Igår plockade vi en morot här i trädgårdslandet. Den var jättegod. Vi fick ju smaka en liten bit av Jennie så generös som hon är jämt! Själv smakade hon den innan vi sköljt av den och då var den inte så god! Men sen så! =)

Så himla roligt det vore att ha en liten trädgård och odla egna små olika saker som grönsaker och kryddor. Det vore ju verkligen toppenbra, och så blir det ju så mycket godare än det man köper i affären.

Åh, det är så sorgligt så det finns inga ord! Inga är död. Mormor har varit så ledsen för sin brors skull, Inga är hans fru (hans förra fru dog också i cancer) och för hennes kärlek till Inga själv. Cancer. cancer. cancer. Denna eviga sjukdom som folk ska plågas av och sedan förlora det som var deras liv. Kanske deras enda liv! Jag hatar det så mycket. Pratade med mormor igår och hon ville så gärna åka o hälsa på henne en gång till. Hon var där en gång nyligen. Jag ringde nyss till mormor för att fråga hur det var med Inga idag. "Hon dog imorse halv sju" var svaret jag fick och därefter kom en hemsk ilning inom mig som for genom hela kroppen. Varför ska man dö? Och vad är sorg egentligen? Jag hatar att sorg finns, den plågan är fan inte lik nånting annat i världen. Den i sig verkar ju vilja förgöra människor. Förstår inte det här med döden, men hatar den ändå. Enda trösten i det här läget är att Inga slipper lida mera. Det är en tröst för alla, även om det är svårt, för svårt, när man förstår att hon faktiskt är borta. Så är det alltid. Man vet vad som ska hända, eller man "vet" det efter fakta av läkare, men man förstår verkligen inte inuti och vägrar tro det alls. När det händer så förstår man fortfarande inte, för ändå.. det var väl inte det här man trodde... egentligen?

Mina tankar går till Inga som inte får vara bland oss längre, inte leva sitt liv mera. De går till Erik som har förlorat sin älskade för alltid och de går till min mormor som är hur ledsen som helst över detta.

Jag är mest ledsen för deras skull. Jag kände inte Inga så väl personligen, men jag är grymt ledsen för henne och för de riktigt nära. Hatar att alla människor måste vara med om det här. Alla borde få leva medan man lever, men hur jävla lätt är det när sorgen plågar en så det känns som man går sönder bit för bit, där inuti en.

Hoppas nu att du får vila i frid, inga mera plågor. Du finns i våra tankar.

Vår lilla slappare! Det är tur det går att gömma fjärrkontrollerna! Annars skulle hon nog vilja se på tv alldeles för länge. Hon är helt inne i tv:n när den är på och Simpsons är den klara favoriten. Hmm. Synd om henne då att tv:n inte är på så ofta ;) Men söt är hon när hon kommer med kontrollen och ger mig den för att jag ska slå på tv:n. Sen säger hon "oppa" och klättrar upp i soffan och gör det beskvämt för sig.



När Marcus kom hem från jobbet idag packade vi det sista, trots min stress hade jag inte hunnit klart tyvärr och sen åkte vi iväg till Linköping. Vi lånar huset till på söndag då vi trivs så bra här med trädgård och allt, och samtidigt får de på ett lättsamt sätt katt- blom- och postvakt medan de är iväg på lite mysig semester tillsammans Britt o Johnny. Perfekt. För ett litet tag sedan blev vi klara för sängen, så tänkte slänga iväg ett inlägg nu innan sängen lockar för mycket! Jen lika envis som alltid med tandborstningen. Vi får börja på olika ställen i munnen på henne varje gång för att vara någorlunda säkra på att alla tänder blir rena! Det går enkelt sagt inget vidare när hon vill ta tandborsten ifrån oss nästan direkt.

Livet fortsätter nu, även när det är mest som ett helvete av drömmar och känslor av saknad och orättvisa. Jag saknar min farmor lika mycket än och jag tror att det dröjer många år innan det blir bara lite lättare. Man får ta det som man vill, men min farmor och jag hade en speciell relation. Hon är speciell. Inte bara för mig.

Det har nu gått ett halvår sedan den dagen på sjukhuset när hennes liv här med oss tog slut. Det är inte ett dugg lättare nu vill jag lova. Inte pyttelite ens. Men jag hoppas, och vill tro att hon och farfar.. hennes livs älskade, är tillsammans. Det gör det lättare när jag tänker på allt hon går miste om här.

Idag kom pappa hit med farmors guldarmband hon alltid hade runt högra handleden. Jag har undrat över det armbandet och även över ett halsband som verkligen är hon. Halsbandet i guld med ett hjärta har hennes dotter/min faster nu, och jag har nu armbandet. Jag blev så glad! Fick också ett par guldörhängen och en ring. Det är fina minnen.

Älskade farmor, en ängel till låns du var.

Men sådär då! Nu är jag hemma igen efter två dagars resa totalt (helt ok med min bok!) och 4 roliga och mysiga dagar på Åland (i mitt andra hem;)) med Milla och hennes Victor o kisse Minush. Saknar redan! Trivs så jäkla bra med alla tre och i huset och på Åland över huvud taget.

Det blev kattgos, Millagos, sjungande, skrattande och vinolinade. Vi trodde att vi inte skulle bli sugna på vin igen på bra länge, men vi är nog rörande överrens om, jag o Millo, att läget är annorlunda redan nu!
Hur som helst, vi har haft jättekul och tagit igen en nästan-två-månader-sedan-senast-tid på några dygn. Ja, inte helt förstås men en bra bit på den vägen hamnade vi nog =).

Jag ska nog sammafatta de här dagarna med några enkla ord och inte skriva så mycket längre; Rött och vitt, champagne, jordgubbar, lax, ål, röror, kräftor, Milla-mat, skratt, vaxning, ansiktsmask, sprall, sexbutik, nätter, klädprovning och en massa sång. Lekt lite sångpedagog med Milla och vi lyckades fan rätt bra med ett par låtar som vi ska bygga vidare på next time.

Igårkväll kom jag hem och då mötte Marcus o Jennie mig på busstationen i Norrköping och vilken otrolig känsla det var att se hur jätteglad Jennie blev när hon fick se mig (och då har jag inte ens nämnt min glädje av att se henne)! Det var en riktigt härlig stund där i bilen på hemvägen till Skärblacka. Åh, som jag vill pussa på min fästman mer också.. han borde inte jobba idag! Det är bra att få sakna ibland.

Ps. Det är första gången jag har fått hälla ut ett VIN! Fy helvete så äckligt det var! Varning utfärdas stort för den gröna El tempo! Om man inte gillar avslagen cider med ett kilo tillsatt extra socker i vill säga...

Jag och Jennie har haft en helmysig och skojig dag tillsammans här hemma. Vi har nog pussats och kramats nästan hela dagen. Så mysigt så! Det var inte lika lätt för en viss vemodig mamma senare sen på kvällen då det var dags att ta farväl av lillsnuttan för några dygn (höll på att glömma Marcus till o med i mitt hejdåpussande av Nenne =0). Men det ska bli jättekul att åka iväg på egen hand också måste jag säga.
Jag åker till Åland imorgon för några dygn av mys, skratt, bubbel och vinolinande tillsammans med min älskade Milla. Jen åkte med pappa till sin farmor och farfar ikväll och hon ska vara med dem tills på torsdag då de två åker hem igen för att tillbringa helgen ihop utan mig! hihi.

Fick napp när det gäller skjuts in till gamla stationen imorgon. Annars hade jag fått ta två bussar till med min packning (har bl.a. med en 16 kg tung (rull)väska med mest kläder som Milla ska få! ;p). Så nu blir det BIL till stan, Swebus till Sthlm, Buss igen till Kapellskär och så båt till Mariehamn. Längtar så tills jag är framme hos de dära Ålänningarna!


Nu ska jag snacka med Milla en kort stund och sen är det dags för sängen. Slänger in ett par härliga bilder på snuttan när hon äter det hon verkar älska mest att äta! Nämligen blåbär,.. kanske inte behöver tala om det.

 

...sker den på en sekund!

Även om jag tycker det känns som att allt går i slowmotion ögonblicket då man inser att något allvarligt har hänt så handlar man ju jättefort tack o lov.

Jag vände mig bort från Jennie i några sekunder, hon satt lugnt och åt på ett kex efter maten vid det tillfället. Jag som aldrig brukar lämna henne vid matbordet när hon sitter i sin matstol gjorde det idag en sån yttepytteliten stund då ingenting skulle kunna hända typ... Vet inte hur man tänker. Jag gör aldrig om det igen iallafall.

Det for skräck genom kroppen på mig i samma stund som jag hörde smällen. Jennie hade vägt på stolen och den hade vält bakåt med henne i. Allt gick så väldigt fort och hon började direkt gallskrika och grät mängder av tårar. Snabbt fick jag tag i henne som låg kvar precis som hon hamnat med nacke och huvud in på sidan av bänken en bit bakom. Det hade blivit en rejäl smäll, det visste jag och jag var rädd att det hänt något med just nacke och huvud. Hon slog även i ryggen i golvet och vi tror att hon bet sig långt ner i läppen när hon föll. Jag fick snabbt upp henne och när jag såg att det blödde ur munnen blev jag jätterädd. Ringde Marcus, han kom hem jättefort från jobbet och då hade jag tröstat vår chockade tjej och ringt sjukvårdsrådgivningen som bestämt att vi skulle åka in till sjukhuset.

Väl på akuten var Jennie samma vanliga tjej som alltid och charmade all personal och sa hej till alla stackare som kom in där. Hos doktorn sedan tyckte hon att det var jättekul, ja inte doktorn alltså (han var läskig som tryckte och klämde på henne tyckte hon) men leksakerna! "Wow, ett lekrum! Nu mamma o pappa vet jag precis hur jag ska göra om jag vill ut på äventyr!" Typ.

Hon verkade ha klarat sig väldigt bra för att ha varit med om den smällen och allt viktigt verkade vara bra. Hon hade ju inte svimmat av efter fallet och inte kräkts något heller, vilket ju var jättebra. Vi lämnade den snälla doktorn, fick en rosa liten gosdjursgris av den snälla sköterskan och så bar det hemåt igen.

Nu sover hon gott, trots sin fläskläpp och såriga haka. Jag ska göra detsamma. Godnatt!

Tänka sig, jag har tagit tag i mina garderober och mitt sängbord. Jag menar att jag har tagit tag i rensningen av detta alltså och det går verkligen bra, ganska fort framåt med tanke på hur mycket som befunnit sig där i. Hela dagen igår ägnade jag åt tre garderober av fem och de blev så bra så.

Har börjat lite sakta idag med sängbordets låda och skåp. Det fanns saker där i som jag använde när jag var gravid, det var lite roligt att se. En bok; Att föda barn, Weleda-olja mot bristningar som jag smörjde mig med om kvällarna (silkesdroppar på morgonen is the shit så ni gravida eller blivande gravida vet), blocket där våra kvällsdiskussioner fanns i.. d.v.s. Namnprat! Ska faktiskt spara ett papper med namnförslag (inkl överstrukna namn, frågetecken, favoriter osv) och visa Jennie senare i livet.

De fyra favoritnamnen vi behöll tills hon kom i stort sett var Jonna, Molly, Isabelle och Ebba. Jonna har alltid varit ett favoritnamn, och Molly pratade vi till och med till i magen.. Men tänk, det blir aldrig som man tänkt sig!

Idag har vi mest slappat, eller nu ikväll iallafall. På dagen ägnade jag många timmar åt att skriva in mig på ett par bemanningsföretag (har en del kvar då som kan förstås...) medan Marcus hade pappadag i stan och inhandlade ett par öl på systembolaget med Jennie ;p.Vi åt grillat med Matte på besök, det var gott och jag åt nog kött för imorgon med! Så jag är inte hungrig om man säger så.. Men törstig! Vill ha nån osöt läsk! Men det finns väl inte att få tag på minsann! Oj, nu kom jag att tänka på det goda jordgubbsvattnet i London som jag älskade och köpte en hel del av när jag var där! Tänk om det fanns här, vad jag skulle hälla i mig vatten!

Har varit så himla trött idag och nu ikväll fick jag till och med gå o lägga mig ett tag o läsa för att se om jag skulle orka vara vaken något mer, ja och nu sitter jag ju här. Hur deprimerande situationen än är i min bok just nu så blev jag väl lite mer utvilad. Så pass att jag orkar se en film med min kära nu iallafall ;)

Igår var vi och grillade på campingen här borta där Tessan o Erik hade ställt upp sin husvagn för ett par dygn, det var trevligt och de såg ut att ha det riktigt mysigt med sitt hus-på-väg.

När vi var i stugan kom jag på att jag skulle göra det jag kom på dagen innan midsommar, så jag gick ut och plockade blommor och gjorde en krans till farmor och farfars grav. Det var inte helt lätt att veta hur jag sedan skulle lägga den, inte så bra att lägga på gräset som att de klipper gräset och sådär där men hade inte mycket alternativ. Så, så fick det bli men jag blev nöjd och det kändes bra att ha gjort något själv och lagt dit.

Minns när jag var liten och hade en period när jag målade på fina stenar. Jag var ofta hos farfar och satt där länge länge länge... Så jag målade en sten en gång innan jag skulle besöka graven, och skrev på den. Farmor tyckte att det var så fint gjort minns jag. Hon älskade att jag brydde mig så mycket och hon visste att jag var där ofta. Ibland, ja ända fram tills detta året då, så ringde hon och frågade om blommorna, ljuset etc var från mig.. när jag varit på kyrkogården.

Här kommer lite mer bus från tiden i stugan. Det var väldigt viktigt att vi fick en sittvagn att ha därute, jag menar vad skulle annars Jennie dra omkring på när vi var ute o gick? Dags att plocka fram dockvagnen kom jag på! ;D Kanske blir något lättare, men säkert inte lika roligt! Blåbär är verkligen ett stort intresse hos Jennie - visst trodde jag att hon skulle tycka om det massor, men hon är galen i dessa små nyttiga underbart goda bär! Mer plask och lek förstås, och så en bild på vår svarta vän ute i gräset. Det gick inte att rädda pippisen, den var sjuk på något sätt. Den fick vatten och brödsmulor in i det sista och en värdig fågelbergravning av oss. Men sorgligt var det faktiskt när han dog.

Ja, det var inte vad jag hade tänkt att skriva om egentligen men jag måste bara skvallra vidare (så glo på länken jag fick skickad till mig av ett extremt upprört fan ;)) om detta innan jag dränker mig i min älskade bok, förstås fortfarande om Bella och Edward... Men tillbaka till saken, jag tycker att människan ska kalla sig Karla eller Berta eller nåt istället!

Godnatt tills imorgon.

Idag är vi hemkomna från stugan efter nästan två veckor av lugn, ro, kalasande, mys, lek, bus, bad, sol, åska o regn. Känns skönt att vara hemma igen nu men det behövdes verkligen den tiden där för att känna detta nu. Har haft det jättebra på landet och jag tänkte slänga ut några bilder från första tiden där nu. Lite av varje men det börjar med en bild då jag öppnade kylen, när vi kom dit, för att fylla den med våra saker.. glatt överraskad ;p Tack för ölen, den var god! Dagarna bestod främst av att slappa måste jag säga, och rejält mycket bus då! Vi fick besök av Anna och Mattias som kom och bjöd oss på mat - hur god som helst! Och chokladdoppade jordgubbar! De gick åt fort kan jag säga er.
Haft en massa mysstunder och Jennie har älskat att vara där. Hon har utvecklats en hel där dessa veckor och det är så himla superkul så! Mammi, mommi o Kricka kom förbi en sväng på fika också, mycket trevligt.

Nu ska SuperT sussa och sova så gott, jag hoppas ni gör det samma! Hörs imorgon.

En tur in till staden idag då. Handlat lite och ätit mat hos svärföräldrarna, kollat datorn och efter att ha sökt en begagnad vagn att ha på landet och i skogen i övrigt så fick vi en idag gratis av grannen här. Så glad så! Så nu kan vi gå ut och gå om dagarna på landet. Där ute är det så skönt att promenera mot i stan. Vår vagn är för stadsanpassad för ett liv på grusväg ;) Annars då har vi njutit av avkoppling mest, vi har grillat och Jennie har badat i sin pool. Hann även klippa gräset och räfsa bort det innan regnet med dundret kom igår. Lite otäckt med åska på landet sådär faktiskt, och det lät som att blixten slog ner på verandan typ men det var säkert nån km ifrån oss iallafall. Dock väldigt mysigt med sådant väder i stugan också och vi var beredda med ljus eftersom allt slocknade några gånger. Har gjort jättemysigt på verandan på framsidan av huset så där tänker jag sitta med ett vinglas ikväll efter vi ätit våra kräftor =)!
Köpte ett bättre koppel med sele idag i djuraffären. Det förra slet de sig ur *otäckt*, och Max gjorde det senast igår.. dock sprang han in i huset för han trivs inte utomhus. Men Minus älskar det så snart ska jag gå ut massor med honom så han får njuta på och springa runt!

Nu ska vi strax åka tillbaka till stugan. Brist på bilder då jag inte kan koppla in kameran här men pluppar in en bild på skruttan som togs sista april, när hon luktar på blomman, så som jag gjorde jämt som liten. Älskade blommor (eller bue som jag kallade dem för)

En dag i Linköping... hade datorn igång på köksbordet men skulle bara gå förbi den för att hämta något till vardagsrummet. Stannade till och backade några steg. Jag hade sett något på skärmen! Så glad jag blev hihi =)


Nu är vi inte så aktiva med att fira halvårsdagar längre, men egentligen borde man fira så mycket man bara kan i livet! Så vem vet, kanske blir det lite extra mys ikväll ute i stugan...
Idag är det ju den 2 juli 2009, vilket innebär att jag och Marcus har varit ett par i 8 år och 6 månader. Och för att erkänna hur länge sen det var vi förlovade oss (utan att ha gift oss) så var det faktiskt sju o ett halvt år sedan nu, men ingen som friat än! ;) Nävars, den dagen vi kan få det som vi vill ha det under den lyckliga dagen.. då blir det av och det är värt att vänta på. Eller så kanske vi gör det i smyg på 5 min, vem vet ;)

Jag älskar dig Marcus.

Vi kommer åka till landet idag, akut påtänkt då jag bara inte står ut längre här, miljöombyte kan hjälpa mig ett tag. Nu har jag blivit psyko igen och mår dåligt. Vill bara få komma ut och jobba.. inte vara hemma mer. Jag vet att jag trivs med det med annars, finns så mycket att göra hemma och jag brukar älska det. Men just nu känner jag mig tvärtom faktiskt och så har jag inget arbete att få komma till. Men jag letar vidare förstås, det ska väl nappa snart hoppas jag! Jag känner mig så nedstämd igen och måste försöka komma ur det snarast. Allt skulle bli bra med arbete och pengar, I know It.

Sitter och drömmer om att jag ska få ett av alla jobben jag sökt, som jag verkligen skulle älska att få! Tänk om! Säkerligen flera tusen sökande, men jag är ju en av dem så vem vet. Så himla lycklig jag skulle bli! =)

Nu ska vi se om min vackra tjej vill hjälpa mig att packa! Och då menar jag inte att packa ur som vanligt utan kanske välja ut några leksaker att ha med iallafall?

Vi drog ner till Göteborg redan på torsdagskvällen och jagade efter våra festivalarmband två ggr sent den kvällen utan resultat. Man kunde lösa in biljetterna på Parken (festivalbaren) där biljettinbytesmänniskan var som bortblåst tyvärr, men eftersom jag visste att även butiken Shock (härlig affär med massa underbara kläder... korsetter, lack, läder, goth, metalstuff blablabla.. Ni vet kanske) hade den möjligheten för oss så ringde jag dit morgonen efter och kollade läget och så drog vi ner på stan en tredje gång. Dock med resultat! Festligt till tusen att vandra runt in the big city där det nu var så mycket metalfolk! Me like.

Här hemkomna till min barndomsbästis Annas nyköpta lägenhet (typ 5 min från Liseberg) Annas vän Klara tog väl hand om oss när vi kom dit då Anna själv med pojkvän var i Italien. Underbart att vi fick bo hos henne igen :D Och vi är visst välkomna igen när vi vill så det låter ju kanon! Jag hade paxat hennes säng och killarna fick sussa på madrasser. Dock var det jag som inte kunde sova första natten. Don't know why.


Gick upp tidigt första festivaldagen och åkte till stan återigen då för att byta in till armband på Shock och så byta plats på bilen till en något billigare parkering (ja tack kan man säga). Sedan hem, äta frukost, fixa sig och dricka lite god alkohol för att dra till spårvagnen vid Liseberg mot Frihamnen. Väl vid Frihamnen var vi väldigt glada över att ha fixat med armbanden trots flertalet försök. Det var sjukt lång (och tjock) kö och den vi såg när vi kom dit var säkert en två-timmars minst. Här har vi precis kommit in, Anders hade med sig sin plunta och trots att den här var tom fick han lämna in den så det är honom vi väntar på.

Den här första dagen såg vi, av banden som körde, Dead by april, Pain, Napalm Death, Trivium, Meshuggah, Children of bodom, Volbeat, Disturbed och Slipknot. Det var kanonstämning och så mycket folk att jag hade glömt att man kunde skåda så många på samma plats (+ alla hundratal människor som gratistittade/lyssnade från bron ut till piren). Vi drack en hel del öl och cider, satt i solen och bara njöt och påbörjade vår solstingsresa. Inte en plats på hela placet där det fanns skugga och det riktigt gassade hela dagen. Men än sålänge kändes det toppen med det också! Träffade tre nya vänner, Therese, Veronica och hennes kille och jag hade askul med tjejerna hela dagen. Hoppas man kan ses igen om inte allt för lång tid! Jag åt, seriöst, TRE måltider den här dagen (för att jag inte kunde välja) och höll på att spricka innan vi kom hem på natten. Me love langos. Vi var aströtta efter halva sista bandet, Slipknot och ville dra hem. Inte ofta man vill skippa efterfest (som ju anordnats på Parken för alla festivalare, till kl 05!) som hade varit grymt kul. Men helt slut var man, troligen av värmen och för lite vatten så det bar hem på en smockfull vagn och så nattinatti bums. Jag sov gott.


På väg till vagnen stötte vi på en snubbe som tältade vid en rondell! Inte helt mysigt skulle jag säga.

Vaknade andra dagen och kände mig utsövd och mådde jättebra, väckte de andra och hoppade in i duschen för att göra mig iordning för dag nr 2. De andra var bakfulla och trötta och tänkte då inte festa på ett bra tag. Jag tog en cider innan vi drog till stan. Köpte en bikiniöverdel för att slippa gå i bara spetsbh som dagen innan, pga hettan. Johan köpte solkräm, SOM han hade bränt sig, och så drog vi till Shock igen och kollade lite där. Gick själv längs avenyn ett bra tag och tittade på alla människor, galet skoj ibland (!). Killarna gick själva ett tag. Ville inte tvinga dem att gå bland alla underkläder med mig och glo (rättare sagt kanske så känner man sig stressad av att ha killar med sig då)

Vi sket i första bandet Evergrey men sen följde Haunted, Dragonforce, All that remains, My dying bride, Mustasch, Opeth, Dir en grey och så den väääääldigt många väntade på... Marilyn Manson. Jävla äckelgubbe men kul att se showen. Han var inte helt blyg med att tala om och visa att han egentligen inte ville vara där dock och spottade ett antal ggr ut i publikmassan. Med mera så att säga. Han koncentrerade sig enbart på att tända en cigg en gång med, tog lång tid för den säkerligen drogpåverkade såkallade artisten och han gjorde det mitt i en refräng så många blev sjukt besvikna. Och det var väl inte enda gången Manson-fansen blev det under denna konserten. Sen har jag hört att han blev rasande när det var asfalt i hans loge så de fick ta dit konstgräs och lägga in där ;p Pucko.


Den här andra festivaldagen var rätt seg emellanåt. Värmen höll på att ta kål mig, ryggen och fötterna värkte nåt sjukt mycket. Vi ville inte festa någonting kom vi fram till efter nån öl mitt på dagen. Orkade inget. Så hällde i oss vatten där i hettan och ingen skugga nånstans återigen. Jag är inte den som inte gillar sol ni vet, tvärtom.. Men efter två dagar i solgass var man helt utmattad och slut som människa.
Vatten, kylda jordgubbar, langos och hamburgetallrik var dagens näring.

Vi åkte hem på natten efter vi pratat lite med Klara som skulle ut när vi kom hem, och efter vi snabbpackat och jag duschat mig ren efter all asfaltsskit som fanns överallt på mig, kläderna, i väskan (?). När jag kom hem HEM var det bara att slänga sig i sängen. Lovely.

VOLBEAT och ALL THAT REMAINS var mina klara favoritband denna gången. Skulle vilja åka på mer festival i år :D Tänk om man hade råd, älskar det där livet.