Utmaning 3: En bild på någon i din familj.

Då vill jag här få med min fina och högt älskade farmor. Hon lämnade oss för nu 3 år sedan. Tiden går rasande fort och det känns inte alls som längesedan det sorgliga och helt oväntade skedde. Saknaden är så enormt stor :(

Bilden är från min kusin Sara's studentfirande

Hej igen! Jennie skruttan slutade med napp i lördags. Och eftersom hon var så duktig (återkommer om själva napp-dagen osv i ett separat inlägg) så firade jag, Marcus och Jennie det hela med ett besök till Tropikariet i Kolmården, samt restaurangpizza i mitt kära Åby :) Även ett besök hos morfar och Catarina blev det i samband med detta. Jennie var stort nöjd över dagen och eftersom hon pratat i veckor om hajar och krokodiler så var det ju förstås en enorm upplevelse. Sammanfattat är krokodilerna fortfarande favoritdjuret just nu. "Nu vill jag se dom farliga djuren" sa hon när vi var bland spindlarna.......

Igår hade vi en fin em/kväll tillsammans jag och min lilla, långpromenad i skogen och ett par olika lekparker samt middag hos hennes farmor. Idag likaså en bra dag, jobb och förskola förstås men efter middagsluren ville vi ha en stunds luft och jag ville som vanligt nu få mer vanlig motion/träning än det i arbetet.....
 Så det bestämdes en promenad ut till Tornby (även kul att Anna hängde på på dit-promenaden) och det utlovade besöket till en stor leksaksaffär slogs ihop med promenixen. Jennie hade väl kunnat bli klar på en sekund eftersom hon kunde tänka sig att köpa precis allt eller alltså vad som helst, men vi gick ett tag så hon förstod att man kunde tänka över vad man ville köpa (för julklappspengarna till just detta ändamål). Det blev ungefär det minsta ni kan tänka er... eller inte. Expediten skojade med oss om det också ;) Men glad blev hon och glad blev jag över att hon var nöjd. :) Men inköpet fick bo i vagnen på vägen hem med buss så att säga :)

Max blev också glad som ni kan se. Han fick både vara nyfiken som Jennie, vara med och öppna hela paketet med dock-grejer samt leka med stålgrejerna allt förstås satt hårt fast med (tog bara en halvtimme att få ut allt som vanligt!) Men som sagt Max var glad och Jennie njöt av hela grejen :)

                 

Jag har haft en fin kväll och blev bjuden på thai hos Marcus och Jennie så man sitter här nu och är vrålmätt - för det kan ju vara farligt att äta lagom mycket ni vet. När skruttan sov såg vi en skräckisfilm, Don't be afraid of the dark, som var helt ok för att vara just en.. skräckis. Dessa filmer har ju annars en förmåga att vara mest urtöntiga eller att man bara blir extremt äcklad av allt blod, spyor, slem och avhuggna fingertoppar. Denna hade förstås lite sånt där äckel i sig med men allt är ju relativt.

Nu är det dags för sängen snart, för sent förstås men har vilat en del idag ändå. Så nu göra mackor att ta med till arbetet imorgon. Sov gott vännerna och hela världen.

Så kom vi fram till dagen då det var dags för Minus tredje besök, för sin lilla haka, på Valla djurklinik. Vi har precis kommit hem efter undersökningen och all väntan innan då Minus veterinär skulle se till att en patient somnade in :( Mest hemskt.

Så illa är det inte för oss nu tack och lov. Men det blev både ett bättre och sämre (än förut) besök där...

För det första så känns denna gång hos veterinären iallafall mycket bättre när det gäller hakan iallafall. Det är troligen hårsäcksinflammation som gett in riktigt djup infektion som måste behandlas åter igen när vi fått labbsvaren.
Så länge ska hakan, varje dag, tvättas och jag ska försöka få ur så mycket var och blod som möjligt ur "utslagen". När det är gjort det så ska hakan schamponeras och sköljas rent efter en stund. Det känns som att de nu kan vara inne på rätt bana iallafall och det hoppas jag verkligen efter alla behandlingar o grejer som blev av det här, samt har jag snart inga pengar kvar alls, vilket beshövs om något annat händer :(

                                                          Min duktiga kille!
                        
                         
                        

Men. Det som nu orsakar magont i mig är hans öra som längst ut har en knöl sedan några år tillbaka.
Ringde veterinären då den dök upp, jag var väldigt orolig att det skulle kunna var en tumör. Fick då olyckligtsvis prata med den vidrigaste människan jag varit med om.. hon var spydig genom hela samtalet. För det var minsann inget att ringa dem för... en liten knöl.

Men då knölen ju har växt jättemycket sedan dess och börjat göra så att örsnibben hänger lite så tog jag upp det idag hos doktorn. Och visst fan är det en tumör!!! Visserligen så är det TROLIGEN (man kan inte veta förrän den är borta och inskickad för prover) en godartad sådan men då den sitter på ett sådant olämpligt ställe för kissen och fortsätter växa så kommer det bli tal om att skära bort den om ett par månader....

Jag är inte dåligt besviken nu. Särskilt då det är veterinären på Norsholms djursjukhus som orsakat detta! Hon fick mig att verka urdum, larvig, överkänslig och skitliten och därför ringde jag förstås inte vidare till någon annan. Hade vi vetat då att det var en tumör så hade den kunnat tas bort redan då och alltså inte blivit så besvärlig som nu. Nu kommer det behöva tas bort en bra bit av Minus öra och som de inte kan göra speciellt fint heller.

Hädanefter ska jag ALLTID lyssna på min egen känsla och oro. Alltid. Fan.


Försökte förstora så man kan se knölen, den växer igenom öran liksom och en bit in så man måste skära bort en del av själva örat.