Idag har Jennie åkt med sin fina röda pulka för första gången. För första gången har hon varit ute i snön på riktigt! Alltså när det är mycket snö och hon har känt på snön och pulkat som sagt =) Det var skojigt och mysigt tyckte vi alla tre.

Ringde min farmor förut för nu har jag fått tag i telefonnumret dit till sjukhuset. Vi pratade knappt inget för hon kan inte prata direkt, hon får ju inte dricka något så hon är helt torr i halsen förstås. Men jag visste det, jag ringde och sa att jag tänker på henne. Hon sa "Lilla gumman, det vet jag att du gör". Älskar att hon är hon och jag hoppas att det aldrig förändras! Det blir nog bra och hon blir nog återställd. Har läst en del om inflammationen och de måste till att börja med bara vänta på att den försvinner, sedan får vi se vad det blir... Jag vill dit, men jag tror att hon helst vill vara ensam, sova.

Milla har hört av sig, det var skönt tycker jag. Trodde förstås att allt gått bra men det är alltid skönt att höra det också. Ja, så resan gick alltså bra vet jag nu och det verkar ha börjat bra men trötta var de.

Vi vet inte riktigt vad vi ska göra, vi är rastlösa båda två. Till och med Jennie tror jag förresten.. Det hör ju inte till vanligheten här att vi är det och visst finns det massor att göra egentligen men vi vill hitta på något kul men ändå är vi trötta så vi orkar inte så mycket. Om ett par timmar är det nog dags för sängen för lillan dessutom.