Mysigt med min ena pojke...

Max och jag hade en supermysig stunds vila i sängen i förmiddags, innan telefonen ringde. Då fick jag akut springa iväg till förskolan och hämta hem Jennie. Av anledningen hängig och feber, stackars liten. Fröken S ringde och då var det bara att kuta iväg. Undrar lite själv över min stress där egentligen. Nu hade jag ju förstås möjlighet men tänk om jag jobbade, jag hade känt samma sak då :S
Tänk om man jobbade i Linköping till exempel och behövde fixa vikarie innan man ens kunde ta ett tåg hem. Hur ska det då gå till typ? Är det bara jag som kan känna stressen över denna sak? :)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback