Ett år.

                                                  

Precis så här är det. Ett år har gått. Idag. Sorgen är verkligen lika stor som då, inte ett dugg mindre - fast jag ändå trodde att den skulle bli det. Jag vet inte om det är bra eller mindre bra ens. Vill ju inte att tiden ska gå heller och att man slutar minnas. Men så länge jag minns allt såhär starkt som att det var igår kommer jag nog sakna lika mycket hela tiden. Jag vill sakna, men inte vara såhär ledsen. Jag saknar henne precis varje dag, tänker på henne precis varje dag. Hör hennes röst och hennes skratt när jag tänker på det. Känner hennes värme och hennes omtanke på ett sätt hela tiden, men inte i verkliga livet som man behöver mest.

Ett år av stor sorg och saknad, men jag hoppas att DU har ro och vilar i frid. Tack för allt du gav mig. Älskade, älskade, älskade FARMOR.

                                                    

Kommentarer
Postat av: Anonym

Stor kram till er...

2010-01-28 @ 09:42:06
Postat av: Linda

Första åren tror jag är det värsta, men man glömmer ALDRIG! Jag kommer ihåg den stunden min älskade mormor dog ännu som om det var igår.

Styrke kram till dig!

2010-01-28 @ 14:01:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback