Nu har den inte så efterlängtade stora nappdagen varit, den så kallade skräckdagen för mamma och pappa ;)

Nu blev det faktiskt hur bra som helst! Hon förbereddes i flera dygn innan, vilket nog gjorde sitt. Hon är så klok och förstår verkligen så mycket på ett lillvuxet vis, särskilt om hon får tid att fundera en tid innan något stort sker.
Det hela gick smidigt till genom att vi trädde på alla nappar på ett presentsnöre och knöt ihop. Sedan tog vi ett kalasmatsbesök på Mc Donalds innan det bar av vidare mot Mantorp. I Mantorp bor nämligen Isak - som skulle få alla nappar av Jennie istället för tomten som många barn "ger napparna till". ;)
Jennie bestämde sig när Isak föddes att han skulle få hennes nappar, sagt och nu äntligen gjort! (Hallå, tomten är väl herregud ändå för gammal för napp, plus att han ju är läskig!?!) Mamma Susse och co spelade med bra och var väldigt glada för att hon ville ge hennes nappar till just Isak, och han hade ju bara EN! ;D

Inget skrik har det varit. Inget tjat heller. Ingenting mer än en riktigt deprimerad dotter första kvällen... Hon var helt tyst! Och för er som inte vet så pratar det här barnet mer än mig här hemma... Det får inte vara en minut under tystnad liksom.. Men hon var knäpptyst under kvällsmaten och tårarna bodde innanför ögonlocken under nattningen, med ledsna läppar.. Det var hemskt att se henne sådär! Och jag hade hellre varit med om ett hysteriskt utbrott än att se henne sådär...

Nåja, allt har gått bra iallafall. Och i lördags blev alltså min dotter nappfri. Skönt att inte behöva bry sig om det problemet mer! :)