Minus mår bra. Och han var jätteduktig hos doktorn, om man räknar det som duktigt när en kisse är helt stilla och stum av chock ;) Pälsen var överallt, trots att han knappt rörde sig, pga stressen.. men ack så tuff han var inför brorsan när han åter kom hem igen.

Han har troligtvis fått en allergisk reaktion av något som man inte vet vad, och vad veterinären kunde se nu så verkade det inte vara något annat allvarligt utan en svullnad med sår av reaktionen. Gissa vem som var hur lättad som helst och som tackade veterinären ett x antal gånger (för att hon inte sa det jag väntat mig... det sa jag inte till henne förstås).

Så nu har iallafall Minus växt från bebis till man eftersom han ju har behövt rakas på hakan för första gången! :) Nej nej, så är det inte förstås, han är alltid en bebis. Men han visar sig faktiskt lite tuffare efter äventyret! Nu ska mitt lilla hjärta behandlas i en vecka med tvätt och dyraste salvan jag någonsin sett ;) Sen får vi helt enkelt hoppas att allt blir bra och att han får vara frisk i många år till! <3


                                          


Själv är jag krasslig än, och är på min fjärde vecka med feber, om man bortser från några dagar nästan helt utan när tre veckor gått. Det är dags att kontakta vården igen, och se vad det är för fel, för något är det ju. Idag mår jag sämre än många dagar och jag känner att jag inte riktigt orkar med att vara såhär svag, yrslig, må illa och ha värk i armar, rygg och huvud. Det får räcka nu! Bort dumma sjukdom, bort!