Dagarna går på, utan att direkt göra någon nytta. Jag tar mig visserligen framåt i tiden dag för dag men aldrig har tiden gått så långsamt. Jag och min onda kropp har haft några få bättre dagar senaste tiden, jag har kunnat gå ut på två sakta promenader.. Kände mig direkt mycket mer fri. Men för det mesta är tiden en ren plåga.

Skolan går inget vidare, vilket ger mig ångest. När jag väl kan sitta en lite längre stund och då faktiskt få massor gjort, ja då blir det jättebra. Men det är just det att jag kan ju knappt sitta. Hela den här hösten har fångat in mig i ett sorts starkt jättegrepp rakt in i mörkret. Jag vill bara ut ut ut, längtar så varenda dag.

Men åter igen... Jag vet att ljuset kommer till mig när tiden fått gå på lite till.

För att visa något glädjeämne jag har så lägger jag ut en bild.... Jennie försöker äta med pinnar och den koncentrationen är verkligen på topp när det gäller!

                             

 

Ja, inte ska livet vara lätt inte! Minus kraken spyr femtioelva gånger per dag överallt, får inte behålla mat och vatten. Efter rådfrågning på Valla djurklinik har vi nu bytt kost och köpt kosttillskott som ska förbättra magbalansen. Tror ni han äter maten då? Han fick i sig några kulor om man gav honom ur handen, pulvret vi strödde på förstörde tydligen hans aptit. Men men det verkar kvitta, han spydde upp den mat han fått i sig och vattnet han drack efter ca 3 minuter. Blir att avvakta till torsdag, sen ringer jag igen.

Detta är bara för mycket. Allt är pest just nu ÄNDÅ. Måste Minus vara dålig med? Bryter ihop på allt snart. Tack och lov för att man har familj som bryr sig <3 Tack Britt för att du orkar ställa upp även när du har mycket omkring dig med allt du med, du är bäst.

Vill bara få må bra igen, få tillbaka min kropp och kunna andas normalt. Få tillbaka livslusten, glädjen och orken. Ta tillbaka mina intressen, ha lust att träffa folk och orka prata i timmar i telefon. Men det SKA komma tillbaka! Det är ett jävla skit-tillstånd jag befinner mig i och det enda man kan göra åt det är att tänka framåt, jag VET att allt blir bra igen, kanske bättre än någonsin! Jag tappar iallafall inte glädjen om och längtan till framtiden.