Den mardröm vi lever i..

Tårarna och tankarna sövde mig inatt, till slut somnade jag väl visst men med huvudet fullt av sorg igen. Jag vill ringa min farmor, det var var ju ett tag sedan nu. Jo, för att hon ligger svårt sjuk på sjukhuset och kämpar för sitt liv... Kan inte förstå att det är sant, är detta verkligheten vi verkligen lever i nu eller är det är lång fruktansvärd mardröm?
Läste min kusin blogg: Sara's blogg, och samtidigt som det är hemskt att hon känner som jag så är det skönt att vi är fler.. Hur ska farmor klara det här? Det verkar omöjligt, samtidigt som det bara måste gå. Det finns inget annat! Vet fortfarande inte vem eller vad jag vill be till, men jag har människor som hjälper mig och förstår. Tack och lov för det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback