Så kom vi fram till dagen då det var dags för Minus tredje besök, för sin lilla haka, på Valla djurklinik. Vi har precis kommit hem efter undersökningen och all väntan innan då Minus veterinär skulle se till att en patient somnade in :( Mest hemskt.
Så illa är det inte för oss nu tack och lov. Men det blev både ett bättre och sämre (än förut) besök där...
För det första så känns denna gång hos veterinären iallafall mycket bättre när det gäller hakan iallafall. Det är troligen hårsäcksinflammation som gett in riktigt djup infektion som måste behandlas åter igen när vi fått labbsvaren.
Så länge ska hakan, varje dag, tvättas och jag ska försöka få ur så mycket var och blod som möjligt ur "utslagen". När det är gjort det så ska hakan schamponeras och sköljas rent efter en stund. Det känns som att de nu kan vara inne på rätt bana iallafall och det hoppas jag verkligen efter alla behandlingar o grejer som blev av det här, samt har jag snart inga pengar kvar alls, vilket beshövs om något annat händer :(
Min duktiga kille!



Men. Det som nu orsakar magont i mig är hans öra som längst ut har en knöl sedan några år tillbaka.
Ringde veterinären då den dök upp, jag var väldigt orolig att det skulle kunna var en tumör. Fick då olyckligtsvis prata med den vidrigaste människan jag varit med om.. hon var spydig genom hela samtalet. För det var minsann inget att ringa dem för... en liten knöl.
Men då knölen ju har växt jättemycket sedan dess och börjat göra så att örsnibben hänger lite så tog jag upp det idag hos doktorn. Och visst fan är det en tumör!!! Visserligen så är det TROLIGEN (man kan inte veta förrän den är borta och inskickad för prover) en godartad sådan men då den sitter på ett sådant olämpligt ställe för kissen och fortsätter växa så kommer det bli tal om att skära bort den om ett par månader....
Jag är inte dåligt besviken nu. Särskilt då det är veterinären på Norsholms djursjukhus som orsakat detta! Hon fick mig att verka urdum, larvig, överkänslig och skitliten och därför ringde jag förstås inte vidare till någon annan. Hade vi vetat då att det var en tumör så hade den kunnat tas bort redan då och alltså inte blivit så besvärlig som nu. Nu kommer det behöva tas bort en bra bit av Minus öra och som de inte kan göra speciellt fint heller.
Hädanefter ska jag ALLTID lyssna på min egen känsla och oro. Alltid. Fan.
Försökte förstora så man kan se knölen, den växer igenom öran liksom och en bit in så man måste skära bort en del av själva örat.
