The bright side of the star

When the star shines brightly again should I see life before me,
the future that I wish I knew anything about.
But now it's just a light shining from the moon, which appears on the dark sky, which reaches me.
I'm lost in myself, lost in life, lost in the world I live in.
When the star's bright side again become?


Godnatt!

Kändes skönt och befriande att kunna skratta lite ikväll. Helt för mig, dessutom, såg jag ännu en gång Solsidan hela säsong 2. Fantastiskta serie! Men nu blir det lite Kors & Tvärs eller feta boken en stund tills ögonlocken ger upp. Det blev sent uppe igår, men icke idag minsann!

Imorgon är det dags att träffa lille bebisen i Mantorp, som idag är 2 veckor liten. Och innan detta underbara bär det av till Motala på hemligt uppdrag. Städ under förmiddagen så att jag bara kan ägna mig åt mitt lilla hjärta som kommer hem imorgon <3 Då blir livet genast så mycket bättre :) Längtar mig tokig efter min dotter. Verkar dessutom bli middag i sällskap imorgon, vad bra så man kan njuta av lite god mat!

Men nu säger jag godnatt och avslutar dagen med ett par bilder på mina tokiga kissar som jag nu ska sova så gott med i sängen min. På tisdag blir kisseantalet 3 för några dagar då Pipzis kommer på besök igen.


Såhär lätt har jag det när jag sitter och försöker skriva vid datorn, eller inte så lätt alls. Fast jag kan meddela att min arm och hand är väldigt varma efter en stund!


Minus ville visa mig att han gillar den nya klösställningen, men ville inte vara med på kort idag som ni ser att han tydligt visar oss.


Leo suit :)

Man blir hemma alone idag igen.... :( Bittert är allt minsann! 

Men jag fann något som jag skulle vilja ha just nu och krypa upp i soffan i...

     
                  

Sådär ja. Såhär ska det se ut! Nu har jag verkligen hittat min "One-piece" ;D Hur underbar är inte denna Leopard suit så säg. Den vill jag ha. Från Zipperall och finns på Nelly.com. Du snälla miljonär som läser detta, glöm för sjutton inte att jag fyller år snart ;p

                                               Thiniz som provar en rosa Onepiece..
                                               


Älskade lilla gryn



Lilla skrutt, SOM jag saknar dig <3 Men vi ses nog idag.. Tänkte vi kunde träffas lite sen för nu är mammi alldeles för ensam här minsann!

Jennie har återigen världens förstoppn. som så ofta annars med. I ca 11 dagar har hon verkligen kämpat och lidit med att försöka. Så nu har det än en gång varit läkarkontakt för oss som gällt. Inga saker som ska hjälpa på naturligt sätt har hjälpt och inte Lactulosen heller. Den hjälper nog först efter vi styrt upp det som är nu med hjälp av något vi alla avskyr att göra pga hennes rädsla, men det är det, Resulax som är tvunget till nu.

Sedan är det nu kost helt utan mjölkprotein som gäller även för lilla hjärtat!
För nog hade jag rätt som själv är intolerant, trots att de på Vårdcentralen sa att med hennes symptom kunde det inte vara det... när vi ringde och ville få göra ett test.
När man sedan hörde bvc:s uttalande om saken var det ju förstås fullt möjligt att det är det som är orsaken till flickans problem. Som jag visste. Det är ju vad jag tror, men såklart hoppas att det inte är. Fast kanske hellre det än något annat. För något måste det ju vara som orsaker detta. Och det här funkar inte längre, vi lider bara av att se henne ha det så jobbigt. Nu ska vi ha en lösning på det här! Tråkigt bara att sjukvården är så ointresserade av att hjälpa och stötta :( Och att de hittar på saker som till och med jag utan vårdutbildning vet inte stämmer.

Tankarna till Oslo och Utøya

Mycket händer inom mig och i livet, som senaste året - nivåskillnaden på känslor är densamma. Småsaker är fina.. saker man gör, hittar på som är underbara och som jag kanske tar upp snart. Aktuellt är att jag jobbar på Universitetssjukhuset denna veckan och jag tycker att det känns väldigt bra. Vilsen i allt, men nog har det känts bra :) Och pyssligt som jag vill ha det, i arbetet med arkivering. Verkligen trevliga människor är också guld. Är tacksam för detta :) I helgen var jag och Jennie hos pappa/morfar och Catarina på Trollstigen med (ovanför Åby där jag är ifrån), det tyckte vi mycket om. Sov över där, åt gott, busade och jag plockade ett par liter blåbär att ta med hem. Mycket trivsamt alltihop, och fint att få tillbringa mer än 1-2 timmar nångång varannan eller var tredje månad med dem jag älskar för en gångs skull.... Jättefint <3
 
                                                          

MEN. Livet blir påtagligt. Det sker saker så nära. Sådana fruktansvärda saker! Visst kommer jag skriva om saker som vanligt. Men just nu känns det svårt, och som sagt ett så för påtagligt helvete för folk runt om...

Mina största tankar går till Norge. Speciellt då till offren för det hemska som skett, till de skadade och till alla de anhöriga för de som drabbats av helvetet i Oslo och på Utøya. Jag lider verkligen så mycket med de alla, och även med de som bara bor i Oslo utan att vara nära anhörig, känner ett par stycken boende i Oslo. Tankarna går till er och som jag sagt.. jag skulle vara livrädd att befinna mig där. Bara av att se och höra om allt. Som ni ju varit och är.

Det är fruktansvärt.. det är vidrigt.. hemskt.. något som aldrig skulle kunna inträffa för mig. Men det har hänt. Man kan läsa om det, se bilderna.. Höra de överlevandes berättelser som de knappt orkar avsluta. Jag hoppas verkligen att de överlevande som kämpade på Utøya klarar av att gå vidare så småningom. Efter att ha sett sina vänner skjutas som svampar blir plockade. Jag undrar, men vill aldrig aldrig få veta, hur man ska kunna leva sitt liv efter att ha varit med om detta.

En tragedi som inte finns ord för.


Jennies första campingvistelse

Farmor, jag och Jennie kom för några timmar sedan hem från Sandviksbadet med camping. Det var jättehärligt att få komma iväg, främst för Jennies skull då vi inte tar oss iväg nånstans denna sommaren. Hon har verkligen njutit av allt! Lekt, busat, badat, grillat och upptäckt nya saker. Bott i en hyrd stuga var en höjdare tyckte Jennie och lyckan var på topp! Restaurangpannkakor idag med sylt och grädde, samt att köpa glass.. det var inte heller något hon ogillade ;)

Vi fick vädret vi hoppats på och solen tog lite väl mycket mer än vi trodde först. Doppade mig gjorde jag bara en gång.. jag tycker verkligen inte att det är speciellt skönt att bada... Mest svinkallt och jobbigt ;) Men sen satt jag i solstolen i vattnet och badade benen istället. Tills en jävla lång och äcklig vattensnok krälar om mina ben! ÄCKELKÄNSLA på hög nivå! Det var inte den finaste stunden på detta äventyr. Ryser än! Alla ungar gick upp ur vattnet med skriken "en oooorm" och föräldrarna ville inte att de skulle bada mer. Två syntes till vid vattenytan och de for runt där ett tag... Så snart är de väl flera ;)

I väntan på farmor, för avfärd.



I lekparken vid Sandviksbadet


Äntligen får man fika!!


"Geggamoja" är ett nytt favvo-ord hos Jennie nu. Mycket grävande och lekande vid strandkanten blev det!


Sommarnjutaren!


Jäklar så trött man blir efter en dag på stranden!


Men en tupplur gjorde susen så nu skulle man orka mer bus, lek och grilla korv!


Tack för värmen!

                      

Man blev lite paff när man såg ett inlägg om sig själv i en blogg! :D Men det var förstås inte vilken blogg som helst ;) Har dock inte läst några alls på länge så nu är jag helt varm inuti! Tack gumman, det där behövde jag!
Texten i inlägget var "Jag saknar min andra syster. hennes skratt, samtal och kloka ord." Så fint skrivet, och så mycket detsamma Freyda, hjärtat. Skickar en stor våg av kärlek rakt till dig.

Lillasystern Ida

                    
                     Fotograf: Christer Hedlund

Det här är "min Idis". När jag var liten, mellanstadiet nångång ute i Åby så fick jag en av mina högsta drömmar besvarade. Sudden kom till oss. Som en liten skitsöt tussig hårboll, med världens temperament. Hade önskat mig en katt så länge och så till slut skaffade mamma och Christer vår katt Sudden av rasen Shell Cameo. En perserblandning... ingen "jag-har-intryckt-ansikte-och-fasligt-rinnande-ögon-och-svårt-att-andas-katt", för att detta tycker vi inte är okej riktigt. Men världens sötaste lilla ulltuss uppenbarade sig en dag och smög försiktigt ut ur buren, hemma hos oss. Han blev dock en riktig hårding. Världens goaste lilla hårding som jag sörjde något fruktansvärt mycket när han redan vid 8 års ålder var tvungen att lämna oss p.g.a. sjukdom.

Den här Sudden var alltså "min" första kisse och kommer alltid leva kvar djupt och hårt inne i mitt hjärta för alltid.

Bilden här är inte Sudden (borde hitta en bild på honom med :)), som ni är många som ser, utan detta är Ida. Suddens och vår "lillasyster". Är inte Ida söt så säg! :) Och en väldigt fin bild överlag. Hon är go Ida. Tyvärr ganska tillbakadragen (säkert ett spår av att Sudden skulle vara den som bestämde ;)) och lite väl mycket volym och stök kring hennes uppväxt. Men bra go iallafall, och jag kan sakna henne ännu ibland. Fast att jag flyttade hemifrån för 11 år sedan. Det är kul att hon minns mig, trots att vi ses så sällan. Fina lilla Ida.. Se nu till att vara helt bra i tassandet snart och lev så länge du bara kan. Du är älskad.

Från Viksholm

Här kommer de utlovade bilderna på sötisarna små och en större :) Från när vi hälsade på i Viksholm hos Veronica och Vanessa, och kossorna...  muuuhuuu!  Mycket trevligt!
Jennie och Vanessa är sysslingar, och Vanessa är 4 dagar äldre ;) Lite skoj :)