Då damp plötsligt den efterlängtade kallelsen ner genom brevinkastet då. Gynekologisk cellprovstagning om ett par veckor är inte vad jag önskat mig (men kommer aldrig komma till det läget heller) och jag hade lyckats förtränga det nu också. Fast jag vet inte varför man fasar så mycket för den där lilla stunden, det är ju inte så att det är farligt direkt... Man har ju dessutom varit gravid för tusan! Och just den här kontrollen gjorde jag för tre år sedan och kan inte minnas att det gjorde något speciellt ont eller så heller. Så väck med nervositeten och kör på eller? ;) Tycker iallafall att det verkligen är jättebra att man får den möjligheten att minska risken för att få livmoderhalscancer. Självklart gör jag proven var tredje år.

Det jag faktiskt ÄR rädd för riktigt mycket är den där jävla spiralen som jag velat om så länge. Har bestämt mig nu iallafall, den ska väck! För den försöker "förstöra mitt liv" ett par gånger i månaden (MINST!) och det går jag inte riktigt med på längre. Nu har jag gett den rätt lång tid att bättra sig, men inte då. Fast trist känns det ju. För nu då liksom?

Missade precis första telefontiden till Barnmorskemottagningen p.g.a. dagislämningen (som inte var förjävlig idag men heller inget vidare), så jag ska satsa på den timmen de har i eftermiddag istället. Skulle vara så himla skönt att få det gjort samtidigt liksom. För det är ju trots allt inte en favoritsyssla jag har att lägga upp mig i den där stolen.. hmm. Om man säger ;)