Det är verkligen inte lätt sådana här dagar. Numera är de ju väldigt få mot förr, men ändå för många för tillfället. Detta ÄR en deppdag. Min trötthet behöver jag givetvis få ordning på med någon sorts hjälp eftersom den är högst onormal (och behöver jag tala om hur mkt jag hatar hur en del är så jävulskt oförstående... grrr och en del morr!) och absolut inte gynnar mig när jag har mina downdays. Sedan styr man ju upp saker och ting i sakta mak så jag ska må bra igen helt och hållet, till slut. Det löser sig.

Idag är jag även nere för att jag är nere eftersom det hindrar mig från att göra dagen till det den var tänkt, vilket jag hade behövt. Hade behövt henne hos mig och få snosat bebis och jag hade garanterat fått le lite åt lillskruttan. Men så är det såhär eftersom jag helt enkelt har tillbringat min dag in the bed istället för att rusa igenom den med resor och hets. Så jag behövde stanna hemma, och jag behövde antingen kramar eller att vara ensam.

Jag blev ensam, väldigt ensam. Och så jäkla skönt. Har precis tagit en lång dööövarm dusch och fräschat upp mig lite inkl fixat fötterna. Skönt känns det! Jag vet ju att sådant hjälper mig extremt, men ibland tar det sina timmar innan jag ens kommer till skott med något sådant som annars skulle vara "bara att studsa in och duscha".

Så man kan vara, men man är ju "bara" människa!

Nu ska jag måla även händernas små tunna och plocka ögonbrynen, sen blir det soffa och soffa och soffa. Eventuellt Våra bästa år eller nåt annat hippt!