Vilka dygn kan man säga. Dottern vår har ju knappst varit på sitt bästa humör, trotsar ungefär all vår vakna tid förutom ett par timmar om dagen. Jag är lite som ett vrak nu som ser hemsk ut, inte hinner med mig själv alls och är supertrött. Men så kan det vara. De små har ju sina perioder, bara att gilla läget och fortsätta försöka stå på sig hela tiden. Min slitenhet och allt annat med mig ska jag ta tag i nu på riktigt.

Har börjat träna en del, fast än så länge bara hemma. Det blir en del Aerolates och promenader. Och ikväll har jag tänkt att äntligen börja sola solarium igen. Var uppe nyss vid Abiskotorget och kollade in läget på Meddo. Såg fräscht och smidigt ut så nu framöver kommer jag säkert må bättre med att vara lite mer pigg och tycka lite mer om min hy som verkligen inte gillat vinterperioden. Ska bli jätteskönt! :) Minns hur jäkla bra jag mådde för några år sedan när jag solade nån gång i veckan.
Sedan måste jag ta tag i mitt förskräckliga hår med, slitet och fult! Men jag vet inte riktigt vad jag ska göra med det faktiskt... Förslag?

                                                     

Idag satte vi oss på en buss jag och Jennie, bara för att hon velat åka buss ett tag. Skulle gått på Sagostunden på biblioteket men jag orkade inte dra med en jättetjurig unge dit.
Vi hamnade hos hennes farmor på jobbet och busade och fikade en stund innan vi tog en buss igen hem. Nu är hon på bra humör äntligen! Och hon blev så glad när hon fick smaka en pommes av ett annat barns Happy Meal. En gullig mamma med son som också väntade på bussen :) Förövrigt så får vi massa kommentarer om Jen på stan om hur söt hon är och tanter vill prata med henne, hihi.. Alla är så gulliga och det är jättekul! :)