...sker den på en sekund!

Även om jag tycker det känns som att allt går i slowmotion ögonblicket då man inser att något allvarligt har hänt så handlar man ju jättefort tack o lov.

Jag vände mig bort från Jennie i några sekunder, hon satt lugnt och åt på ett kex efter maten vid det tillfället. Jag som aldrig brukar lämna henne vid matbordet när hon sitter i sin matstol gjorde det idag en sån yttepytteliten stund då ingenting skulle kunna hända typ... Vet inte hur man tänker. Jag gör aldrig om det igen iallafall.

Det for skräck genom kroppen på mig i samma stund som jag hörde smällen. Jennie hade vägt på stolen och den hade vält bakåt med henne i. Allt gick så väldigt fort och hon började direkt gallskrika och grät mängder av tårar. Snabbt fick jag tag i henne som låg kvar precis som hon hamnat med nacke och huvud in på sidan av bänken en bit bakom. Det hade blivit en rejäl smäll, det visste jag och jag var rädd att det hänt något med just nacke och huvud. Hon slog även i ryggen i golvet och vi tror att hon bet sig långt ner i läppen när hon föll. Jag fick snabbt upp henne och när jag såg att det blödde ur munnen blev jag jätterädd. Ringde Marcus, han kom hem jättefort från jobbet och då hade jag tröstat vår chockade tjej och ringt sjukvårdsrådgivningen som bestämt att vi skulle åka in till sjukhuset.

Väl på akuten var Jennie samma vanliga tjej som alltid och charmade all personal och sa hej till alla stackare som kom in där. Hos doktorn sedan tyckte hon att det var jättekul, ja inte doktorn alltså (han var läskig som tryckte och klämde på henne tyckte hon) men leksakerna! "Wow, ett lekrum! Nu mamma o pappa vet jag precis hur jag ska göra om jag vill ut på äventyr!" Typ.

Hon verkade ha klarat sig väldigt bra för att ha varit med om den smällen och allt viktigt verkade vara bra. Hon hade ju inte svimmat av efter fallet och inte kräkts något heller, vilket ju var jättebra. Vi lämnade den snälla doktorn, fick en rosa liten gosdjursgris av den snälla sköterskan och så bar det hemåt igen.

Nu sover hon gott, trots sin fläskläpp och såriga haka. Jag ska göra detsamma. Godnatt!