Nu vet jag precis varför chokladbehovet damp ner så plötsligt från ingenstans och varför jag skrek till av smärtan som tyckte sig passa bra i nedre delen av min stackars mage. Mens, igen. Tack för den.

Tur att jag iallafall fann världens godaste choklad (okej i längden har fortfarande schweisernöt den platsen) häromdagen så jag har något att bli ännu tjockare av medan jag sitter och morrar åt en helvetesjobbansökan som jag har lovat mig själv att bli klar med ikväll.

Känner mig inte så happy idag kan man säga...