Mina små grå är ju väldigt speciella som rätt känt. En mycket positiv sak efter deras superbraiga uppfostran är att de sällan använder klorna. De rivs alltså inte och drar in klorna när de leker med människor. Men, när de är arga på varandra finns inga gränser! De slåss så pälsen ryker, de skriker och jagar varandra genom hela bostaden. Man kan tro att de fått vingar som de far fram genom luften för att få fatt i brorsan och klå upp honom! Lyckades fånga deras senaste slagsmål på bild så det vill jag såklart bjuda på =)

                           

                           

Eftersom jag inte längre är så engagerad i vissa av mina teman här så tänker jag starta en ny grupp (och antagligen ta bort vissa) som ändå infaller då och då och då... och då. Jag tänker mycket, minns mycket. Som säkert de flesta av oss. Ni vet de där ögonblicken... Ögonblick i livet. Stunder som har betytt en massa, både bra och dåligt. Men minnen som fastnat helt enkelt. Och även ögonblick som bara skär i en så mycket för att de återkommer så ofta. Jag lär nog dra världens blandning här. Från minimibetydelsefulla (eller lösa) drömmar till riktigt jobbig (för mig) historia. Men som sagt... Ögonblick! :)

Jag tänker börja med ett ögonblick idag som ledde mig till ett annat ögonblick för en tid sedan....

Jag tänkte att om iallafall köket blir klart. Alla skåp och lådor.. ja allt är uppdelat. Färdigt, klart, okej. Ja, nog måste man kunna skapa någon liten julstämning trots alla ickekänslor för julen detta år? Sagt och gjort. Jag försökte. Julgardiner i köket iallafall, okej. Det går framåt, jag kan känna litegrann. Har alltså lite hopp om att bli och känna som jag igen ;)

Stod och strök gardiner, lugn musik i högtalarna, ensam hemma. Hamnade plötsligt tre år tillbaka...
Hade en enorm mängd bebiskläder på lager. Allt skulle tvättas (parfymfritt tvätt- och sköljmedel = noja!), allt skulle strykas. Jag stod i timmar och strök babykläder. I telefonen var min farmor. I timtal, ja hur många timmar som helst!) Hon tyckte att jag borde ge mig. Stå där och stryka varje litet yttepytte-litet plagg... plagg efter plagg efter plagg... Med min jävliga foglossning. Varför stod jag där och strök? Jag vet inte. Men det är en av de timmar jag minns mest och som de flesta timmarna med min farmor som lite mer än ett år senare lämnade mig. Oss. Mot sin vilja. Det är ett "ögonblick" jag vill nämna som jag kom att tänka på sådär extra mycket idag. Farmor och telefonen - hon där i med sitt höggravida barnbarn med jävliga graviditetsbesvär som vägrade göra på annat sätt än som de som mår bra. Allt skulle ju vara perfekt. Ett perfekt minne för livet. Vi pratade om ALLT. Hon och jag.

                                         

...visserligen bara en del av mitt liv, dock den största tänkbara delen. Den där genomtänkta, högt planerade äkta tiden som skulle vara för alltid - men som inte blev så i brist på saker. Nu har jag fått veta att det stämmer: Det blir aldrig som man tänkt sig! Men jag vet iallafall, att man får göra det bästa av saker som sker. (Och hoppas att man överlever livet ;))


Jag inleder väl själva släppet av bomben... med det allra mest väsentliga som någonsin kommer att existera, vårt barn.

Jennie på halvtid. Jag och Marcus har separerat. Egentligen sedan en hel tid tillbaka, trots att vi bott ihop. Vi är överrens och nära vänner, och vi siktar gemensamt på ett och samma mål - att vårt barn alltid ska må bra och veta att hon kom till oss av kärlek, och alltid kommer vara så ovillkorligt älskad av oss båda.
Det som händer är ju i grunden våran grej. Men blir nu tyvärr även hennes, och vi hoppas innerligt på att hon kommer ta detta bra när vi nu flyttar isär.

Månaderna har gått efter vi bestämde oss, nu är iallafall tiden redo och om en vecka är vår lägenhet min. Och hans nya bostad ligger några minuter härifrån - så att vår dotter ska ha nära mellan oss och att vi bor nära dagis båda två. (En aaaaaaning sotis på dig Marcus för balkongen kan jag känna! ;))

Vi tror på det här och hoppas att ni låter det vara vår grej när chocken släppt, och inte göra någon stor sak av det hela. Vi kommer försöka förändra livet så lite som möjligt utöver allt det som naturligtvis sker i ett sådant här läge. Vi är som tidigare nämnts vänner (nej inte bara inte osams - utan vänner som i att tycka om, umgås och ha kul), han är mitt barns underbart fina far och en av de bästa människorna jag fått äran att lära känna i mitt liv. 

Lyckan över våra fantastiska minnen, allt fint vi upplevt och tokgalet vi hittat på tillsammans är oändlig. Vi har växt upp, blivit vuxna tillsammans och format varandra på gott och ont - sådär som det är för alla. Det är ju något som alltid kommer att finnas kvar, och det känns bra. Vi är ju alltid en del av varandra för allt vi haft.

Och så börjar plötsligt mitt nya liv. Håll tummen :)


                              

Första glöggen intogs i förrgår här hemma. Den var helt okej och det bästa är förstås doften av jul. Men i år är denna jul något som inte känns som det brukar. Och många av er vet ju hur mycket jag älskar julen...

Ska väl sätta upp en adventsljusstake, bara jag hittar några långa vita ljus nånstans här i röran, för lilla Nennes skull iallafall och tända många ljus som alltid för det är trots allt mysigt året runt, men än mer om vintern och kring juletid. 

Men iallafall så mycket klappar och julmat lär det inte bli det här året tyvärr så julkänslan infinner sig inte eftersom jag inte kan planera just detta... som annars är så roligt.


                                         

Såhär fetsson var jag efter Jennies födelse. Kolla in skallen ;) Kan inte fatta att jag gick upp från 55 kg - 80 kg =0 Haha :) Det var liiiite skillnad vill jag meddela för den som inte fattar vad viktuppgång resulterar i. Usch vad äcklig jag kände mig. Gick ner allt och lite till inom 9 månader efteråt dock, utan ansträngning. Men nu ca 2,5 år senare när jag börjat gå uppåt igen UTAN bebis i magen så kan jag minsann påstå med ta-tag-i-språk att jag ska börja träna. Nyårslöftet med Anna kan jag känna ;D Ska bli grymt kul dessutom!

                            

Lite av en kämpande person just nu, eller lite och lite. Men jag försöker verkligen få till precis allting till det bästa. Både för mig och för andra. Det är dock inte speciellt enkelt när precis allt strular eller andra krånglar till saker.
Men det är väl bara att fortsätta efter hur situationen är kan jag tänka mig.

Nu oroar jag mig mest för pengar eftersom jag inte ens fått rätt lön trots att jag jobbat häcken av mig. Men det ska väl lösa sig, har pratat med Jenny. Dock kanske jag inte får nåt mer den här månaden... Och hur ska jag kunna leva i december då och vilken fantastiskt jul det blir!? "Lilla gumman, du vet att mamma jobbat massor när du varit på förskolan men jag har ändå inte råd med nån julklapp till dig" Tack för kommande två månader livet!

Har sökt tre tillfälliga arbeten idag, behöver ha jobb under december och januari då hotellet har julstängt. har redan fått ett nej eftersom det stället visst också skulle ha julstängt.

En mycket positiv sak.. en överraskning i postfacket nyss när jag kom hem. Ett brev från Schenker där det ligger en trisslott i p.g.a. att de tydligen inte hållt vad de lovat :S Så vann iallafall 50 kr... Själva grejen var ju helt klart trevlig :)

                                                                     

Jag BEHÖVER ett tillfälligt jobb från i mitten av december till i mitten av januari! Var behövs extra folk under jul-och nyårsperioden, ge mig tips snälla! Måste lösa detta!


                                                    

          

Ett stort kraftigt matsalsbord med 6 stolar, är det nåt som någon skulle vilja köpa? Eller om du vet någon själv som eventuellt vill det.. hör av er! Det är lite brådis p.g.a. flytt. 

Nypris 20 000. Lägg ett bud tycker jag! Skulle verkligen vilja ha det själv om jag hade möjlighet. Mycket snyggt och helt rätt nu när det gäller inredning.

                                                              Så botar du din trötthet!                         

• Njut av maten. Stressa inte under måltiderna.
  
  

• Sov ordentligt, annars tär du ständigt på reserverna. De flesta vuxna behöver 7–8 timmars sömn.
  
  

• Koppla av regelbundet. Titta på tv, läs en bok, glo ut genom fönstret.
  
  

• Lufta dina känslor med en god vän eller med familjen.
  
  

• Ta pauser i arbetet. Ta en kort promenad på lunchen.
  
  

• Säg nej ibland. Lyssna på dina behov.
  
  

• Träna upp ditt självförtroende och självkänsla. Det finns massor av metoder, kurser och böcker att välja mellan.
  
  

• Ta tag i din stress. Stress är en av de vanligaste orsakerna till trötthet. Konstant stress ger spända muskler, som kan avhjälpas med massage eller avspänningsövningar.

 

            

Verkligen ett megastort grattis vill jag utropa till min älskade mormor som idag den 13 November blir 80 år!

Ute och far är hon så inget kalas blev det. Men vi har redan firat henne nyligen, med mat och musikalen Grease, och kommer att fira henne igen med fler inblandade i slutet av månaden på hennes och min favoritrestaurang Bacchus i Norrpan..

Hoppas nu att hon har en fantastisk kryssning och kan unna sig en massa gott och må bra <3

                            

Med tanke på dagens trötthet, nedstämdhet, uppsvällda magen, och kvällens tröstätande av chips innan läggdags... Så måste jag faktiskt göra oss lite lyckliga i ögonen en sväng. Det här är min tigerunge Nenne :) Är hon inte världens gulligaste lilla tiger? ;)

Godnatt kärt folk.

                              

Faktiskt så är det ju så att jag för lite mer än en vecka sedan lyckades ta mig till Federal ÄNTLIGEN och göra min monroe (första bilden). Riktigt supernöjd är jag och hoppas att den ska läka fint. Men den har sett rätt bra ut hela tiden och den har ju ett par månader på sig att läka med :)

Nya örhängen blev det hjälp med att sätta i också. Sådana som jag för en gångs skull tål och köpta på Federal även dem. Åtta stycken.. varav tre av hålen hade typ läkt igen så de piercades om med nål och ingen tråd. Så nu har jag 4 nya piercingar att sköta om som bebisar varje dag.

                            

Inatt kom jag och Nenne hem från en liten vistelse i Hammarland. Åland som i Åland var lika fridfullt som vanligt, men mitt barn var sig inte lik. Att vara där var mysigt och bra, men även väldigt jobbigt med tanke på mitt mående nu och min dotters mående som påverkar på flera olika sätt. Fyra dygn är dock för lite att vara hos Milla o co. Helt klart. Vi hinner ju ingenting! Men man får försöka ses snart igen. Ja har inte ens bubblat i deras bubbelbad än herregud!

Men den här gången hos de älskade var vi för en speciell anledning. Nämligen deras fantastiska lilla Nathalie som imorgon blir 6 månader liten. Hon döptes nämligen igår. Och inte nog med att hon är världens sötaste o goaste lilla bebis, och inte nog med att hon är Millas och Victors barn inte.. Nä minsann för detta underverk är även min guddotter :) Mäkta stolt kan jag känna att jag är!

Vår älskade lilla bebis fick namnet Nathalie Marie Therése, namnen som passar henne perfekt <3


Resan hem med Jennie och Mia gick bra. Den fina tjocktröjan som vi visst tappat när vi skulle av båten i onsdags fanns inte nere i hamnen som jag hoppats på. Men vet ni vad! Den fanns ombord! :) Så vi har den tillbaka igen, det blev jag väldigt glad över - trots att det "bara är en tröja". Vi kom hem sent. Inatt. Så det blev kämpigt att komma upp imorse till jobbet vill jag lova. Men jobbe bör man... Och jag bör göra det imorgon också så nu ska jag sminka av mig lite och krypa ner för lite grubbel o läs ett slag innan ögonen strejkar helt.

                          

Hittade en rolig bild på datorn... På Johan, Milla o mig när vi var på Rock Off festivalen här på Åland ett år för rätt längesen.. :) Samma år jag blev störtkär i Björn Rosenström och njöt av en megastor autograf på hela min arm efter lite kramande med denne person. ;)

Här på Åland är det rätt lugna puckar för tillfället. Min tös sover efter en dramatisk dusch av både kropp och hår. Jag somnade till ett slag med efter detta och en dusch av mig, men sen var jag lite barnvakt åt Nattis när hennes mor och mormor begav sig av för att hämta nycklar till huset vi ska vara i efter dopet, och så skulle de handla lite. Nathalie uppskattade inte att se sin mamma gå härifrån så hon var inte så nöjd med detta idag.

Sitter här o glor, och dricker honungsvatten för onda halsen. Åländsk honung med havtorn. Blir jag kry nu?

Redan fredag, hua vad tiden går alldeles för fort... Vi kom ju hit nyss :(

Nu är vi hos de älskade på Åland då. Har snosat och gosat med den bästa bebisen jag vet, busat med min flicka och hunnit prata lite skit. God mat med, som alltid när det är Milla-kockat.

Resan med Nenne gick VÄLDIGT bra, hon var riktigt duktig och har nu en stolt mamma. Hon sover här bredvid nu och jag ska strax släcka ner och blunda jag med. Är sjukare igen... men jag tror ändå att det är slutspurten. Det är ju kväll nu och jag vaknade rätt så kry imorse. Glad för att ha fått må bra under dagen, med resandet o så.

Godnatt.

                           

                         

Nu är det packat och klart inför resan till de älskade four på Åland. Milla, Victor, Nathalie och lille Minush förstås! :) Jag och Jennie bussar till Stockholm och åker vid kl 06 hemifrån. Hoppas hon inte har tröttnat på resandet då, väl framme där, med tanke på ytterligare buss mot Kapellskär och så båtresan över till Mariehamn.
Marie-Louise, Millas mamma för er som inte vet, åker med oss också från Norrpan.

Jag har mått bättre i några timmar nu, värktabletter hjälper. Dags för det igen nu inför sänggående. Jag har tagit i trä nu så ni vet men jag måste säga att det känns som om jag skulle få må bättre nu... Men vi får väl se.

Jag kommer sakna mina små grå väldigt mycket nu när jag kommer vara borta från deras sköna päls, mjuka andetag och fina omtanke tills på söndag. Men de har det ju bra iallafall :) <3

Nu är det dags att sussa! Godnatt gott folk!

Känner mig lite.. Out of order just nu kan jag meddela. Just nu? Hörde ni? :D Nämen nu är det ju så att jag har börjat ha en aning panik eftersom jag snart ska åka bort. Är alltså ännu sjuk, mår rätt jättedåligt emellanåt faktiskt och ska resa en hel dag med min lilla tjej. Köpa öronproppar till hela bussen kanske? Får hoppas hon kan acceptera den långa färden... Hon tycker ju att det ska bli riktigt kul att äntligen få komma hem till Milla o co igen och att leka i bollhavet på båten. Men resan innan och det.. lite tidigt för henne att koppla ihop det med att det blir bra sen. Håll en tumme för mig imorgon. Kl 06.25 åker vi med Swebus...

Det händer och sker mycket. Både mycket och lite i min värld faktiskt. Och självklart antingen eller, inget mellanting, inget lagom. Så är i och för sig det mesta i mitt liv. Allt eller inget. Svart eller vitt.

Nåja. Jag är sjuk fortfarande. Vidriga förkylning. Var någorlunda frisk i en dag och trodde allt skulle ge sig, så jag jobbade den dagen och halva dagen efter. Trots feber. Det var antagligen inte det bästa valet jag har gjort kan jag tro, då jag blev ännu sjukare sen. Lyckades fira min mormor som snart blir 80 år - med mamma, mat och musikalen Grease som surprise. Det blev bra men jag mådde ganska dåligt mot slutet. Dagen efter var det dags för farbror doktorn om man säger. Fick (tyvärr) konstaterat att jag inte har halsfluss så jag får fortsätta vara sjuk då...
Det bra är ju att jag iallafall har kollat upp så att jag vet att jag inte smittar.

Kan känna att det lär bli tufft att åka till Åland med dottern på onsdag jättetidig morgon. Men det är väl så det ska vara. Antingen jättelätt eller jättetufft ;) Det får ju gå iallafall. Har längtat dit. Till allt där och mest till lilla Nathalie.

Ytterligare läkarupplevelser fixade jag mig idag på gynmottagningen. Återkontroll. Det visade sig skönt nog att stora ajaj-cystan var väck. Alltså inte halvt borta eller kvar, utan väck. Precis som jag trodde och har känt. Så nu slipper jag ha mensvärk i 3 av 4 veckor :) Skönt skönt!

Om vi ska fortsätta på temat så råkade jag ta fel medicin häromdagen också. "Inte okej" tänkte jag medan tabletten slank ner genom min hals.. Hmm, så vad göra nu? Den tänkte ju knappast ta sig upp igen så..  Ja det var ju bara att kontakta läkaren och se om jag tagit överdos eller inte. Men det var lugnt. Och jag lever än.