En impuls for genom kroppen, som man kan känna blodet forsa genom ådrorna när man känner något snabbt intensivt eller typ blir dönervös plötsligt ni vet (tänk typ: "Nu är det din tur att ställa dig framför tusen pers och redovisa ditt liv från grunden"). Ja, nu är jag inte nervös alltså. Impulsen sade åt mig att "nu ska du skriva, skriva så fingrarna blir varma, glödheta och värker, skriv om livet tills tangentbordet pajar, glasen i skåpet spräcks eller tills du är rejält kaffesugen. Skriv om människan och livet" Men bom plask pang pang så tog den där impulskänslan tvärstopp. Vad har jag att skriva? Just ingenting för tillfället. Kommer inte på en enda liten fjuttig obetydlig mening som är något att ha. En kaffe på det då och tankar om en trevlig helg kanske?

Första helgen på länge som jag inte har något direkt planerat. Det skulle ju vara jätteskönt? Var nånstans är det skönt? Tycker bara att det känns tomt, ödsligt, övergivet, ensamt. Nåja. Helgen reder nog upp sig ;) Och skrivimpulsen behagar nog återkomma.

                                                                 Ha en fin dag!