Yes, detta är min dotters vackra hår och imorse klippte vi topparna, faktiskt för första gången någonsin.
Och av ett ryck från min sida som vanligt ;)

Innan kl 06.00 hade några lockar hamnat på badrumsgolvet och allt gick rätt smidigt till ;)! Det var dock verkligen inte det lättaste jag har gjort så värst noga blev det kanske icke, men hennes hår är så vågigt (här lite vattenkammat) så det syns inte ändå vad jag kan se irl. Nästa gång blir det en halvtimmes sittning för fröken vare sig det är för mig eller en frisör. Jag kan göra det finfint men då måste jag platta det lite först.

Det lilla "lite slitna" som var är iallafall väck nu så det känns ju bra!

Nåja det hela tog ca fem minuter, sedan fortsatte sjukstugan här hemma. Har mått som igår och innan ungefär idag, lite sämre emellanåt till och med. Hoppas på att det inte är halsfluss jag har utan att det kan gå över nu snarast!

                                                           Godnatt önskar vi!
                    
                       

Ja nu måste jag ligga hemma och skämmas igen - för att jag är sjuk!

Att det ska behöva vara såhär! Jag skäms för att jag måste berätta varje dag den här veckan för jobbet att de får fixa ersättare för mig. Jag tycker synd om dem i deras arbete, men stundtals önskar jag lite empati för mig. Jag vill jobba, men kan inte, och jag står i tur för utredningen av det som antagligen orsakar min infektionskänslighet. Om bara några dagar ska jag dit, och även om det kan ta tid att bli bra så har jag ju känt hopp. Men just nu känns allt otroligt deprimerande, är gråtfärdig för att jag vet att jag nog kommer behöva ringa inom ett par timmar igen och berätta att jag inte kan ta extra kunden (som de sa idag att de har åt mig trots att jag varit sjuk hela veckan...). Ligger ju nämligen hemma i feber och har värk i hela kroppen och huvudet, samt ond hals. Dessutom måste jag röra mig jättesakta om jag ska gå för har en hemsk yrsel. Så att köra ett arbetspass i mitt kroppsliga arbete är ju en ren omöjlighet i nuläget. Vet inte ens hur jag ska komma åt en affär för att få hit värktabletter! :(

Lägger mig igen och hoppas att detta jättesmaskiga (eller ;)) ska hjälpa mig.

                          
                                 

                        

Förkylningen avtog inte utan ökade under natten, mycket otrevligt. Har inte alls tid med det här och lusten till detta är rätt obefintlig. Har massor att göra! Måste jobba, träna, städa, fortsätta med allt hemma... Jag som trodde att jag skulle känna mig helt frisk nu. Jag får vara glad över att solen är framme iallafall, det är något väldigt bra i det hela.

Ska lägga mig igen, med mitt kamomill-te som förhoppningsvis både kan lindra och bota min stackars hals.

Ha en fin dag!

Jag skulle väl lägga ut en bild till inlägget, på odjuret som gett så många människor ett rent helvete. Men för det första tycker jag inte att han ska få synas någonstans, framförallt inte i min blogg. Och för det andra ryser jag och får ont inuti att se på honom...

Den jag tänker på och ytterligare ägnat tid åt att läsa om är alltså Breivik. Det finns faktiskt inga ord att tala om, inga känslor som inte alla andra med kan känna över det fruktansvärda han har åstadkommit. Men nu när det är akuellt att se och läsa om honom överallt igen, så vill jag iallafall tillägna offren och deras anhöriga en miljard tankar. 

                          

Farmors gamla cykel, den vi alltid cyklade på uppe i stugan i Norrland :) Visst sjutton är det nostalgi, men usch vilken hemsk cykel att trampa långt på ;) Så ranglig dessutom att man inte vågat ha barnsits :)

                     

Men igår bar det av till Nellborgs cykel tack vare min fantastiska pappa! Jag har fått en ny kärlek, den är lila och helt perfekt. Är överlycklig! Nu har man längtat och trånat efter alla fina Monarker här i stan under några månader. Jag har en själv nu, den är MIN, bara MIN :) Tack snälla snälla pappa, om du visste hur tacksam jag är!

                      
                     
                     

                           

Lilla hjärtat är sjuk än men bättre blir det iallafall, hon brukar inte vara sjuk så länge heller tack och lov. Tycker dock att det varit ofta ett tag - inte så konstigt i och för sig med alla snorande och hostande barn på förskolan.

Nu sover hon för natten sedan ett tag tillbaka och här blir det tv-mys en stund. Godnatt sedan alla goa!