Godnatt (jag), Godnatt (Milla), Natti-natti (båda samtidigt), klick! Så lade vi på luren. Vi är lite beroende av varandra minst sagt men det är bara positivt. Eller ja, inte när man längtar så mycket efter någon att det gör ont emellanåt.. då är det inte kul alls. Men vi har livet på varsitt håll numera och det måste jag ständigt tänka på att acceptera. För det är svårt faktiskt, så jag måste uppdatera mig själv om det hela tiden. Det viktigaste för mig i detta är trots allt att Milla har det bra och gör det hon själv vill. Vi finns alltid hos varandra ändå, det är enkelt. Hon bara är där inne i mitt hjärta - från första stund jag såg henne och för alltid. Och vi två kan faktiskt dricka kaffe osånt tillsammans på distans! Så det så =)
Det är svårare med kramarna...