Ventilation:

Jag hatar att lämna Jennie på dagis! För hon vill inte vara där. Hon börjar redan här hemma på morgonen att inte vilja ta på sig kläder eftersom hon vet att vi ska gå dit. När vi svänger upp mot dagiset senare börjar hon gråta redan innan vi öppnat grinden för att gå in. Sedan är hon jätteledsen, spänd och ibland nästan hysterisk och vill bara hem. Hon klänger sig fast vid mig, säger "Mamma! Vagnen! hem!" och jag kämpar för att hon ska tycka att det är roligt att vara kvar. Men inget hjälper.

Fick höra förra veckan en dag att "det är bättre att Jennie får vara inne idag för hon vill inte vara ute" av fröken S. Vadå? Jennie som älskar att vara ute, upptäcka och gunga!? Hon tar heller inte för sig något alls, verkar inte trivas och vad jag förstått så är hon så nära personalen som möjligt hela tiden. Hon kan sträcka sig till att "ha koll så att de är i närheten" ibland.

Jen verkar vara en helt annan tjej på dagis än den busiga, spralliga, skrattiga, lekfulla och pratiga tjej hon är här hemma och bland de hon känner. Känns verkligen jättetråkigt och jag undrar vad man ska kunna göra åt det... Känner som att det aldrig ska gå över, och idag var ytterligare en morgon när jag går med gråten i halsen hem efter att ha lämnat mitt gråtande barn där hon inte vill vara.
 
Jag vill att mitt barn också ska trivas på dagis som de flesta andras barn verkar göra!
Jag vill också ha en glad unge som vinkar hejdå i hallen på dagis! (iallafall inte grät ut ett hejdå i tårar!)
Jag vill att min lilla tjej också ska komma hem glad efter en helkul dag på dagis och glatt berätta om allt skoj de gjort!

Gud, jag lider!

                          
                            Försöker få av sig kläderna igen för hon vill ju stanna kvar hemma...