Häng gärna med...

Vår tid var som junikvällen
Som ett smultronställe
i kärt förvar
Du var så vacker så
någon jag tänker på
vi var nåt helt som jag önskar fanns kvar...
 
 
Som så mycket annat jag släpper taget om, ibland är det bra - ibland inte, så kommer jag ganska troligt att släppa denna bloggen helt nu. Anledningarna är flera, men en av dem är att jag inte anser att det ska vara så smidigt att kunna läsa om mitt privatliv när man inte kan höra av sig i verkliga livet (gäller förstås inte personer som inte stått mig nära en gång, bloggen har ju varit öppen för allmänheten av fri vilja). Sorgen över detta är alldeles för stor och jag vill inte bjuda på mina livshändelser till er längre. Däremot är ni välkomna att höra av er om ni vill finnas med i mitt och barnens liv och lära känna dem.

Ni övriga fantastiska okända läsare och underbara människor i mitt liv som har följt mig genom åren både här och i verkligheten får hemskt gärna höra av er för att få tillgång till min nya blogg som jag är på gång att skapa, jag kommer fortsätta skriva när lusten faller på och vill gärna dela livet mitt med er.
Och åter igen tack för all stöttning under allt det svåra som varit, nu väntar framtiden!

Maila eller smsa eller kommentera här om ni vill fortsätta med mig :)
thina.olofsson@hotmail.com
 
 

Långsamt går tiden

Dagarna går på, utan att direkt göra någon nytta. Jag tar mig visserligen framåt i tiden dag för dag men aldrig har tiden gått så långsamt. Jag och min onda kropp har haft några få bättre dagar senaste tiden, jag har kunnat gå ut på två sakta promenader.. Kände mig direkt mycket mer fri. Men för det mesta är tiden en ren plåga.

Skolan går inget vidare, vilket ger mig ångest. När jag väl kan sitta en lite längre stund och då faktiskt få massor gjort, ja då blir det jättebra. Men det är just det att jag kan ju knappt sitta. Hela den här hösten har fångat in mig i ett sorts starkt jättegrepp rakt in i mörkret. Jag vill bara ut ut ut, längtar så varenda dag.

Men åter igen... Jag vet att ljuset kommer till mig när tiden fått gå på lite till.

För att visa något glädjeämne jag har så lägger jag ut en bild.... Jennie försöker äta med pinnar och den koncentrationen är verkligen på topp när det gäller!


Den lilla grå...

                             
 
Ja, inte ska livet vara lätt inte! Minus kraken spyr femtioelva gånger per dag överallt, får inte behålla mat och vatten. Efter rådfrågning på Valla djurklinik har vi nu bytt kost och köpt kosttillskott som ska förbättra magbalansen. Tror ni han äter maten då? Han fick i sig några kulor om man gav honom ur handen, pulvret vi strödde på förstörde tydligen hans aptit. Men men det verkar kvitta, han spydde upp den mat han fått i sig och vattnet han drack efter ca 3 minuter. Blir att avvakta till torsdag, sen ringer jag igen.

Detta är bara för mycket. Allt är pest just nu ÄNDÅ. Måste Minus vara dålig med? Bryter ihop på allt snart. Tack och lov för att man har familj som bryr sig <3 Tack Britt för att du orkar ställa upp även när du har mycket omkring dig med allt du med, du är bäst.

Vill bara få må bra igen, få tillbaka min kropp och kunna andas normalt. Få tillbaka livslusten, glädjen och orken. Ta tillbaka mina intressen, ha lust att träffa folk och orka prata i timmar i telefon. Men det SKA komma tillbaka! Det är ett jävla skit-tillstånd jag befinner mig i och det enda man kan göra åt det är att tänka framåt, jag VET att allt blir bra igen, kanske bättre än någonsin! Jag tappar iallafall inte glädjen om och längtan till framtiden.

Lyckan kommer, lyckan går....

...ja så är livet. Det är upp och det är ner, man måste bara våga leva.


Sitter här med mina tankar och känslor. Funderar på hur mycket som hänt de senaste åren. Saker jag verkligen inte trodde skulle hända mig. Det är för mycket att det bubblar över när jag tänker på det och tårarna kan inte låta bli att falla. Drömmer om allt på nätterna, ibland blir allt fint och bra och ibland blir det så fel så fel... så idiotiskt fel och jag vaknar ledsen och svettig.

Det slutliga jag tänker är att saker och ting verkligen kan gå helt åt helvete fel när man minst anar det, både saker man inte kan göra något åt och saker man kan påverka men inte gör det. Sen tänker jag också på att man inte kan hålla på att blicka bakåt - för den tiden kommer aldrig igen. Jag vill se framåt och så småningon, när jag mår bättre, kunna njuta av allt som ska ske i mitt liv.
En del av lyckan växer inuti mig...

                                             



Student på heltid!

Hela blogg.se har ändrats sedan jag var inne här sist, och ja det var ju ett tag sedan ;)

Heeeej! :)

Jag har blivit heltidsstudent. Det var inte efter något noga övervägande - samma dag uppropet var för mina två kurser jag tänkt läsa på sidan av lade jag plötsligt till ytterligare två kurser och vips så hade jag slutat arbeta och börjat studera enbart. Det passar mig bäst i den sits jag befinner mig i eftersom jag 4 av 5 ggr ändå inte klarar arbetet jag har i nutid. Så resultatet av detta spontanbeslut är att jag inte har mer superångest, att min kropp får vila och huvudet jobba hårt. Det känns fint :) Är mycket nöjd med att jag fortfarande är så impulsiv!
 
              Bjussar på ett härligt sommarminne - ett av de få jag lyckats åstadkomma denna sommar ;)
      
 

Mellan helvetet och livet

         

Efter att ha rest till Helvetet och bara sakta är på väg därifrån så blev jag väldigt glatt överraskad av blomsterbudet som kom idag från min mamma.

På väg mot sängen igen... Kram på er alla.

Hajen!

                                    Jag älskar dig över allt min finaste skatt <3

                          

Jennie är stor nu, hon har blivit HAJ! Bland de stora barnen på förskolan går nu vår tuffa tjej och stolt är hon. Jättekul att se och höra henne. Trivs gör hon som "fisken" i vattnet rent ut sagt! ;)

Det är freeeedag! :)

Längesen nu, hej på er! :)

Har inte haft någon känsla till att skriva med allt som har varit. Har varit väldigt mycket sjuk och haft väldigt mycket ont under en tid, men NU mår jag faktiskt bra och har gjort en liten tid - ja förutom vanlig dunderförkylning då. Jag ser en fin framtid med allt det vackra i mitt liv! Och nästa år ska jag påbörja behandling för min Endometrios vilket ger mig så mycket hopp om att få må så mycket bättre :) Hoppas, hoppas!

Jag ska strax göra mig färdig för en tur på stan och sedan luncha med gulle!


Men först tänkte jag säga till er alla som kämpar med livet på olika sätt, ge inte upp det ni tror på, men radera det som tar för mycket energi. Gör som jag, lämna det trasiga bakom er så gott det går, det kan tidvis vara extremt svårt - men att se framåt ger faktiskt livsglädje och energi :) Gå vidare och LEV!

                                   


Att leva med en smärtsam kronisk sjukdom

Endometrios är en kronisk sjukdom, det finns inget botemedel men det finns olika behandlingar, dels med hormonpreparat dels med operation, för att lindra besvären av det. Graviditet kan minska eller ta bort symptomen tillfälligt, och smma gäller när man kommer i klimakteriet. Man kan ha en mängd olika besvär men det mest genomgående för alla är smärtan.

Jag är inte expert ännu på det här men ska försöka ge en kort enkel förklaring av sjukdomen.
Endometrios kommer av att livmoderns slemhinna finns på fel ställe, vilket orsakar smärta och inflammationer. Vid menstruation stöts endometriet ut via livmodertapp och slida men det händer också att slemhinnan åker ut genom äggledaren och endometrioscellerna (cystorna) kommer då ut i buken. Allt kan inte tas bort av immunförsvaret utan kapslas in och ger kronisk inflammation.

                        

Inte konstigt att man har haft så ont tänker jag nu!

Jag har Endometrios, och kommer alltså aldrig att bli av med detta. Jag fick diagnosen i april av en specialistläkare på Universitetssjukhuset här i Linköping, som hade misstänkt detta för ett år sedan då jag var där p.g.a. extrem smärta. Man kunde se Endometrioscystorna redan för 4 år sedan när jag via kejsarsnitt födde mitt barn.

Mina mest framträdande besvär är:

Extrem menstruationssmärta
Extremt ont vid ägglossning, ofta så ont att jag inte kan gå
Ryggbesvär, liknande ischias, med strålningar ut i benen
Symptom som liknar de vid IBS (känslig tarm)
Besvär som påminner om urinvägsinfektion
Mensrubbningar
Hög infektionskänslighet, blir alltså väldigt ofta sjuk
Utmattning
Feber
Illamående
Korta depressioner
Oro över att inte kunna få fler barn

Det dagliga livet är alltså väldigt påverkat och när smärtan är som värst kan jag inte gå, inte arbeta och mitt humör är mycket påverkat. Alla besvär som den här sjukdomen orsakar är väldigt tufft för både mig och min omgivning. Måste ofta stoppa i mig smärtstillande för att klara vardagen.


Solig söndag

                            

Den här helgen gick verkligen fort! Tyckte nyss det var fredag efter jobbet och imorgon är det dags igen...hua!
Men än sålänge är det söndag, och skruttan har lattjat för fullt men nu åkt till Norrköping :)

Hoppas alla har en fin helg, underbart väder!

Känslor lite ur fas

Rensade ur en garderob igår när jag hade en stunds energi. Som alltid vid sådana tilfällen finner man ju saker som man glömt bort! Farmors filt var höjdpunkten igår. Och den hade samma doft som allt hos farmor, fortfarande fanns den underbara doften kvar! Och jag med dofter, för mig är luktsinnet det som ger mest minnen till saker. Det är som något gammalt vaknar till liv vid vissa lukter. På gott och ont, men mest fina minnen brukar det vara.

Minnen var det ja. Det rör sig många minnen och mycket känslor inom mig nu, det är väl så ibland för alla. Jag längtar till framtiden, framtiden är ju allt framför mig förstås men jag tänker mig lite längre fram. Just nu är saker som varit rätt jobbiga för ATT de just varit... Alla lever väl med sina plågor inrotade, livet som sådant.

Varför måste det alltid vara så att man saknar vissa så mycket att det gör ont, ont, ont...


                                                   


De små änglarna mina

                             

Mina älskade små grå tar som vanligt väl hand om mig när jag är sjuk. Tack för att ni alltid finns för mig älsklingarna! Är otroligt lycklig över mina kattbarn, de förgyller livet varenda dag, dygnet runt.

Böcker är väl det som varit min aktivitet den här sjukperioden ;) och jag läser just nu en för tung bok som jag snart är klar med, då får det nog lov att blir någon lättsammare skulle jag tro.

Jag börjar iallafall bli friskare nu, det är så enormt skönt! Två möten imorgon och sedan struntar jag i sjukskrivningen för eftermiddagsarbete på fredag. Det blir nog bra hoppas jag.

Nu är det väldigt snart dags att sussa. Hoppas ni mår bra! Skickar extra många tankar till lilla hjärtat på Åland som säkerligen haft en väldigt intensiv dag med tårta och många paket, 2 år - stora tjejen ;)

Sov gott!

Nathalie 2 år <3

                       
                        Foto: Zaida Sjöblom - sommaren 2011

För det är ingen vanlig dag, för det är Nathalies 2-årsdag hurra hurra hurra!!
Grattis en av de finaste flickorna på jorden, min guddotter Nathalie <3


När man tror det värsta

Det var väl ett par månader sedan, jag minns inte när alls faktiskt för har nu förträngt det hela en längre tid, som jag upptäckte en liten knöl i mitt ena bröst...

Skräckslagen var bara förnamnet på mig då kan jag lova och den kvällen skakade jag av oro, och var bra nedstämd en tid sedan. Skulle jag ha bröstcancer som är det jag är mest livrädd för att få i livet? Det är så hemskt många kvinnor som drabbas!

Nog visste jag med att det verkligen inte behövde vara någon fara, men när man upptäcker något avvikande så kan man inte riktigt styra chocken och känslorna man får just då och det är nog ganska vanligt att man tänker och tror det värsta.

Eftersom jag är under 30 år så var jag tvungen att bli remiterad av läkare på vårdcentralen till Mammografiavdelningen på Us. Jag undersöktes på vårdcentralen och skickades vidare. Väntade ett tag på min tid, som sedan blev inställd, men tidigt imorse fick jag byta om till sjukhusrock och en stund senare lägga mig på en brits för att bli undersökt. Skönt med en tidig tid för jag hann faktiskt inte bli nervös den här gången! Trevliga sköterskor var där och sedan kom en man in och gick igenom båda brösten med ultraljud.

Och allt såg BRA ut :) Jag trodde nog det nu efter all tid med tankar som nu gått men det var såklart underbart att få kolla upp detta ändå och höra det positiva resultatet!


Jag brukar skänka en slant till cancerforskningen en gång om året. Tänk på att ören små... Länk här!

Trots stora framsteg inom forskning och behandling av bröstcancer så behövs det mer mer mer! I Sverige dör ca 1500 kvinnor varje år i detta. Detta innebär att en kvinna dör var 6:e timme... Riktigt otäckt :(

                                                    

Sakta men framåt

                                                    

En mycket härlig helg på hotell i Nyköping. Det tackar vi stort för! Mådde även helt ok under lördagen så det var mysigt med god mat och strosande i staden. Jennie stormtrivdes med bubbelbad och hotellfrukost, det fanns ju pannkakor! Precis som hennes fröken A ätit när hon varit i Thailand på hotell ;) Daniela var ju med också och det verkar faktiskt vara Nennes idol :) <3

                             

En ny sjukvecka påbörjades nu då jag snabbt blev mycket sämre igen i söndags morse. Igår, måndag, satt jag i väntsalen på Vårdcentralen och var orolig att ännu en gång inte få rätt hjälp. Men det fick jag!
Efter att nu ha gått med extrem smärta i halsen i snart tre veckor, och krassligt mående i övrigt därför, och bara fått höra att det inte är halsfluss så att det bara är att vänta ut... så fick jag nu veta att jag har en kraftig inflammation i bakre halsen. Jag blev så glad! Äntligen skulle jag kunna få börja äta och dricka igen snart, för utskrivet blev antibiotika och sjukskriven blev jag. Jag får heller inte prata eftersom det kan förvärra samt förlänga infektionen. Men nu ser jag ljuset där framme, väldigt skönt!

Usch vad man varit med om sjukrelaterat ett tag nu, livet har handlat om det nu ett tag och gör det än, men tar ju även mina steg framåt så i framtiden blir nog allt bra förhoppningsvis. Ska lägga mig igen nu och orkar jag senare ska jag berätta om besöket på US idag, för det gick bra!

Men för sjutton, ta hand om hälsan!

 
Känd som: Mamma, Thiniz, Superthiniz
Uppvuxen i: Åby, en liten kär håla utanför Norrköping, staden där jag fortsatte växa upp i senare...
Agerar i: Linköping, Östergötland
Kom till världen: 830810, med hjälp av väckarklocka på mammas mage, råkade somna fast jag nyss meddelat brådska ut - lika trött som idag?
Villkorslös kärlek: Min fina prinsessa Jennie - 4 år och två grå pälsbarn, Max och Minus
Sysselsättning:
Hotelljobbande sjungande morsa!
Glitter: Familjen, vännerna, sång, musik, hårdrock, mys, shopping, härliga middagar och vin

RSS 2.0  Bloggtoppen.se