Fick en underbar bild skickad, av min far, till min mail. Kände att jag ville lägga ut den här nu när känslorna vaknade till liv från kylan man använder sig av.
Detta är alltså Thiniz i egen hög person, en rödtott med tandglugg och supersmilet (var kan vi se precis det där numera? ;)). Det är även min docka Lisa som nu Nenne har att leka med.

Men i huvudsak så har vi här min morfar, som var en bästis när jag var liten. Han finns inte längre bland oss men i våra minnen lever han allt :) Vi begravde honom 2007. Med många tårar och en hel del förvirring, av omständigheter, var man kyrkan och tog ett sista farväl. Jennie var också med, fast i min mage. Jag hade en rundismage och hade precis kommit ur mitt värsta sjuktillstånd av graviditeten.. och hade SÅ dåligt samvete och var ledsen över att jag inte hunnit berätta för morfar om att jag skulle få ett litet barn.
Han fyllde 80 år några veckor innan han gick bort. Och jag skulle ha kommit, men skickade bara en kort då jag låg hemma till sängs och på sjukhus den tiden av graviditeten. Skulle titta in hos honom senare med en present och fika, var tanken......

Han gav mig många fina år i början av mitt liv och han fick en egen låt av mig som spelades upp den där dagen... "You raise me up" och sekunderna efter jag fick beskedet av vad som hänt så skrev det ner massa meningar av mig på ett papper. En dikt. En dikt som även blev texten i dödsannonsen. Jag är tacksam för att jag fick göra detta.