Eftersom jag inte längre är så engagerad i vissa av mina teman här så tänker jag starta en ny grupp (och antagligen ta bort vissa) som ändå infaller då och då och då... och då. Jag tänker mycket, minns mycket. Som säkert de flesta av oss. Ni vet de där ögonblicken... Ögonblick i livet. Stunder som har betytt en massa, både bra och dåligt. Men minnen som fastnat helt enkelt. Och även ögonblick som bara skär i en så mycket för att de återkommer så ofta. Jag lär nog dra världens blandning här. Från minimibetydelsefulla (eller lösa) drömmar till riktigt jobbig (för mig) historia. Men som sagt... Ögonblick! :)

Jag tänker börja med ett ögonblick idag som ledde mig till ett annat ögonblick för en tid sedan....

Jag tänkte att om iallafall köket blir klart. Alla skåp och lådor.. ja allt är uppdelat. Färdigt, klart, okej. Ja, nog måste man kunna skapa någon liten julstämning trots alla ickekänslor för julen detta år? Sagt och gjort. Jag försökte. Julgardiner i köket iallafall, okej. Det går framåt, jag kan känna litegrann. Har alltså lite hopp om att bli och känna som jag igen ;)

Stod och strök gardiner, lugn musik i högtalarna, ensam hemma. Hamnade plötsligt tre år tillbaka...
Hade en enorm mängd bebiskläder på lager. Allt skulle tvättas (parfymfritt tvätt- och sköljmedel = noja!), allt skulle strykas. Jag stod i timmar och strök babykläder. I telefonen var min farmor. I timtal, ja hur många timmar som helst!) Hon tyckte att jag borde ge mig. Stå där och stryka varje litet yttepytte-litet plagg... plagg efter plagg efter plagg... Med min jävliga foglossning. Varför stod jag där och strök? Jag vet inte. Men det är en av de timmar jag minns mest och som de flesta timmarna med min farmor som lite mer än ett år senare lämnade mig. Oss. Mot sin vilja. Det är ett "ögonblick" jag vill nämna som jag kom att tänka på sådär extra mycket idag. Farmor och telefonen - hon där i med sitt höggravida barnbarn med jävliga graviditetsbesvär som vägrade göra på annat sätt än som de som mår bra. Allt skulle ju vara perfekt. Ett perfekt minne för livet. Vi pratade om ALLT. Hon och jag.