Nu har jag äntligen fått lov att skrika ut till världen den sak jag så länge velat berätta! Jag är överlycklig för det som komma skall och som vi längtar, och väntar. Men det är ett bra tag kvar ännu, även om jag tycker tiden känns gå mycket fortare än jag trott.

Imorse ville jag absolut inte gå upp, trots att klockan var över åtta, efter en jobbig natt igen. Upp ur djupsömnen för lillan var hungrig. Sen ett par timmar senare ville hon bara inte sova mer. Fick henne, till slut..., att somna i våran säng mellan oss men det tar ju sin tid av upprorsskrik och gråt. Men sen sov vi skönt. Iallafall jag?
När Jen vaknade nu på morgonen OCH tjatade om Pingu så kände jag inte för att gå upp. Inget illa mot Pingu alltså (även om jag är bra trött på honom...) men täckena mina var väldigt varma och sköna. Skulle gärna gå och lägga mig igen nu, efter frukost o lunch oså med lillan, om jag kunde... Mycket gärna.

Men till saken nu då =) Det som fick mig att gå upp var att en galopperande häst har blivit avlyssnad nu på morgonen. Själv förklarade jag det som en skällande hund när jag hörde min bebis hjärta slå i min mage.

Det var Milla som skrivit ett sms så då blev det fart på mig! Upp ur sängen och ringde för att höra om denna stora häftiga stund. Hur underbart som helst.

Så mina vänner, nu kan jag äntligen tala om att min älskade Milla och hennes Victor ska bli föräldrar någongång i april nästa år! En liten, redan så älskad, plutt växer i Millas mage och hon är redan i vecka 13 nu. Känns hur fantastiskt som helst!

Milla fick med sig en hel del bebisrelaterat från mig sist vi sågs. Bland annat en hel del mammakläder så här på bilden försöker hon orka prova lite av det ;) Och det kommer mera Milla...