besök på sjukhuset ikväll. Men nu är det verkligen sängen som gäller för att jag ska orka. Sov gott!

Besök i baracken

Jag och Jennie hängde på Anna med bussen in till stan idag för att hälsa på mormor i baracken. Hon bor ju tillfälligt i en barack nu när de renoverar hyreshuset hon bor i och har bott i sedan jag var mini. Efter detta kommer hon även byta lägenhet till en tvåa (pga den extremt ökade hyran) i samma hus fast längst ner. Sorgligt men bra ändå!
När vi kom till stan tog jag visst fel buss, hmm.. Det är ju den som går till flygplatsen man ska ta numera och inte den som går till Rambott. Jaja, det blev ju bra ändå då jag gick av vid Johannes k:a. Och jag hade ju kunnat gå från stan så men var lat!
Mormors tillfälliga hem var inte alls litet, tråkigt och kallt som jag föreställt mig. En barack liksom, det låter ju inte värst roligt men jag skulle mer än gärna bo där ett tag - det var supermysigt faktiskt!
Mormor blev så glad att vi kom och hon tog även hand om Jennie ensam en timma medans jag och Marcus senare på kvällen åkte iväg.... Det var första gången och det gick så bra så.

Jo, jag hade efter att ha fått panik och förtvivlan igen kommit fram till att jag ville åka in till sjukhuset trots att farmor är nedsövd. Min faster övertalade mig att inte åka ensam, efter att jag ringt till henne när jag bröt ihop på dagen, så därför fixade jag Nennevakt och Marcus följde med. Det var skönt att han följde med trots att allt gick bra.




Film för första gången...

Igår kom Anna hit så vi myste och jag kunde tänka lite på annat faktiskt, det var rätt skönt. Fast den där stora klumpen i mig finns ju hela tiden. Väldigt skönt att ha henne här. Att ha sällskap även fast man inte orkar åka någonstans typ.
Vi gick en promenad i någon timma och hade med oss kaffe ut i termos. Skön luft var det ute också!

Vi såg för allra första gången en film tillsammans jag och Anna. Kors i taket! På åtta år eller något sådant så har vi alltså inte sett en film ihop! Det har hänt att vi satt på någon film men det har aldrig fungerat - vi pratar så mycket hela tiden så vi nyttjar tiden till det istället och har då stängt av filmen. Knas, för det är ju så mysigt och avkopplande!
Men vi klarade oss igår. Filmen var lite mer än 2 timmar och med några pauser gick det superbra!

Filmen Half Light såg vi och den har jag haft på datorn jääättelänge, inspel från tv:n. Den var jättebra! För att vi skulle få Marcus att se denna "Romantiska thriller" som den kallades så sa Anna i början att det var en skräckis. Det konstiga var att det var ju det! Och romantisk-ordet vet jag inte varför det fanns med i genren. Det var inte speciellt mycket av det direkt. Nu ville ändå Marcus bara se filmen till maten och sedan sitta vid datorn tyvärr.

Maten igår blev Sandras tips pasta med kycklingsås fast på mitt sätt då.. som jag tycker blev mer som en skitgod stark kycklinggryta efter min tillagning, så det blev nog en lite annan rätt än Andreas-maten. Men Andreas är fortfarande experten förstås!

Fikade också utan FIKAbröd så vi klarade oss förbi vårt gottesug som vi hade igår och drack enbart kaffet. Nice!

Vi såg en annan sak på teve igår också. Det där vidriga supersvenska pinsamma semesterprogrammet som de börjat sända. De sände från Thailand och jag och Anna var så arga hela tiden på skiten. Äcklig reseledare som skaffat flickvän där nere och tyckte att tjejerna där var mycket bättre för att i Sverige fick man minsann tvätta sina kläder själv fast man hade förhållande och så var det ännu mer ännu sjukare saker som ju ärligt talat inte kan sändas i tv eftersom det var olaga saker. Men tydligen gick det. Om det inte blir världens rabalder om det så måste vi ha fattat totalfel, men njae va..

Anna sov över och när Marcus gått till jobbet sov hon i vår säng och vet ni vad! Vi fick sova ända till 09,45!! Jag var uppe vid 06 och lillan fick flaska och ny blöja men somnade om sedan. Fantastiskt!
Sedan började vår dag... och jag återkommer om det senare ikväll.


Tror att det ska finnas en tvåa av den här filmen, den vill jag se!


Partypics!

Trött som alltid, men idag går det an. Och jag visste ju att jag skulle vara det. Men hellre trött och att det gick att göra så som inatt. Anna kommer idag, om ett par timmar. Det underlättar mycket. Längtar efter att få se henne och prata med henne, hon ville komma och busa med Jennie och jag har sällskap. Dessutom vet jag då att jag inte är ensam med Jennie om jag skulle få ett dåligt besked idag. För den tanken är riktigt skrämmande!

Jennie vill inte sova förmiddag idag så hon är uppe och busar. Nu åker/går hon runt i gåstolen, det är buskul! Jag tänkte lägga in några bilder nu då från partyt i helgen. Sedan ska jag få bort dammet i vardagsrummet och busa med min fina dotter. Hoppas ni alla får en bra dag!


    
   

   
   
 


Det var en jättebra fest med trevliga och gulliga människor. Karaoke, snacks, en hel del smaskig dricka inkl tjejernas bål och så förstås en massa bubbel. Blev lite utgång till Plaza sedan också ju och vi träffade på coola äldre kvinnor på bussen som också hade partat lite den kvällen. Självklart var jag tvungen att prata med dem. Det var kul! =)

Semesterfolk

Det är skönt när man vaknar på morgonen och något gör en så glad! Milla har skrivit i sin blogg och hon har kommenterat. Jag vet, det där med bloggskrivande för hennes del är rätt stort när hon är hemma också. Fast jag tycker att hon har blivit bra duktig på att få iväg inlägg minsann.
Hur som helst, det var härligt att gå in på datorn och bli glatt förvånad och det var härligt att höra ifrån Milla lite igen. Saknar henne så mycket.

"Tack for att du skriver i min blogg!
Det ar roligt att lasa vad jag gor!! "


Haha! ;D


Tror minsann att Freyda med kärlek kommer hem från Teneriffa idag. Har tänkt mycket på dem med förstås och hoppats att de haft det superbra och mysigt. Och det tror jag allt att de har! Ska bli spännande att höra om det..

Och så undrar vi faktiskt Mattias när du har tänkt att komma hem från Thailand? Vi klarar oss inte utan dig mycket längre till ska du veta ;D Vi måste ju se knäppa filmer och ja, jag vet.. äta thaimat. Det är du väl sugen på nu? hihi.




Godnatt

Jag hittar visst inte min kamera (den finns troligen där jag la den sist, inte sant?), så det blir inga bilder inatt inte... Men nu ska jag strax försöka sova.

Godnatt.

Vaken i natten med minnen

Paus i strykandet. Håller mig sysselsatt medan jag tänker och tänker och tänker.. Så är det nämligen. Natten som var låg jag ju och inte kunde sova, bara låg och tänkte på farmor. Jag sa ikväll att jag gör inte om samma sak inatt. Jag tänker vara vaken tills jag bara inte orkar mer - så att jag somnar direkt när jag lägger mig.
Så nu passar jag på att stryka lite Jennie-sängkläder. Jag hatar att stryka. Det finns faktiskt de som tycker att det är rätt rogivande och en bra sysselsättning därför. Men det kan jag knappast förstå.

Det verkar som att en massa saker kopplas till min farmor nu bara för att allt är såhär. Till exempel brukar jag tänka på henne när jag stryker och smålé lite för mig själv. Det var hon som höll mig sällskap i telefonen de timmar jag stod och strök (strykte?) babykläder när jag var höggravid och egentligen bara låg i sängen resten av tiden för att jag inte kunde röra mig... Hon skrattade åt mig och min tokiga idé minns jag och så pratade vi nästan bara om min graviditet och hennes tre graviditeter, om våra förlossningar (då min kommande) och skillnaden förr och nu på sjukhusen och på bb. Pratade en massa om barn och namn och sådant mysigt. Hon var så glad att vi skulle få en bebis.

Nu ska jag nog stryka lite till. Sedan ska jag lägga ut lite bilder här från helgens födelsedagsparty i Linköping om jag inte somnar vid strykbrädan plötsligt eller så...


Så hjälplös

Blogginläggen är få mot förut. Har knappt några ord att skriva. Jag känner mig trasig. Vet inte om det kan vara rätt ord ens. Vet ingenting, vet inte hur jag känner. Jag kan inte ens skriva ner känslorna på papper, som jag brukar för att det hjälper. Mår faktiskt så otroligt dåligt just nu. Klarar inte av det här alls. Så oväntat, så plötsligt och allt är illa. Det blir ingen förbättring, det verkar snarare tvärtom. Hur ställer man in sig på att min farmor och nära vän kanske inte kommer finnas kvar? Jag klarar det inte, verkligen inte. Kan hon inte få en chans till... Saknar henne så. Vill bara vara hos henne, fika med henne, prata en massa strunt och allvar med henne, krama henne, finnas för henne, se henne vara pigg och glad - som alltid. Jag har så mycket minnen och framtid att prata med henne om, att dela med henne. Hur ska det här gå. Vill inte att hoppet ska minska såhär hela tiden. Svullna ögonlock och bultande huvud, jag gråter för att jag är så rädd att förlora henne. Hon står mig så nära och i tankarna är hon precis hela tiden. Vill inte få beskedet.. Det kommer ta så hårt. Har massor mer att säga henne, har så mycket mer kärlek att ge henne. Hon måste stanna. Här hos oss.


Jag hoppas att hon håller sig hårt fast, vi hjälper till.



En bra morgon

Det som står på schemat idag för min del är att damma, gå på promenad, posta tradera-paket, handla och laga mat.
Morgonen har gått förvånansvärt bra idag. Först nu börjar jag bli riktigt trött, men jag vet inte om jag ska lägga mig. Kanske blir det bara jobbigare då eftersom jag inte kommer ihåg när lillan somnade, vet alltså inte alls när hon kommer vakna. Men iallafall, när jag vaknade imorse av att Jennie vaknat så visste jag inte om hon vaknat tidigt eller om Marcus försovit sig för han var fortfarande hemma. Hon vaknade tidigt.
Jag hade sovit ungefär 4 h, kunde inte somna inatt och tänkte på farmor i flera timmar. Allt känns så overkligt.
Det extremt konstiga var att det inte var så jobbigt att gå upp, brukar vara ett helvete annars. Har dessutom mått ganska bra nu på morgonen, det gör jag inte annars. Så det känns ju bra =)

Nenne bus åt gröt och smörgås, och jag drack kaffe och åt en äggmacka (!) Japp, idag har jag alltså ätit frukost. Så dagen har börjat bra. Det var till och med gott att äta nu på morgonen. Brukar inte få ner frukost så ofta.
Sedan har vi lyssnat lite på musik, bl.a. Evanecense. Var i helvete tog dem vägen? Gillade dem mycket förr och har sett dem live i Stockholm. Men det var några år sedan, de bara försvann.

Ska nog gå iväg och slappa lite ändå, så jag orkar busa idag.



Nissar firar jul

Eftersom jag är i stort behov av att blogga för att underlätta sinnesstämningen hos mig själv så funderade jag precis vad jag ville blogga om. Kom bara på att jag ville skriva om något glatt eller sött. Så jag lägger in detta inlägget då:


Anna via MSN...

"Nisse hälsar.. han verkar vara lite betuttad i dig som man säger... Du är hans favorit säger han"

Nisse är en mycket god vän till oss, främst till Anna förstås då han varit den som stått henne närmast sedan hon var en liten skit! Ja, så är det. Han följer hennes liv troget och även om hon inte ger honom en kram varje dag som hon säkerligen gjorde förr så älskar hon honom gränslöst. Han är väldigt snäll Nisse, söt också och ganska tyst av sig. Ja, och som ni förstod tycker han rätt så mycket om mig också vilket förstås är ett stort plus! Men han är gammal och sliten och lite trasig liksom... Men inte i själen, där är han hel och ren. Han har ett hjärta av guld också, och det är det faktiskt inte alla som har!

Som ni kan se här nedan så firar ju förstås Nisse jul också, han är ju en liten Nisse!

 

Men nu sover hon gott..

Eftermiddagen var inte helt rolig idag. Stackars liten fick bara mer och mer ont (verkade det som) ju mer klockan blev. Vi misstänker att den sjätte tanden nu strax vill spricka fram. Förstår inte varför de måste behöva ha så ont då. Om man ändå kunde tala om för dem att det snart går över. Och som Alexandra sa: "
"tänk om man kunde förklara för henne att det bara gör ont ett tag o sen får man jättefina tänder som man kan mumsa äpple med o morötter"

Det vore skönt tycker jag! Det skulle säkert lindra smärtan lite iallafall att veta att det ska vara så och att det försvinner.

Jennie och Marcus hade lite vattenlek i duschrummet så att hon skulle få bli lite gladare, för det älskar hon! Sedan var hon sömnig och ville sova och efter duschen hade hon ju kunnat slappna av lite så nu sussar hon sött vår lilla tös.

Skulle ju med behöva sova, men nu har jag ingen lust längre för nu är det ju kväll minsann!


Älskade du, stanna

Jag bara går runt här hemma och försöker göra saker som behövs, men ständigt är hon i min tankar. Undrar hur det går hela tiden. I den här situationen kan jag säga att jag faktiskt skulle vilja veta framtiden om detta. Jag tror att det skulle vara bättre. Ovissheten om hur det ska gå knäcker mig. Jag håller mig uppe och försöker le för Jennies skull men är så trött så trött av det här och tårarna vill ut men jag försöker hålla mig nu när jag är ensam hemma med lillan. Det allra värsta är ju att jag är så otroligt rädd. Det går inte en minut utan att jag är hos henne... Hoppas hon känner det. Vi är så många som älskar henne och vill att det här ska gå bra, så många som tänker och önskar.
Hon ligger ännu sövd med respirator. Det är bra, då får hon vila. För hon har lovat att kämpa, då kan hon väl inte ge upp?
Vill be, men jag vet inte ens vem jag ska be till längre. Det får räcka nu, hon borde få komma hem och må bra. Är så ledsen och det känns som att någon sliter i mitt hjärta, och kroppen känns mest fylld av sorg, tyngd och tomhet.
Hoppas att allas vår kärlek ger henne styrka att fortsätta. Jag älskar dig så.


Tipsa oss om mat!

Varma mackor är gott! Blev så sugen nyss på det, igen. Så nu har jag två sådana i magen så nu kan jag sussa gott. Har funderat på det här med mat... Och Marcus med. Vi är numera verkligen urusla på att komma på maträtter! Alltså man blir ju rätt trött på det mesta efter 25 och 29 år, så vi skulle behöva och vilja ha nya idéer!
Vi äter allt för ofta tacos, men det är så gott så det fortsätter vi nog med ;D

Vi hoppas på er hjälp faktiskt. Blogg + läsare = massa tips på maträtter! Eller hur?



Fest och dåligt besked

Vi är ännu kvar i Linköping. En riktig latdag har vi haft, skönt! Hade jättekul igår hos Carro där vi ju firade hennes och Susannes födelsedag. Trevligt folk, mycket bubbel och dricka. Blev utgång med en stund och Marcus kom och hämtade oss efteråt. Jag sov hela förmiddagen idag. Så sjukt trött man blir när det blir sådär sent!
Bilder från partyt kommer nog när jag kommer hem sedan, eller imorgon.

Har ätit mat, fikat, sett på film och såklart busat en hel massa med vår lilla fina tjej. Hennes farmor och farfar är nu iväg på libanesisk middag, spännande! Och vi ska plocka iordning för att åka hem till missarna.

Jag mår inte så bra just nu, eftersom farmor inte mår bra. Känner mig så hjälplös och tankarna är ett enda virrvarr i mig. Minnen blandas med hemska tankar om det som kan hända nu. Håll tummen hårt för min farmor är ni snälla. Jag kan inte förlora henne nu. Hon är sämre. Nersövd och i respirator för att hon har så svårt med andningen. Fan det här är fruktansvärt och jag lider så med henne.

Morgonen vår..

Imorse sov Nenne länge, ända till 08.30. Jag gick upp och tog hand om the little girl så karln fick sussa vidare vilket kändes nödvändigt för honom idag. Jag sov igen när Jen sov sen så jag kommer må bra ikväll.
Nenne Bus har fått flaska och jag färskpressad apelsin- och hallonjuice, vilket var underbart gott! Hoppades att hon skulle vilja sova någon timma till, trots allt, för det verkade så. Men hon är ju även känd för sina power-naps den bruden så det blidde inget fortsatt sovande för min del inte.. då på morgonen. Förmiddagen sen dock.
Passade på att göra extrem nytta genom att ringa tele 2 och vidarekopplades till banken tror jag (?) men i vilket fall.. Hade tänkt mig att få tillbaka mina nästan 1000 kr som de reserverat för mycket för kompis-påladdningen 195 kr då när deras sida inte fungerade. Det vore ju väldigt dyrt annars, och fattigt värre på mitt konto isåfall.
Men ja, jag var visst inte ensam. De skulle landa på kontot inom 3 arbetsdagar igen. Skönt, då var det klart.

Ikväll, imorgon, igår

Den här sena kvällen har bestått av packande inför imorgon då vi åker till Jennies farmor och farfar och inslagning av presenter till Susanne, Carro och Lise-Lotte. L-L fyllde i och för sig för längesedan nu men hon fick ju ingenting av mig stackars liten. Så nu ska hon få en liten söt present av mig för att hon är så go.
Lise-Lotte kommer in till Linköping imorgon och så ska hon och jag göra oss lite snygga ihop förhoppningsvis, och gå på födelsedagsparty hos Susanne och Caroline som fyllde år i förrgår. Det ska bli superkul!
Marcus och Jennie ville vara där i Linköping också, det är bra.. då har de lite sällskap och trevligt medan morsan är iväg och blir glad i hatten. Oj, vad roligt det ska bli att kalasa lite =) Det blir inte av så ofta. Och det är ju bra så.

Några bilder från igår kan ni förresten se i Alexandras blogg då hon var duktig och hade framme kameran en stund och lyckades fota oss alla. Jag vet, Nenne och Theo ser ut att inte vara polare, men det är dem... de vet inte om det än bara.

Godnatt!

Sovmorgon och finbesök

Åh, så skönt det var att sova hela förmiddagen! Ja, det är helt sant! Jag sov ända till nästan kl 12,30. Där kan vi prata om att ta igen förlorad sömn för denna veckan. Nu känns det som att jag kan leva mig igenom helgen också, helbra ;)
Marcus har ju varit f-ledig idag så han och Jennie har haft en massa pappa-o-dotter-tid, och sådant gillar vi allihop.

Pernilla har varit här idag så vi har fikat och bubblat ett tag. Jennie fick en julklapp av henne och Macke också, så himla snälla o gulliga (läs: totalt underbara) alla är mot vår tös och det var en finfin klänning som låg i paketet. Vår lilla tjej gillar ju mjuka paket väldigt mycket (preciiiiis som sin mamma) nämligen så det blev perfekt! Tack snälla!





Maten idag blev köttfärssås och spagetti, supergott och starkt, och efter det en mycket skön promenad med med kära sambo och vårt älskade barn. Det var verkligen jätteskönt ute så det blev en lite längre sträcka än jag tänkt innan. Och jag är inte den som älskar att promenera direkt... Fast tillsammans med familjen sådär är det ju ganska mysigt ändå.


Hetsen kring LL

Wooow, Lohan och Hilton är sams igen efter årens bråk och stök mellan dem. Paris har bestämt sig för att inte ha ovänner mer.. Inte bråka mer.. Vilken nyhet! ;P
Jag tycker att det är komiskt och spännande hur människor tänker omkring de kändas liv, privatliv. Att många bryr sig så alldeles för mycket om deras privatliv fast det kanske är musiken eller annat som gjort att de är omtyckta. Det är verkligen stora nyheter för många när de får höra om skitsaker om folk som är kända i media. Men jag är bra nyfiken på det istället, hur det kommer sig att det fungerar så =) Jag intresserar mig för de jag tycker mycket om som de framstår som i media, sedan är det trist och jag läser om hur de förstör sina liv - och därmed sina karriärer. Men vem de var ute med i lördags eller vilken diet de kör med är inte direkt mitt huvudbry.
Som exempelvis Lindsey Lohan då.. Mycket tråkigt att hon varit så strulig, vild på ett dåligt sätt och förstört för sig själv under rätt lång tid nu. Synd om henne att hon gjort så och för att jag verkligen önskat se henne mer i filmer... Ingen törs ju riktigt anställa henne nu, trots att hon är en så bra skådis. Så det kan bli Lindsey!


 



Åldersnoja

Igår köpte jag några små presenter till tre av mina vänner som fyllt år. Två av dem fyllde år igår och jag är bjuden på deras fest imorgon. Ska bli så kul så att kalasa med de tjejerna. Om jag kan koppla av förstås av det som är.

Var på stan en snabbis och sen var jag tråkig hos Alexandra i några timmar. Men det är alltid mysigt att vara där, även när jag är trött. Skönt när man bara kan vara oavsett hur man känner sig. Så borde det ju vara överallt förstås. Det gick väldigt bra med barnen, de sov till och med en stund och dessutom samtidigt! Då tittade vi lite på gamla foton från Viken-tiden och sådär. Vilken skillnad det är på oss sedan då! Inte minst till utséendet (resten är ju iofs lite svårt att se på kort) Tänk, man märker inte att man blir äldre förrän man ser sitt gamla jag på ett foto. Så läskigt det är egentligen! Om man som vi har åldersnoja när man är kring 25 år och innan så kan man ju undra hur man ska känna sig sedan!?
Hur som helst.. Superkocken Andreas lagade mycket god mat åt oss så vi blev mätta och glada efter turen på stan.

Det blev mat på kvällen också, hör så duktig jag är! ;) Jag gjorde bakad potatis, mumsig röra och gott kött. Jag och Boyfriend såg på filmen Kopps. Den är ju helt otroligt nördig! Skönt, det ska ju vara så.

Godnatt!

Negativt idag:

Trött och tråkig
Dåliga traderare har börjat buda
Illamående


Positivt idag:

Hos Alexandra med familj
Kopps med Marcus - töntig film som var kul att se igen
God mat två gånger (!)

Dyraste påladdningen nånsin!

Idag har jag varit hemskt trött hela dagen. Så jag har sovit två korta stunder på dagen när Jen har sovit, och man blir bara ännu segare. Känt mig sjuk och konstig fast jag inte är det. Huvudvärk.Men vi har myst och busat, och ätit varma mackor både jag och Jennie. Gottit =)
Jobbig kväll med att lillan haft ont pga den där tanden som precis kommit. Men kvällens avslut blev ett bad med älsklingen, varmt och skönt med tända ljus. Men oj så trötta vi blev!

Funderar över morgondagen i stan. För det första behöver jag kunna flyga egentligen eller trolla ryggen stark och så jag inte har ont - det är så svårt att åka iväg själv med lillan när det är så. Sen skulle jag behöva pussla lite och behöver verkligen ta med mig Cervera-checken till stan eftersom de tydligen ska lägga ner! Trots det sålde de ut checkar innan jul, varför då? Vi fick det av mamma och Christer. Så nu måste de fixa detta.Ska också ordna födelsedagspresenter till ett par vänner (syskon) som fyller år imorgon och har sin fest på lördag. Men det får verkligen bli en snabbsväng på stan för min rygg pallar inte ens det egentligen. Sen tänker jag slappa i Alexandras soffa eller på golvet med Nenne o Theo ;D och Sandriz förstås! Och kaffe vill jag ha! ;)

Jennie har gått riktigt bra med sin gåvagn idag helt själv. Hon blir ju arg när hon måste vända vagnen och hon inte kan det men annars så ser det söttit ut =) Eller hon är rätt söt som arg med förresten. Hon blir också vansinnig om jag tar bort henne från vagnen, och visst får hon leka bäst hon vill men man måste ju äta också ibland!

Comviq har dragit 195 kr x 6 från mitt konto. Ändå hade jag ringt dem imorse för att jag var rädd att det skulle bli så om jag försökte igen. Sidan fungerade inte så laddningen gick inte igenom. Men pengarna drogs visst ändå! Usch, så jobbigt. Blev helt livrädd när jag såg det. Men det måste de väl lösa imorgon får jag innerligt hoppas!

Duett på en!

Har ni inte sett denna förut så måste ni bara titta! Killen är fantastisk! Samtidigt som det kan låta lite löjligt så är det så coolt. Inte alla inte som kan sjunga en duett helt själv!

Nick Pitera framför A Whole New World ur Aladdin


Love

De ÄR lika fina som de ser ut. Alexandra och Theodor - mest massa saknade nu.


Bad timing!

Här hemma brukar vi ha en underlig förmåga att pausa vid de mest märkliga stunderna när vi ser på tv. Oftast är det då människor som pausas så det blir en hemsk grimas eller annat konstigt. Igårkväll när vi såg film skulle M gå ut i köket och lämna något och han pausade då och självklart var jag tvungen att skratta åt hans timing! Detta var resultatet den här gången:


Sista gången?

Pappa och Catarina kom förbi en stund idag efter sjukhusbesöket, de stannade bara en kortis tyvärr. Pratade lite med oss och Nenne, och kollade in nya tv:n på plats.

Ett tag efter att de varit här kom Britt, Diane och Sylvia hit. Sista gången vi får se Sylvia och hennes mamma antagligen. På fredag lämnar de Sverige och kylan, och ska via en omväg till USA, vidare hem till sommaren i Nya Zealand och njuta av bl.a. värmen och Sylvia av sin lila bil förstås, hihi coolt =)
Känns ju inte för kul att det var sista gången... Att de åker hem nu. De kom ju nyss! När (om?) vi ses igen kommer Jennie vara stor. Hon kommer nog sakna Sylvia massor nu, det tror jag det! Vi kommer göra det.
Mysigt att de var här idag. Till nästa gång jag träffar dem.. (träffar Diane kanske jag ska säga för Sylvia kan ju svenska)ska jag kunna mer engelska! Så det så! För hon är ju jättemysig och så trevlig så det är jättetråkigt verkligen att jag inte förstår allt och inte kan säga det jag vill.

Vi har sett på film ikväll, den ska jag berätta om för den var annorlunda och cool trots tyngden i ämnet det handlade om. Kommer tillbaka om det, nu ska jag sova.







Igårkväll

När Titti och Pierre skjutsat hem mig efter turen till sjukhuset så följde de med upp och fikade ett tag. Vi spelade också bowling på Wii och de testade lite Wii Fit med. Det var roligt att de var här!

Igår på kvällen mådde jag så himla mycket bättre än jag gjort på flera dagar nu. Jag var sprallig och gladare och kände lust till saker. Hade samtidigt tanken på att det lär återgå till vanligt idag om inte lyckliga besked får höras. Jag passade på att få må bra den tiden jag kunde det och det var en bra kväll, med Sandriz =) Sandra ringde så vi umgicks via telefon i några timmar men det var så mysigt så. Saknar den tjejen en hel massa nu, det var flera veckor sedan vi sågs faktiskt.

Inga lyckliga besked idag, inte heller några sämre besked. Läget är väl som igår med farmor. Pappa och Cat var där idag. En aning bättre tyckte nog pappa ändå att det såg ut mot sist han var där.. Men det var ju några dagar sedan också och då var hon ju riktigt sjuk. Fortsätter hoppas och tänker hela tiden på henne...


Här är jag och min faster Christine "Titti"

Besök hos min farmor

Det var lite av en chock att se min annars så pigga och rätt friska farmor vara sjuk, hon hade plötsligt blivit lik sin mamma tyckte både jag och Titti (faster). Hon var blek, hade gått ner i vikt och låg där med en massa saker inkopplade i sig. Jag tyckte att det var otäckt. Men samtidigt var det så skönt att fått ha varit där nu och pratat lite med henne. Farmor hade svårt att prata, jag tror att det främst beror på att hon är så torr i munnen och halsen nu. Tänk, hon har inte fått dricka något eller äta sedan NYÅRSAFTON. Kan knappt föreställa mig det! Det var det hon just nu tyckte var det mest jobbiga, och orkeslösheten. Så svag. Det här kommer att ta tid... Känns så fruktansvärt hemskt detta. Hon hade inte ont nu, vilket var skönt att höra. En sak till som var skön att höra var några få ord om ambulansfärden in då på nyårsaftonen. Jag frågade om hon varit mycket rädd, men hon sa att hon inte hade varit så rädd. Det är bra att hon känner sig så trygg på sjukhus och bland läkare, det gör ju hur mycket som helst!
Jag ville få henne att tänka på något annat så jag sa att jag ville trolla bort henne därifrån och hem till sin lägenhet och att hon då är frisk och glad och att vi är där hos henne.
För att inte gråta fick jag vara tyst ibland kände jag, men jag sa lite av det jag kände.. Att vi tycker så mycket om henne, att vi tänker på henne hela tiden och att hon aldrig aldrig aldrig är ensam - hon är ju med oss varje minut.
"Jag vet det gumman, jag vet att ni tänker på mig och tycker om mig"  fick jag som svar, och "jag vet att du så gärna ville komma hit"  Och det värmer varje gång hon säger något sådant. Hon vet vad jag känner.


Drömmar

Hade somnat och sovit en stund när jag vaknade till och tittade på mobilen. Min faster hade ringt ett tag innan, och ringde igen precis då. Hon kommer och hämtar upp mig sedan så jag får följa med henne till farmor idag istället, det känns jättebra! Berättade hur orolig jag var för Titti, men hon verkade inte så orolig och verkade tro att det ska gå bra det här. Hon hade pratat med min farbror idag också och fått veta att de flyttat tillbaka farmor till vanligt rum nu från intensiven, vilket ju betyder att det iallafall är lite bättre med henne. Jag blev helt uppe i varv av det och yr och mådde illa. Snacka om att hela jag påverkades enormt av det. Det var som att en jättestor tyngd släppte så det var nog inte så konstigt.
Mådde så illa plötsligt att jag inte visste om jag skulle lägga mig ner eller springa till toaletten. Var rädd att Jennie skulle vakna just då för hade knappast kunnat ta hand om henne i det läget. Men det gick bra.

Håller på och fixar lite mat till mig, konstig jag är som känner mig duktig för det liksom.. Jag gör aldrig mat till mig själv längre för har ju knappt haft någon aptit alls på 10 månader. Men jag känner fortfarande av att jag är yr så nu kom jag på att jag måste äta och jag hinner ju inte äta när Marcus kommer hem för då ska jag iväg till sjukhuset. Konstigt det blir när maten blir en jobbig grej..

Drömde så konstigt inatt. Jag och min familj och lite släkt var hos farmor och skulle köra julklappsspelet. Jag blev irriterad på alla för att de betedde sig så konstigt och slog in julklapparna där så alla såg vad det var i m.m. och det slutade med att alla blev lite osams och åkte därifrån. Kenta, min farbror, träffade Jennie för första gången men reagerade inte ens.. sa inget.. brydde sig inte. Jaja..
I en annan dröm fick jag missfall och det var så hemskt.
Dessa drömmar hann jag drömma under den lilla tiden jag fick sova inatt. Hoppas på bättre drömmar inatt...


Inte så glad...

Inatt har jag inte sovit mycket alls. Det tog jättelång tid innan jag kunde somna för att jag kände det som att jag knappt kunde andas emellanåt. Många tycker kanske att man inte blir så ledsen om sin farmor går bort som någon annan men då tror jag det är när man inte stått varandra så nära, kanske inte ses så ofta (?) Min farmor är min vän. Hon fanns för mig väldigt mycket när jag var liten, då jag behövde det mest av allt. Nu med förstås men jag klarar mig bättre själv nu så jag berättar inte allt för henne längre, även om jag skulle kunna och säkerligen må bra av det. Och hon med.
Vi ses kanske inte så ofta som vi borde och vill, men vi har regelbunden kontakt och pratar länge länge varje gång. Jag saknar henne massor nu. För en sekund ibland har jag den där vanliga saknaden och vill ringa henne, men sedan inser jag att hon inte är hemma. Men hon kommer väl vara det igen snart?
Vill ringa och säga några ord. Men hon är kvar på Intensiven.

Hade viljan att hitta på saker. Den här veckan vill jag hinna träffa en vän som inte är hemma så mycket och så vill vi ju och måste verkligen träffa Sylvia och Diane igen. De åker hem till andra sidan jorden på fredag. Det tycker vi inte om! =(

Låt allt bli bra...

Nu ska jag ta medicin och dricka kaffe, sedan vill nog lillan ha frukost och jag ska väl slappa en del.. kanske se på tv för att försöka få bort de hemska tankarna? Undrar om det hjälper att inte tänka, när tankarna är känslor inifrån...

Mysigt med besök

Svärföräldrarna har varit här idag, trevligt som alltid och så mysigt när de kommer och hälsar på. Det blir inte så ofta tyvärr. Jennie hade jättekul och busade med sin farmor och farfar. Innan hon ville sova satt hon i sin farmors knä jättelänge och bara kopplade av och myste, såg så sött ut så! Hon brukar aldrig vara så lugn om kvällarna nästan, hon vill ju för det mesta busa och vara uppe länge - hmm, som mamma och pappa. Vara uppe länge alltså.
Efter en stund gnällde hon lite och fick välling av farmor som sedan gick in och lade henne, och gissa vad! Hon somnade för natten, så himla skönt att det gick så lätt idag.
Jennie fick julklappar förut med, så kul =) Av familjen Lehmann. Jättefina kläder och två pekböcker!

Britt och Johnny hade med sig köttgryta och så fixade vi ris och åt tillsammans med, gött gött. Fikade och spelade lite Wii också.

Inget nytt om farmor, hon fick tyvärr vara kvar på intensiven. Men det kanske jag har nämnt jag vet inte.. Är lite virrig nu, stämningen är mörk i mig.. känner mig så himla ledsen över det här med farmor. Jag är så rädd =( Jag vet att man aldrig blir beredd... och jag vet att hon är gammal...  men jag klarar inte av det nu och hon borde få må bra i många år till!!!
Jag ska inte åka till henne imorgon som jag tänkt. Nu vill de tydligen inte att vi ska hälsa på knappt =( Hon är för dålig verkar det som. Min faster skulle dit imorgon, och det förstår jag att hon vill. Så jag skjuter på mitt besök till på tisdag och hoppas att det är ett ok beslut... Även för mig.



Kvällen igår

Okej, kvällen igår bestod av lite tröstätande, ja jag tror jag kan kalla det så den här gången för jag kände att det kvittar väl vad jag vräker i mig nu när livet känns så tungt? Knasig jag är! Har aldrig sysslat med sådant förut, tvärtemot så brukar jag få ingen-ätlust-alls när jag är ledsen.




Men kvällen igår bestod också av en massa gos i soffan och en helt ok film!


Björnbärskaka

Björnbärskaka


Du behöver:

2 ägg
2 dl socker
2,5 dl vetemjöl
1 tsk kanel
2 dl björnbär (hallon eller blåbär om man hellre vill det)
50 g smör


Såhär då:

-Smörj och bröa en form
-Vispa ägg och socker pösigt
-Vispa i mjöl och kanel
-Strö över bären på smeten i formen och hyvla sedan över smöret med osthyvel
-Grädda i mitten av ugnen i 25 min (175°)




Inget nytt idag..

Idag har jag inte hört något mer om farmor, väntar på att pappa ska höra av sig. Igår på kvällen fick jag veta att hon blivit sämre och därav flyttad till intensiven för bättre övervakning. Jag är väldigt rädd nu att hon inte ska klara sig. Har inte så mycket att skriva av mig om, allt känns rätt tungt inom mig som det är nu och ovissheten är hemsk. Hoppas innerligt att allt går bra.

Jennies farmor och farfar kommer snart hit och hälsar på. Så jag ska hoppa in i duschen nu, det har inte blivit av än för jag har städat och grejat hemma - välbehövligt.

Hoppas ni alla har en bra dag. Mer bloggande senare...

Our day...

Idag har Jennie åkt med sin fina röda pulka för första gången. För första gången har hon varit ute i snön på riktigt! Alltså när det är mycket snö och hon har känt på snön och pulkat som sagt =) Det var skojigt och mysigt tyckte vi alla tre.

Ringde min farmor förut för nu har jag fått tag i telefonnumret dit till sjukhuset. Vi pratade knappt inget för hon kan inte prata direkt, hon får ju inte dricka något så hon är helt torr i halsen förstås. Men jag visste det, jag ringde och sa att jag tänker på henne. Hon sa "Lilla gumman, det vet jag att du gör". Älskar att hon är hon och jag hoppas att det aldrig förändras! Det blir nog bra och hon blir nog återställd. Har läst en del om inflammationen och de måste till att börja med bara vänta på att den försvinner, sedan får vi se vad det blir... Jag vill dit, men jag tror att hon helst vill vara ensam, sova.

Milla har hört av sig, det var skönt tycker jag. Trodde förstås att allt gått bra men det är alltid skönt att höra det också. Ja, så resan gick alltså bra vet jag nu och det verkar ha börjat bra men trötta var de.

Vi vet inte riktigt vad vi ska göra, vi är rastlösa båda två. Till och med Jennie tror jag förresten.. Det hör ju inte till vanligheten här att vi är det och visst finns det massor att göra egentligen men vi vill hitta på något kul men ändå är vi trötta så vi orkar inte så mycket. Om ett par timmar är det nog dags för sängen för lillan dessutom.








Snö idag!

Jag har inte hört något nytt om farmor, och tänker hela tiden på hur hon mår. Det är mycket svårt att förstå att hon är sjuk och befinner sig på sjukhuset därför dessutom. Vi ser alltid henne som den friska, pigga, roliga och ungdomliga farmorn. Så det är väldigt overkligt på något sätt att det är hon som ligger där och mår dåligt, har ont... Tänk om vi kunde få ett lyckligt besked idag om att allt har vänt och att hon snart är helt frisk för att komma hem igen.

Idag har jag bara varit uppe och busat med lillan från morgonen, druckit kaffe och bloggat. Dubbelbloggare just nu som sagt ;) Det är kul, jag önskar bara att jag hade mer att skriva om så det blir massa intressant läsning i Millas blogg.
Tänkte göra mig helt klar nu och så ska vi ut i SNÖN! Ja, idag är det alldeles vitt ute och vår lilla dotter ska få åka pulka och gosa i snön för första gången i sitt liv. Det ska bli roligt, och spännande!

Koh Samui

Igår åkte Milla till Thailand, till Koh Samui som är en mycket vacker ö i sydöstra Thailand. Hon åkte vid fyratiden och det skulle ta ungefär 14 timmar med flyg tror jag. Nu ska de bara njuta och ha det helt underbart tycker jag!
Marcus säger att de har åkt till Kossa Mu. Uttalet är egentligen Kossamoj ;)
Det känns jättetomt att hon är borta! Bara det att det inte går att få tag i henne liksom! Det låter kanske lite konstigt eftersom vi inte bor i samma land annars heller men vi pratar ju jämt och nu kan vi inte höras av. Hoppas att hon hör av sig något iallafall. Helst flera gånger då jag även uppdaterar hennes blogg medan hon är iväg. Eller jag ska försöka, det är ju inte lätt om jag inte får veta något om hur de har det förstås! =) Välkommen in dit.. supermilla.blogg.se


 

Kärlekshjärtan

Kärlekshjärtan

Du behöver:

150 g smör (rumstempererat)
4 msk vispgrädde
4 dl vetemjöl
Pärlsocker


Såhär då:

-Blanda ihop smör, grädde och vetemjöl snabbt till en smidig deg
-Kavla ut och tryck ut hjärtan med form (använd t.ex. pepparkaksmått)
-Lägg kakorna på plåt med bakplåtspapper och strö på pärlsocker
-Grädda i 12 min i mitten av ugnen (175°)


 

8 år tillsammans idag <3

Idag är det vår förlovningsdag och vi firar 8 år tillsammans.

Vi brukar alltid ha en underbar dag den 2 januari varje år för att fira oss, för man borde aldrig sluta fira sådant viktigt. Oftast går vi ut och äter gott, eller kanske jag borde skriva att vi oftast går ut och äter plankstek.. för så är det, helst på Bacchus där vi förlovade oss. Men vi åt ju faktiskt plankstek på nyårsaftonen så vi skippade det idag.
Jag överraskade Marcus med ett par bakverk till kaffet och så åt vi Tacos innan det och såg filmen "Step Brother" som var rolig och bra. Hade dock velat vara gladare idag, och trott att jag skulle vara det, än vad jag är eftersom jag är rädd och ledsen inuti över farmor. Så hjälplös man är såhär, det enda vi kan göra är att hoppas liksom och hur mycket är det egentligen...
Men som skrivet så försökte vi iallafall göra kvällen till vad vi hade planerat och den blev helt okej under omständigheterna.
Skulle bara så gärna vilja prata med farmor, men hon är rätt dålig för besök säger pappa och jag har inte fått reda än på om hon har någon telefon inkopplad, men jag tror inte det eftersom hon verkar för dålig för det och har svårt att prata.
Pratade senast med henne dagen innan nyår för att bestämma dag för vår middag. Den skulle varit imorgon. Men vi tar det när hon mår bra igen!


Grattis älskling på vår dag, jag älskar dig så otroligt mycket.. Alltid vi*






Älsklingen

Älsklingen i den söta rosa klänningen hon fick i julklapp av hennes gammelfarmor Ingrid (min farmor).
En vit tunn tröja under vore perfekt, men det är bra söttit med svarta hjärtan med.



Sänder tankar, styrka och hopp..

Min farmor ligger på sjukhuset, är mycket dålig och väldigt tagen av allt. Hon åkte in med ambulans på nyårsafton, men jag fick veta först idag (vet ej varför). Just nu är det väldigt tungt eftersom jag är så rädd att det ska bli värre istället för bättre. Det verkar vara en inflamation i bukspottkörteln. Från början trodde alla att det var hjärtinfarkt. Kan knappt föreställa mig hur rädd hon måste ha varit och jag förstår att allt kom upp för henne igen den dagen när hon försökte rädda min farfar. Men han klarade det inte. Kan inte göra annat än att hoppas på det bästa nu.

Tänker inte sluta tro på att året ska bli bra för att det startade såhär, än finns det ju hopp. Hon kanske klarar sig jättebra.

Jag älskar henne så mycket. Hon är inte bara min farmor utan min vän också och vi kan prata länge länge om allt.

Post

Fick hem ett paket jag beställt häromdagen och blev så nöjd, plus att det  var otroligt snabb leverans och det ger ju stora pluspoäng! Ett par randiga leggings till mig och ett brett skärp som jag ska ha främst till en svart tunika. Sedan så hittade jag en massa fina olika kakmått så jag beställde för att vara ute i god till till Jennies 1-årsdag i slutet av februari, det kommer bli fina kakor det där! =) En supersöt rosa body blev det också, för att överraska pappa när han kom från jobbet i tisdags. Han blev så glad så och tyckte förstås att det var världens finaste body!

    


Hon är bra söt och busig den här lilla skruttan....
   

Lek och bus

Den 31 december  var en dag som alla andra i busväg och som vanligt då hade vi riktigt buskul med ljuvligt bebisskratt, en kittlingsmamma och flygturer. Det är bra kul att leka!


Nyårsafton 2008

I'm off colours today, om man säger så... Jag vet inte riktigt varför men det kan ju vara så ibland. Imorgon vaknar jag säkert pigg som en lärka och glad som en sol! Det tror jag det.
Sitter och saknar Nenne Bus massor just nu. Det låter ju som att hon inte är hemma men det är hon men hon sover ju! Jag känner ett extremt behov av Nennegos nu. Men jag får minsann vänta, ska iallafall gå in strax och kika på henne....



Nyårsafton var bra, mysig och rolig. Vi åt plankstek som blev kanoners och efterrätten vill man ha några till av. Helst nu!
Spelade presentspelet, det var kul och hetsigt som det ska vara =) Busade med Jennie och hon var så fin i sin klänning hon fick i julklapp av farbror Robban och Camilla. Jennie var med vid tolvslaget, som om hon hade väntat på det hon också! Hon brukar aldrig vara vaken då annars. Men hon vill ju aldrig missa saker så jag förstår henne. Det var iallafall helt underbart att få fira in det nya året med vår lilla älskling =) Kunde inte kännas bättre.
Anna och jag sjöng lite karaoke och strax innan läggdags testade Anna lite Wii. Men det blev dags att sova då, eftersom hon skulle upp tidigt och jobba. Jag kan meddela att jag inte märkte att hon gick upp och åkte härifrån ens, så trött var jag. Men det får man ta första dagen på det nya året.

Här följer klickbara bilder från gårdagens firande.

   
  
  
  
   
   

2008-lista

Ett tidsfördriv och intressant läsning för mig om du kopierar och svarar. Kommentera om du gör det! :)


Har ditt år 2008 känts överlag, bra eller dåligt?
Har bestått av så mycket vackert och även hemskt men i överlag är ordet Fantastiskt!

Gjorde du något stort i år som du aldrig gjort förut? Ja, ett par saker men det största är att jag fött barn

Känner du någa nykomlingar för det här året? Flera stycken små liv som jag tycker mycket om

Har någonting i år fått dig riktigt lycklig? Jennie får mig lycklig varje dag

Har någonting i år fått dig väldigt ledsen? Ja verkligen men jag klarar det

Bästa semesterminnet 2008? Vår första semester tillsammans med Jennie. Jag, Marcus, Jennie, Max och Minus på landet, jättemysigt!

Sämsta semesterminnet 2008? När Minus slet sig ur selen och jag blev jätterädd att inte få tag i honom, men det gick bra som tur var!

Finns det något du ångrar från året som varit? Nej, visst kunde man ha gjort en del saker annorlunda men jag går inte runt och ångrar mig

Har du någon låt som har känts speciell för dig i år? Låten jag valde till min morfars begravning som betyder massor (och stämmer med hans och min relation när jag var liten) textmässigt. "You raise me up" - Josh Groban.

Vad är det roligaste du har gjort i år? När jag sjöng i Jesus Christ Superstar

Bästa känslan för i år? Jag är mamma!

Har du något nyårslöfte inför det kommande året? Jag har aldrig löften inför nytt år men jag har bestämt mig för att försöka må bättre och få bort en del "måsten" på den nivån de är nu inom mig. Ska också börja träna mer regelbundet.

Hur ser du på det nya året? Jag tror att det blir ett toppenår och jag ska försöka göra mitt bästa för det. Jag tror på det här året som kommer nu. Lite sorgligt är det dock då 2008 alltid kommer vara så speciellt för oss. Men vi minns!

Gott Nytt År!

GOTT NYTT ÅR ALLA!


Listan kommer imorgon och här är det nattinatti snart med uppdatering imorgon!

Hej hopp!