Undrar hur många det finns som faktiskt har en in real life - relation med någon via telefonen =)
Jag o min kära vän Milla bestämde en kaffedate som skulle bli efter att jag och Jennie kommit hem från dagis. Det enda av fikastunden jag sedan inte upplevde via telefonen var den där halva delikatobollen vi skulle dela på ;) Men annars är det som om vi sitter i samma rum och babblar. Det är ju tur att man kan känna så, med tanke på det riktiga avståndet mellan oss... Det är det som gör det. Att man pallar situationen med någon man älskar som numera bor utanför Sverige!
Förövrigt så saknar jag Åland massor och längtar tills jag/vi kan åka dit o hälsa på igen.