Man tog en buss eller två till Tornby en dag och ångrade sig djupt på hemfärdens två bussar.

En hostande tant satte sig bredvid mig i busshållplatsen, samma tant satte sig framför mig inne i bussen och lät likadant... Kände mig äcklad! Jag går till nästa buss och tror ni inte tanten går på samma buss som mig! Men gissa var hon sätter sig och fortsätter sprida äckelsmitta? Ja, förstås! BREDVID MIG. Och det enda jag kunde tänka var "jag kommer bli sjuk, jag kommer bli sjuk, jag kommer bli sjuk" Fan också var en annan tanke i och för sig...

Dagen efter hade jag jäkla mycket pollenallergi kunde jag tycka tills den satte sig i bihålorna, i huvudet och i halsen och gav utslag på febertermometern. Ja, på det här sättet blev jag sjuk denna gången ;)

Idag var jag glad över att inte jobba i affär, som frisör, journalist etc. Eftersom jag inte kan prata så folk hör vad jag säger och måste nysa var femte minut och snyta mig var tredje... Men jag fick känna på hur det var att ha feber och städa i 4 timmar, det hade jag glömt hur det var. Blött blev det och andan höll nog preciiis så jag klarade återhämtningen på en buss till förskolan.

Nahe om man skulle krypa ner under det stora fluffiga och sova bort det sjuka, för nu vill jag bli frisk och inte se ut som R. med den röda mulen mer!

Tack för hjälp och sällskap igår och idag <3