Jag hatar det här

Tänk om alla kunde komma hit jättesnabbt när jag verkligen behövde. Att jag kunde slänga ut ett par vingar fort åt alla så att de kunde komma hit och bara hålla om mig och säga att det ska bli bra, eller helst att detta är en fruktansvärd mardröm. Jag visste nog inte att sorgen kunde bli såhär stor, såhär hopplös och mörk. Såhär jävla frustrerande! Hur gör man egentligen för att klara sånt här? Hur gör man för att acceptera att man aldrig ska få se en så älskad igen, det går ju verkligen inte. Det borde inte gå! Acceptera att någon man älskar inte kommer vara här mer...

Kommentarer
Postat av: Christina

Man klarar det för att man inte har något annat val än att fortsätta sätta den ena foten framför den andra... Med tiden blir det lite lättare, och gör inte fullt lika ont längre... Tänker på dig... kramar

2009-02-06 @ 06:59:03
Postat av: freyda

man kommer aldrig över det helt, tyvärr är det ju så. men med tiden lär man sig acceptera. efter ett tag bränner inte såren lika djupt.. men ärren finns ju alltid kvar.



jag finns med dig i tankarna.

2009-02-06 @ 11:37:39
Postat av: Cessili

man kommer aldrig över det och känslan försvinner nog aldrig den blir bara lättare att bära.

Beklagar sorgen.

2009-02-06 @ 12:41:26
URL: http://icessilisvarld.blogg.se/
Postat av: Anonym

Exakt sådär kände jag när vår lilla Martina dog. Ibland var jag så arg, o tyckte att det kändes så orättvist att jag bara ville skrika! Det var väldigt jobbigt när man sakta men säkert verkligen började inse att man aldrig mer skulle få träffa henne igen. ONT, det gjorde så ONT! Men en sak vet jag oxå, och det är att det kommer kännas bättre. Kanske inte idag, inte nästa vecka.. men om en stund eller två... Ge det den tid som behövs sötis.



Shit va kliché allt det där lät då, men det bjuder jag på;)



Tänker på dej <3

2009-02-12 @ 20:02:01
Postat av: Thiniz

Tack för detta fina. Jag undrar vem du är som skrivit denna kommentar?

2009-02-13 @ 01:40:17
URL: http://superthiniz.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback