Stackars min älskade flicka :(

Alltså nu har vi plötsligt varit på Jourcentralen uppe på US med lillstackaren som har förstoppning sedan i fredags. Helt okej att rusa iväg till läkare med sitt barn vid problem och efter att ha haft kontakt ett par gånger med rådgivningen idag. Men inte okej att hamna hos en läkare med ett icke-barnvänligt sätt. Han handskades med henne som om hon vore en stor karl utan någon som helst skräck inför läkare (som mitt barn i det här fallet ju har) och säkert inte är rädd för något alls. Jag är brutalt vansinning och ville bara slita bort henne därifrån! När han efter att ha kollat hals genom att snabbt sticka in en pinne långt in i ett skräckslaget barns lilla mun skulle han, inte med lätthet, köra in hela pekfingret i den här lilla flickans rumpa. Han slet ner henne i knät på Marcus, vände om henne hårt och bestämt medan hon började få riktig hemsk panik! Innan detta senaste inträffade grät Jennie fram "är det klart snart?" och då ryter människan "NEJ!. Vilket han gjorde ett par ggr till, dock i något mindre högljudd volym. Väl klart nu känner jag att jag hatar att jag tog dit henne, jag hatar att jag utsatt henne för den näst konstigaste läkaren jag sett och jag hatar att jag inte stod på mig mer än att säga att "nu tar du det lugnt, hon är ju livrädd!" Varför gjorde jag inget mer? Var chockad. Men ändå.

Så nu är det väl bara att börja om då. Jag som fått henne att bli så himla mycket mindre rädd dessa ca 5 ggr hos doktorn i år. Jag som tyckt att jag kämpat med det och hon med att inte tycka att det är så farligt längre, som innan. Tack för detta sjukvården.


Såhär glad kommer hon garanterat INTE att vara nästa gång vi väntar på att få gå in till doktorn. Detta var förra veckan när vi gick p.g.a. hennes torra hud igen. Hon kände sig stolt över att hon var duktig som väntade lugnt i väntrummet på sin tur och sa att "doktorn är snäll och ska titta på mina armar"
                            

Då var hon även lycklig efteråt för att hon varit så duktig och för att läkarna varit så snälla. Hon fick till och med ett Madicken-o-Elisabeth-bokmärke som hon pratade om även ikväll att hon nog skulle få... Ja eller hur! Om hon bara hade fått en doktor som inte ville att barn skulle bli vettskrämda så hade nog både hon och jag varit nöjda.
                             


Kommentarer
Postat av: Jessan, Mille & Leon

Usch, vad var det för en idiot?

Överklaga, eller nått.

Nästa gång lilla Jennie blir sjuk så kan jag rekomendera Dr Anders eller Dr Janis. Privatläkare här i stan.

Har ALLTID varit nöjd efter våra besök och det har blivit några st de senaste åren.

Hoppas hon inte får men utav denna doktor nu. Ge henne en kram från oss.

2010-10-26 @ 22:07:08
Postat av: mamma

Vad fan var det för djävla läkare, anmäl idioten..Stackars flickkraken.o er som fick uppleva detta.dessutom var det ju ett litet barn det handlade om....Tappa han empatin i farten....en sadist!

2010-10-26 @ 22:25:09
Postat av: Linn

Herregud!! Stackars lilla Nenne :( Hur kan man agera så mot en liten 2-årig flicka? Det går utöver mitt förstånd. Vissa borde inte jobba inom vården, speciellt inte dem som inte har någon empati för andra människor. Hoppas ni slipper liknande upplevelser igen och att sötnosan på sikt kan glömma vad som hänt och börja lita på att läkare är snälla igen. Puss o <3

2010-10-26 @ 22:52:53
Postat av: Hella

usch och fy!!! Hoppas ni har namnet på läkaren sen är det bara att skriva eller ringa och berätta hur han behandlade lilla snäckan... Stryk ska han ha!

2010-10-27 @ 11:05:28
URL: http://kezia.bloggagratis.se
Postat av: Bente

Usch jag blir fly förbannad när jag läser detta, hemska människa. Och man blir så arg på sig själv för att man inte sa ifrån, men på nått sätt så känner man sig så liten hos doktorn och att dom är auktoritära så man vågar bara inte.... man blir en liten flicka igen. Krama Nenne och jag hoppas verkligen inte att detta kommer att sätta sina spår hos henne kram Bente

2010-10-27 @ 18:29:37
Postat av: Erika

jaa, snygga träningskläder + skor underlättar faktiskt lite :-) men det ÄR skönt att ha kommit igång lite smått med träningen, är ju just det som är det svåra: att komma igång :-)

2010-10-27 @ 22:28:53
URL: http://onechicmama.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback