Dagen har varit KAOS. Inside. Usch, det har varit jättejobbigt och har haft stora besvikelsekänslor som nött inuti mig. Ibland tänker jag att det nog alltid kommer vara så här jag kommer känna. När jag känner mig glad är det som att jag är så pass glad just jag kan bli eftersom jag inte vet något annat. Det kan vara så. Med tanke på hur fort allt bara kan dala igen. Dock kommer jag upp till det mest vanliga igen rätt fort. Vet inte om det är bra eller dåligt. Tänker man på min roll som mamma så är det ju förstås positivt. För lilla nenne ska alltid ha det bra, och hon har det bra. Som det ska vara.

Idag blev jag tvungen att missa repet, vilket är hemskt! Det känns som att "det är väl bättre jag skiter i hela grejen nu då" För att missa EN GÅNG betyder att jag kommer ha hur svårt som helst att förstå och komma in i allt de övat in den här gången. Tror dessutom att det var massa koreografi idag som skulle in i våra kroppar. åh =(
Efter repet skulle vi ju också ha några timmar att lära känna varandra på. Så yes! Vad roligt att de andra kommer känna varandra mycket mer nu och jag fortfarande inte känna någon. Inte för att jag har direkt problem att prata, men det finns ingen tid att prata under repen men ändå är det skönt om man känner varandra lite under dem.
Detta låter väl och är väl troligen en liten skitsak i stora vida världen, men just idag känner jag inte så. Just nu känns det jättejobbigt och som att allt vore "skitsamma, jag orkar inte mer"

Har inte alls varit glada Thiniz på ett par dygn nu, bara med lillan och det är ju skönt att någon kan få en att le fast att tårarna vill fram sekunden innan jag ser henne.
Har känt att jag verkligen vill vara med mina nära vänner och prata och gråta ut, och det är ju inte ofta "alltid-så-starka-jag" kan erkänna att jag vill det. Förstår inte mig själv och varför jag måste ha gått igenom all skit. Allt är relativt, men det här är min verklighet.
Jag är trots allt glad att just jag föddes, fick fortsätta leva och har blivit jag och att jag har världens finaste dotter, och pälsbarnen med förstås =)

Har känt så mycket idag med mitt hjärta och önskat att jag kunde hålla om henne och säga att verkligheten var en annan...

Ser fram emot imorgon att vara med Sandra och Theo, det ska bli skönt och så ska det bli så kul att få träffa Ullis och den lilla nyfödda bebisen.
Ska också upp till pappa..., redan vid åtta-tiden kommer vi dit jag och Jen. Saknar alltid honom.

Nu ska jag förbereda inför imorgon, sedan försöka sova.