Det är verkligen inte lätt när det är svårt kan jag berätta! Men jag är nu frisk iallafall, mitt knä mår bättre än förra veckan (fast jag ska ju på jobbet imorgon igen....) och jag är bara trött efter sviterna från maginfluensan.

Men.. så är det ju ångesten också. Det är ju mer ovanligt numera tack och lov men nu har den fått napp i mig igen. Var nog ett par veckor sedan. Kanske bra om man ser till att veta vad man vill i livet och strävar efter det nångång istället för att bara stå här o trampa och må dåligt!? Jag vet bara inte hur man gör... Tänk att det skulle ju "bli så fasligt jävla lätt att bli vuxen istället för tonårsskiten man levde i". Men svart på vitt: När man är tonåring FINNS iallafall stöd och hjälp om man vill och kan ta emot den. När man är såhäääär vuxen får jag banne mig fixa livet själv! Thats it. And I will. På något sätt. Jag är ju själv förälder nu och min flicka har och kommer få ett fortsatt fint liv. Det är iallafall min huvudsak i livet :)

Förövrigt saknar jag just min lilla tjej så hjärtat nästan brister! Vi har inte setts på 9 dagar! Längsta hittills ifrån henne och det skär så mycket i mig. Imorgon ska jag hämta henne på förskolan, och jag längtar mig fullständigt tokig!

(Rättar: Jo vi har visst setts under dessa 9 dagar men bara när jag var hos Marcus med henne efter förskolan, då han var i Sthlm, så jag verkligen längtar ihjäl mig till imorgon! Och då får hon och jag umgås i 8 dygn! Minus arbetsdagar/förskola förstås... Tänk att man knappt får se sitt barn man skapat p.g.a. alla måsten...)