"Jag cyklar till linbanan", lät det när jag var nyinflyttad till Klockaretorpet från mitt kära Åby för ett x antal år sedan och jag fortfarande var barn. Jag och min lillasyster Sanna var där en hel del och lekte tillsammans då. Det var på den tiden jag fick ta hand om den lilla tjejen och hon tyckte det var roligt att vara med mig och följa med på mina upptåg. Tider man minns med sorg och saknad men också med glädje.

Jag gick förbi där en dag och fick en underlig känsla i kroppen. Det nästan högg till lite i hjärtat av både smärta och lycka. Smärta av flera saker och lycka kände jag då det var en helt annan tid i livet som man nu bevarat som ett fint minne. Känslor jag hade förr kommer lätt tillbaka när jag hamnar i en situation som denna som när jag gick förbi lekparken i Klocket, efter väldigt många år, och jag kan känna inte bara känslor utan, lukter m.m. från gamla tider. Det är roligt, men med så många blandade känslor och otroligt många minnen kommer man på av bara en enda liten sak, som för en annan är helt obetydlig.

Tänk vad alla människor har sina egna små saker som blir till stora, helt otroliga minnen!