Fick en underbar bild skickad, av min far, till min mail. Kände att jag ville lägga ut den här nu när känslorna vaknade till liv från kylan man använder sig av.
Detta är alltså Thiniz i egen hög person, en rödtott med tandglugg och supersmilet (var kan vi se precis det där numera? ;)). Det är även min docka Lisa som nu Nenne har att leka med.

Men i huvudsak så har vi här min morfar, som var en bästis när jag var liten. Han finns inte längre bland oss men i våra minnen lever han allt :) Vi begravde honom 2007. Med många tårar och en hel del förvirring, av omständigheter, var man kyrkan och tog ett sista farväl. Jennie var också med, fast i min mage. Jag hade en rundismage och hade precis kommit ur mitt värsta sjuktillstånd av graviditeten.. och hade SÅ dåligt samvete och var ledsen över att jag inte hunnit berätta för morfar om att jag skulle få ett litet barn.
Han fyllde 80 år några veckor innan han gick bort. Och jag skulle ha kommit, men skickade bara en kort då jag låg hemma till sängs och på sjukhus den tiden av graviditeten. Skulle titta in hos honom senare med en present och fika, var tanken......

Han gav mig många fina år i början av mitt liv och han fick en egen låt av mig som spelades upp den där dagen... "You raise me up" och sekunderna efter jag fick beskedet av vad som hänt så skrev det ner massa meningar av mig på ett papper. En dikt. En dikt som även blev texten i dödsannonsen. Jag är tacksam för att jag fick göra detta.

Hejsan hoppsan! Nu var det sådär megalängesen man skrev här.. Och förstås är det mycket man skulle kunna uppdatera om. Men ikväll blir det att berätta att jag har upplevt, för första gången, en riktigt regnig metalfest.

                               

Kom nämligen iväg till Metaltown, med just det beslutet eftermiddagen innan starten för festivalen ;) Helgen har varit både rolig och jobbig faktiskt, och jag valde att missa ett flertal band för att istället komma ifrån regnet hem till barndomsbästisen för att sova. Inte likt mig kanske men man har ju några år på nacken nu ;)

System of a down gjorde en toppenspelning och det var det bandet jag främst ville dit för, så det var ju kul.

Det var jättehärligt att låna Annanas place igen där i Göteborg. Jag gjorde det för ett par år sedan med, och ett par år innan det med. Men förra gången var huvudpersonen inte hemma så vi hade inte setts på 4 år nu. Men som vanligt kändes det inte så längesedan vi sågs när man väl umgicks igen. Verkligen underbart att få lite tid med henne samtidigt som man var där för festivalen.

                               

Nu har jag extrakatten här igen, Pipz.. och hon löper. Igen. Eller fortfarande kanske. Så nu orkar jag inte koncentrera mig på att skriva mer haha.. HON kurrar konstant och vill ha uppmärksamhet. Men go som sjutton!

Alltså, jag vet inte :S En sibirisk dvärghamster ska bli min tihi :) Den har kanske nåt år kvar att leva men jag tänkte ge min tid och kärlek till den under tiden som finns kvar. Jag får den med alla tillbehör + lite mat, av familjen som har Pipz (kissen) som jag ska ta hand om ibland. Lillmatte hade tröttnat ;)
Jag tycker att det ska bli roligt (deeet kunde ni väl inte förstå?;))! Hoppas att inte Minus o Max delar min uppfattning för mycket ang det bara, att det ska bli "roligt" ;) Är de för på så får jag lämna tillbaka henne. Pyret!

                                     

(!) Pappa, jag lovar att ha henne inlåst i buren i rum med stängd dörr när du hälsar på din galet rått/mus-rädda person! ;) Men nog kan du väl se lite hur gullig hon ser ut?

Man är gladare :)

Älskade sis har, förhoppningsvis nu ordnat, så att vi kan ses trots min tomma plånbok. Men det huvudsakliga är känslan av förståelse. Jag skäms tillräckligt som det är själv ändå när det är såhär.. för att jag inte äger några pengar. Pengar som ju egentligen är en livsnödvändighet både för att uppfylla basbehoven och även de där andra behoven av att kunna träffa sina nära och kära.
Skriver inte för att klaga när jag skriver om hur livet är just nu. Skriver för att dra till lite självhjälp (som ju skrivandet är för mig), för att de nära ska förstå något av hur jag lever just nu och för att kanske nångång ibland eller helt så småningom kunna vara ett stöd för andra i samma situation. Det känns helt enkelt bra att skriva, skriva, skriva och sen är det ju upp till vem fan som helst att välja att läsa eller inte läsa :) Right? :)

Men sanningen är:

Jag skulle leva bättre om jag bodde billigare, det är jag fullt medveten om. Alltså anser väl kanske många att jag får skylla mig själv när hela den stora megalönen (inte) går till hyran och i stort sett inget mer. Men jag verkligen älskar mitt boende, för första gången i mitt liv sedan jag lämnade det trygga livet då man bodde hos sina föräldrar. Har alltid velat dra vidare... gräset har känts grönare någon annanstans liksom, men aldrig har jag hittat helt rätt. NU har jag det. Jag har bott här i 1,5 år och älskar fortfarande mitt hem som om jag flyttade hit igår! Dessutom, även om det är "för lyxigt" för någon utan pengar, så vill jag varken att Jennie ska ha-inget-eget-rum alternativt att jag ska sova i vardagsrummet. Så jag VILL INTE flytta till en tvåa. Jag vill inte flytta någonstans. Shame on me. Jag vet. Jag står för det och fortsätter lida av fattig-tillståndet för min och Jennies skull (om ni förstår mig rätt). Tills jag har ett bättre jobb, och helst ett och samma. Skulle heller aldrig, även om jag hade velat det själv, flytta på min dotter. Det här hemmet är hennes huvudsakliga trygghet och hon har varit med om en flytt i och med min och Marcus separation. Jennie är väldigt känslig, speciellt i nuläget, för nya saker osv. Jag skulle aldrig göra det mot henne.

En till sak jag är så glad över just nu....

Trots min vanliga protest mot hjälp så satte min mamma in resepengar till mig på mitt konto. Vilket helt enkelt betyder att jag och Jennie KOMMER KUNNA ta oss till mamma och Christer i Söderköping på söndag :) Jag längtar mig tokig! Jag har något att se fram emot, något roligt, trevligt, mysigt! Vi ska sova över där jag och mitt lillhjärta. Vi ska fira mamma på måndagen eftersom hon då har fyllt år. Hon fyller 57 år imorgon, min lilla mamma, som inte ser ut att vara en dag över 45. My lovely mum! Hon är bland det bästa jag har och förstår mig och framförallt... lyssnar. Kommer även då på måndagen att få träffa min kära mormor och Margareta <3


                                                       Min fina lilla mamma <3