Har lagt ifrån mig både den ena och den andra boken nu som jag påbörjat, för att läsa ut den här boken i första hand. Jag började ögna igenom några sidor och kunde inte sluta, fast jag blev ju tvungen för Jennie tyckte inte att mamma skulle läsa utan att vi skulle gå ut var hennes plan. Sagt och gjort. Så vi var ute en sväng i lekparken, och hade med oss ficklampor eftersom det hunnit bli lite mörkt, för det tycker Nenne bus är skojigt :)

Och nu städas det lite sakta, för nu går det att röra sig igen efter denna gångens "ryggskott" (kallar det så för att förklara hur allvarligt och ont det är när det inträffar, att det är just ryggskott är inte fastställt men jag har fått något fel på de nedre kotorna antagligen efter Jennies förlossning). Och städas måste det ju göras, givetvis ;) Nä men jag tar det aplugnt! För nästa veckas hårda jobb krävs nu att detta inte blir värre. Fick bli sängliggandes i förmiddags istället för att arbeta, men det har jag verkligen inte råd till mer.

När jag intar sängen sedan iallafall, då jäklar ska det läsas! Längtar!

Detta är alltså boken av Emma Jangestig. Mamman till de två små barn, Max och Saga, som mördades i sitt hem i Arboga 2008. Händelsen som ungefär hela Sverige blev delaktig och sörjande i.