Nu är jag hemma. Själv! Känns megakonstigt alltså.

För det första - Jennie är sitt vanliga jag och de tackar jag för. För det andra - Vi har fått sova hela natten verkligen! Helt otroligt! När jag vaknade, innan Jennie, kände jag mig som en ny människa. Jennie vaknade med att skratta, prata o läsa bok i sängen som hon annars brukar, skönt. Så idag är jag glad, sprallig och uppiffad. Nice. Och Jen är lämnad på förskolan. Jag har lämnat henne i ca 20 min en dag första veckan, men aldrig såhär! Hörde att hon började gråta rätt snart efter att jag gått ifrån sandlådan på dagis där hon satt med fröknarna o några barn. Men det löste sig säkert! Än har de ju inte ringt dit mig iallafall så det måste väl betyda att det är ett hanterbart läge ;) Ska hämta efter lunch.

Jag är inget orolig och det vore onödigt. Däremot känner man sig ju elak precis när man drar, och nu är jag mest väldigt nyfiken på hur det går och vad det gör oså :) Hoppas hon får i sig nån mat sen med.