Man är gladare :)

Älskade sis har, förhoppningsvis nu ordnat, så att vi kan ses trots min tomma plånbok. Men det huvudsakliga är känslan av förståelse. Jag skäms tillräckligt som det är själv ändå när det är såhär.. för att jag inte äger några pengar. Pengar som ju egentligen är en livsnödvändighet både för att uppfylla basbehoven och även de där andra behoven av att kunna träffa sina nära och kära.
Skriver inte för att klaga när jag skriver om hur livet är just nu. Skriver för att dra till lite självhjälp (som ju skrivandet är för mig), för att de nära ska förstå något av hur jag lever just nu och för att kanske nångång ibland eller helt så småningom kunna vara ett stöd för andra i samma situation. Det känns helt enkelt bra att skriva, skriva, skriva och sen är det ju upp till vem fan som helst att välja att läsa eller inte läsa :) Right? :)

Men sanningen är:

Jag skulle leva bättre om jag bodde billigare, det är jag fullt medveten om. Alltså anser väl kanske många att jag får skylla mig själv när hela den stora megalönen (inte) går till hyran och i stort sett inget mer. Men jag verkligen älskar mitt boende, för första gången i mitt liv sedan jag lämnade det trygga livet då man bodde hos sina föräldrar. Har alltid velat dra vidare... gräset har känts grönare någon annanstans liksom, men aldrig har jag hittat helt rätt. NU har jag det. Jag har bott här i 1,5 år och älskar fortfarande mitt hem som om jag flyttade hit igår! Dessutom, även om det är "för lyxigt" för någon utan pengar, så vill jag varken att Jennie ska ha-inget-eget-rum alternativt att jag ska sova i vardagsrummet. Så jag VILL INTE flytta till en tvåa. Jag vill inte flytta någonstans. Shame on me. Jag vet. Jag står för det och fortsätter lida av fattig-tillståndet för min och Jennies skull (om ni förstår mig rätt). Tills jag har ett bättre jobb, och helst ett och samma. Skulle heller aldrig, även om jag hade velat det själv, flytta på min dotter. Det här hemmet är hennes huvudsakliga trygghet och hon har varit med om en flytt i och med min och Marcus separation. Jennie är väldigt känslig, speciellt i nuläget, för nya saker osv. Jag skulle aldrig göra det mot henne.

En till sak jag är så glad över just nu....

Trots min vanliga protest mot hjälp så satte min mamma in resepengar till mig på mitt konto. Vilket helt enkelt betyder att jag och Jennie KOMMER KUNNA ta oss till mamma och Christer i Söderköping på söndag :) Jag längtar mig tokig! Jag har något att se fram emot, något roligt, trevligt, mysigt! Vi ska sova över där jag och mitt lillhjärta. Vi ska fira mamma på måndagen eftersom hon då har fyllt år. Hon fyller 57 år imorgon, min lilla mamma, som inte ser ut att vara en dag över 45. My lovely mum! Hon är bland det bästa jag har och förstår mig och framförallt... lyssnar. Kommer även då på måndagen att få träffa min kära mormor och Margareta <3


                                                       Min fina lilla mamma <3