...för nu tänker jag minsann inte ligga hemma och glo i taket mer för att jag är sjuk!

Först måste jag bara berätta att: Jennie har kommit till insikt... "-Max KAN inte prata..." och tittar på oss. "-Nej han jamar, men det är prat fast på katters sätt". "-mmm" och fortsätter fundera.


Jag har fått kommentarer, denna morgon, som "Du behöver nog inte ha nån frukost, du blir ju mätt på all medicin" och om det ringer skulle jag säga "Tyvärr jag kan inte prata jag behöver tid till min medicin" och "Du kanske skulle behöva gå upp en halvtimme tidigare nu.."....


Ja, jag känner mig lite udda av att jag proppar i mig allt. Men jag måste kunna jobba! Och leva liksom! Sen blir det väl raka vägen till under täcket efteråt.

- Min "medicin"-lista för morgonen just nu: Fluoxetin, Prolaktas, Burana, Echinaforce-droppar (röd solhatt äger!), Finrexin, Noskapin och nu slutligen innan jag trampar iväg mot jobbet... Strepsils. ;)
Lite av detta hänger även på till jobbet ;)

                                                                                 

Alltså nu har vi plötsligt varit på Jourcentralen uppe på US med lillstackaren som har förstoppning sedan i fredags. Helt okej att rusa iväg till läkare med sitt barn vid problem och efter att ha haft kontakt ett par gånger med rådgivningen idag. Men inte okej att hamna hos en läkare med ett icke-barnvänligt sätt. Han handskades med henne som om hon vore en stor karl utan någon som helst skräck inför läkare (som mitt barn i det här fallet ju har) och säkert inte är rädd för något alls. Jag är brutalt vansinning och ville bara slita bort henne därifrån! När han efter att ha kollat hals genom att snabbt sticka in en pinne långt in i ett skräckslaget barns lilla mun skulle han, inte med lätthet, köra in hela pekfingret i den här lilla flickans rumpa. Han slet ner henne i knät på Marcus, vände om henne hårt och bestämt medan hon började få riktig hemsk panik! Innan detta senaste inträffade grät Jennie fram "är det klart snart?" och då ryter människan "NEJ!. Vilket han gjorde ett par ggr till, dock i något mindre högljudd volym. Väl klart nu känner jag att jag hatar att jag tog dit henne, jag hatar att jag utsatt henne för den näst konstigaste läkaren jag sett och jag hatar att jag inte stod på mig mer än att säga att "nu tar du det lugnt, hon är ju livrädd!" Varför gjorde jag inget mer? Var chockad. Men ändå.

Så nu är det väl bara att börja om då. Jag som fått henne att bli så himla mycket mindre rädd dessa ca 5 ggr hos doktorn i år. Jag som tyckt att jag kämpat med det och hon med att inte tycka att det är så farligt längre, som innan. Tack för detta sjukvården.


Såhär glad kommer hon garanterat INTE att vara nästa gång vi väntar på att få gå in till doktorn. Detta var förra veckan när vi gick p.g.a. hennes torra hud igen. Hon kände sig stolt över att hon var duktig som väntade lugnt i väntrummet på sin tur och sa att "doktorn är snäll och ska titta på mina armar"
                            

Då var hon även lycklig efteråt för att hon varit så duktig och för att läkarna varit så snälla. Hon fick till och med ett Madicken-o-Elisabeth-bokmärke som hon pratade om även ikväll att hon nog skulle få... Ja eller hur! Om hon bara hade fått en doktor som inte ville att barn skulle bli vettskrämda så hade nog både hon och jag varit nöjda.
                             

För lite glädje och för saknaden, lägger jag ut några bilder jag hittade i laptopen sen i somras.

Jennie får sin första serietidning ala Nalle Puh och gudmor Milla är en duktig uppläsare. Jag sprallar väl som vanligt medan de två innan nämnda roar sig med plask o lek i nya badrummet där "hemma" på Åland :)

Snart kommer vi befinna oss där igen. Om en vecka och av ett mycket speciellt litet skäl.


                            
                            
                             
                            
                            

Det är väldigt synd om mig. Men allra mest om lilla Nenne. Vi är blivit drabbade av något läskigt monstervirus som försöker ta redigt kål på oss. Vi är dock inte så lätta att mucka med så vi ska nog reda ut detta. Så småningom.

Jag blev så dålig att jag inte kunde ta hand om flickstackarn själv så det är ju tur att hon har sin far. Just nu mår hon bättre och det är som att man själv lyckas studsa lite som på moln när man hör henne prata lite iallafall. Längtar efter hennes riktiga jag, hennes skratt och sprall. Inte så jättemycket efter det sura humöret ;) Men hellre det än att hon är sjukis då..

Jag har knappast upplevt nån tendens till att bli bättre utan mest tvärtom. Trodde inte jag skulle bli såhär dålig när jag med hemska känslor blev tvungen att ringa upp jobbet och berätta läget.
Bränner upp en iskall blöt handduk med min panna på 5 minuter och feberdämpande vill inte bita på monsterviruset för min del. Det mest jobbiga med att vara sjuk (fan vad fort man glömmer hur det är förresten?!) är att inte kunna JOBBA som jag så otroligt gärna vill göra, och att bara ligga (aj min kropp!) och inte ha ett skvatt att göra. Nu fick jag in bärbara men det är lite jobbigt det med. Skulle behöva nån bra hälso- eller inredningstidning att bläddra i och nya Kors och Tvärs. Ett par filmer, nåt att knapra på och extremt kolsyrat bubbelvatten att snutta på så det gör ännu ondare när man sväljer. Det vore nåt! Och gott!

Nåja slut på sjukblogg, sjukprat och förhoppningsvis snart sjukdagar. Hoppas ni mår bättre!...Monsterpussar!


                                                     

Vi blev bjudna på middag igår av farfar Johnny, med recept och mat ur "Linas matkasse". Jättegott o mysigt! Jennie hjälpte farfar att göra en sallad till. Lilla fröken bus som älskar att hjälpa till i köket :)

Efter maten tog min trötthet över mig helt och jag kände att jag var uppe på övertid ;) Mina sovvanor nu för tiden är ju närmast likt ett barns sovvanor om man säger. Dyngtrött jämt.

                                
                                

Nu ska vi strax bege oss iväg mot Finspång och badhuset där. Får se om Nenne törs bada lite eller om hon vägrar ;) Hon är ju så rädd för vatten. Men jag hoppas hon törs mer när hon ser de andra leka o busa i vattnet. Vi ska vara där med Anders, Jannike och deras barn och så Jannis kusin med barn :) Blir trevligt!

Tjosan! Ha en bra dag!

På stan HÖRDE JAG MIN FARMOR ROPA "THINA"....

Jag stod i kassan och skulle betala och blev helt ställd så jag stannade upp och sen fattade jag knappt vad jag höll på med :S Konstigt, att man kan höra henne SÅ väl fortfarande. När det väl gått upp för mig att jag måste ha hört fel försökte jag enträget behålla rösten som sa mitt namn i huvudet. Ville försöka höra henne så länge som möjligt.... Blev så mest nedstämd efter det här och saknaden skar riktigt jävligt inuti min kropp hela tiden när jag fortsatte höra det jag hört. Men jag älskade att jag hörde henne. Vill mer... mer. Jämt.

Kan inte förstå att det är sant. Varför kan jag inte bara få ringa henne och prata om allt!!

Fredag då! Och en ledig helg efter två jobbhelger :)

Jobb jobb och åter jobb, men det är tur att man trivs! Och hellre såhär än inget alls, verkligen! Är lite orolig för närmsta veckorna. Nästa vecka har jag bara fått två dagar, ja än så länge iallafall. Hoppas det ändrar sig.

Kom precis hem efter att ha stressat hela dagen. Faktiskt inte vansinnigt dårmycket på jobbet dock.. bara snabbt tempo liksom, körde sjättevåningen själv och gjorde 6 stora rum. Sen satt jag lite med ett program på datorn innan också... Alla medarbetare ska göra det där programmet och sen svara på frågor så att man lärt sig nåt, och det tar ca 4 timmar. Hann 1,5 timme innan jag behövdes på hotellet i övrigt ;) Våning 2 behövde min hjälp, vi ville hem.. Det är ju fredag! ;)


Snabbt till stan och hämtade ut biljetter till Grease innan jag trampade på som sjutton till förskolan...

Måste göra mig iordning lite nu. Ingen som vill träffa en svettmaja antar jag. Och jo jag är svettig efter en jobbdag, som fan äcklig känner jag mig!

Jag blev så jävla ledsen och förbannad när jag hörde vad som hände i söndags i Navestad, ett av de enligt mig och många andra mindre attraktiva delarna av Norrköping. Det brinner inom mig av ilska och skär i mig av sorg för den lilla hundvalp som blev mördad utan vidare (inte för att det skulle kunna finnas nån anledning till något sådant vidrigt någonsin).


En Golden retriever-valp, Angel, på ynka 10 veckor ville fram och hälsa på en pappa och ett barn vid en promenad med matte Jessica och bebis. Idioten påstår att han trodde att hunden skulle ge sig på hans barn och det gav honom tydligen rätt att sparka in den oskyldiga lilla valpen i ett buskage. Den blev så illa misshandlad att den senare dog av skadorna.

Mannen som tyckte sig behöva sparka Angel så han senare dog av inre blödningar, hävdar att hunden gick till attack när Jessica tappade kopplet. Men seriöst, en LITEN HUNDVALP!? Hur fick han för sig det? Jag tror inte på det alls. Säkert hatar han hundar med (min tanke!). Jag är så sjukt upprörd :(


                                          
                                                     Valpen på bilden är inte Angel.

Hetsdag återigen :) Med dagislämning, sjukhusbesök, jobb och dagishämtning. Sen fick jag pusta ut med först lite Anna-besök och sedan lite Matte-besök :) Much nice. Nu är det dags för sängen efter detta, är uppe på övertid ;)

Mitt sjukhusbesök idag innehöll lite nya erfarenheter och vetskaper om den inre världen kan jag känna... ;)

Blev för en tid sedan rädd för att jag, trots de år jag tagit ctg-prover utan resultat med något avvikande, skulle kunna ha drabbats av livmoderhalscancer (flera symptom stämmer nämligen in...) och med lite peppning tog jag tag i saken i fredags och ringde Kvinnokliniken. Fick en tid redan idag och det togs några prover och det gjordes ett ultraljud. Proverna får vi se hur de blir med men jag tror inte längre att det är det där hemska iallafall.

Ultraljudet visade att jag hade en cysta i min vänstra äggledare och med det fick jag alltså svaret på varför jag haft så ont så ofta i några månader. Exakt där den sitter. Så det känns mycket bra att ha kollat upp detta. Medicinering i tio dagar nu då och så hoppas vi den där 3,5 cm stora runda saken ger upp och släpper av sig självt. En op känns väl inte för lockande måste jag säga.

En bra dag med mycket jag fått gjort, trevligt blandat med mindre trevligt. Skönt det var att bara jobba från lunch idag :) Imorgon är det jobb igen då så godnatt på er!


                           
                           
                            



                             

                            Det är inte lätt att hinna med bloggen numera... eller jag menar livet! 

                           

Jag jobbar för det mesta känns det som. Två dagar lediga i veckan har det blivit hittills, inte i rad dock och det är ett slitit jobb så då vilar jag mest ryggen och försöker hinna ifatt lite smått här hemma med allt vardagsbestyr som behöver fixas här också... Men jag trivs rätt bra att jobba på Scandic så jag är nöjd. Ogillar helgjobben bara, och skulle gärna slippa dem. Men man vill ju också visa att man VILL jobba så det är bara att köra på så mycket man kan!

Har alltså jobbat den här helgen med (kom precis nyss hem) och det har varit extra tufft nu dessa dagar så man är rätt mör. Men pang på't imorgon igen. Tyckte dock att de andra skulle jobba på mycket effektivt under förmiddagen eftersom jag inte kommer förrän efter lunch imorgon! Vi får väl se om de tyckte samma sak som jag ;) Måndag och just imorgon efter ytterligare evanemang i stora staden Linköping - det tillsammans där på hotellet är inget vidare kul kan jag säga :) Så skönt att man börjar senare då! :) Inte för att jag ska göra något roligt direkt under förmiddagen, men nödvändigt.


Det går mycket bra på jobbet och jag har fått in snitsen så att säga, så det går undan och blir fina rum ;) Så... Välkomna till Scandic Linköping City! ;D

Idag har jag cleanat på våning 6. Högst upp med fin utsikt och balkong! :) Jobbiga rum att städa men ändå lite skönt att strosa runt (läs stressa o slita) på en våning ensam sådär ibland. Dessa rum är på 29 m² och har badkar och sketastor dubbelsäng. Och så här ser en stor del av rummet ut....