Så många krav på oss idag, så höga förväntningar både från en själv och från omgivningen. Det läste jag om igår. Intressant. För det ger inte så värst mycket. Det som ger något är ren glädje, spontana skrattstunder och léenden, och det bästa av allt är att just detta smittar av sig så lätt på andra. Jag tänkte ta upp två saker, en punkt jag klarar av bra idag och en punkt jag måste jobba på.

- För det första så borde alla dra ner på kraven i sina relationer med andra. Det gjorde jag för ett par år sedan av egen insikt, tack och lov. Det hade med något som hände att göra som gorde att jag insåg det rätta. För genom att sänka kraven på din relation till andra minskar du också risken att bli besviken när de inte lever upp till "de krav" du har på dig själv. Du kommer att känna dig friare och relationerna kommer att må bättre.

- Det andra är att man inte behöver vara så perfekt! Det tar energi, tid och kostar pengar. Framförallt hinner man knappt njuta av sina insatser själv sedan bara för att man tänkt för mycket på hur bra allt ska bli.
Om du t.ex. har bjudit hem din chef på middag så kanske du tänker i en vecka på hur allt ska bli och se ut. Du ordnar hemma, städar, stryker duk och servetter, handlar och förbereder allt in i minsta detalj. Men vad ger det när bossen inte förväntat sig ett kliniskt rent hem och pampig dukning? Eller när du gjort tre-rätters-middag och han/hon förväntat sig något mindre avancerat? Då hade det nog varit bättre att göra det hela enkelt och hunnit ta det lugnt inför det hela.

Må gott!