När det händer att man halkar in på bloggar om liv och död, läser böcker om människors olika bisarra öden, får vidriga tankar om vad som kan hända eller om vad som kunde ha hänt OM... Ja då blir iallafall jag helt paralyserad av tankar om livet. Tankar OM livet. Ja, hur ofta stannar man upp och riktigt tänker över just det? Antagligen inte för ofta. Tiden bara går, försvinner. Varje dag går fort förbi och varje natt sover man sig pausande genom livet (undrar hur mycket man sover "bort" av livet, egentligen?). Man bör inte ångra saker man gjort, hittat på eller gått igenom. Inte heller personer man har känt. Men SÅ ofta gör man, ja iallafall jag, så mycket som faktiskt gör att man förlorar tid av det som vi kallar livet. En själv. Allt omkring. Det stora hela. Det som finns för en. Och framförallt det som hela tiden går på utan att man ens tänker på det, mer än några få stunder då och då. Som nu. Borde man då verkligen inte ångra dessa saker som hindrat en från att LEVA? Leva fullt ut, göra det man tycker om. Nej, man bör faktiskt inte ångra något. Man vinner alltid något gott ur saker och ting. Jag tror på det helt och fullt. Man lär sig saker dagligen, och då kanske framförallt av det man ofta hör kallas "misstag". Jag tror inte på misstag, jag tänker att mindre bra saker eller rent av de riktigt dåliga sakerna gör livet. Man har ju faktiskt alltid en möjlighet att påverka hur man tar hand om det efteråt. Hur man låter det förändra. Eller inte förändra.

                                                      

Lev och lär, och jag hoppas ni har en skön dag! Här är det helt okej, jag är trött som alltid senaste tiden så jag försöker tänka att det är okej. Jag gör det jag orkar och det går framåt. Fixar och städar här hemma nu medan lillhjärtat slumrar sin middagssömn i mysiga soffan.